Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 2
  • 3
2017-06-13, 22:24
  #25
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av skitsnabb87
Lite to harsh eller, du antar mycket om saker du egentligen inte vet?

TS behöver hjälp och ditt tillvägagångssätt är att gå till attack utifrån dina fördomar, tycker de är onice.

Gå loss på någon som är mer stabil istället anser jag..
Du har helt rätt. Tyvärr tog jag ut eget dåligt humör på ett rätt oschysst vis utan något särskilt konstruktivt att säga i tråden. Jag får be TS om ursäkt för att jag reagerade så negativt över ordvalen och sänkte mig själv under det pga egna känslor.
Citera
2017-06-13, 22:35
  #26
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av brandbilsproffs
Svarar båda samtidigt då ni skrev lite liknande. "Makullerad" har lagt till lite egen info som inte stämmer överens med verkligheten, men det spelar ingen roll.

Till sak: Jag är medveten om att jag inte är rationell, jag är medveten om att jag inte har rätt att tänka som jag gör. Problemet är att hur mycket jag än försöker ändra på mig fortsätter jag att vara denna vidriga person som jag är. Har gått i terapi i över tio år, men upprepar alltid samma sinnesjuka beteende.

Jag vet att min pojkvän förtjänar bättre och att jag beter mig som en idiot. Jag spekulerar kring att ta livet av mig inte bara för att befria min pojkvän, utan för att se till att jag inte utsätter andra människor för mig själv i framtiden.

Jag kan såklart reflektera över detta med objektivitet och förstå att jag inte har ett piss med hans tidigare liv att göra, det fattar väl en apa. Problemet är inte min intellektuella förmåga, det är att jag är sjuk i huvudet och inte klarar av att klamra mig fast vid den befriande verkligheten utan hela tiden driver in i dömande hat.
Jag svarade ett annat citerat inlägg om mitt inlägg gällande saken och tog i, lite i överkant pga eget dåligt humör och förhållningssätt. Det jag lagt till är mina egna negativa tankar och givetvis inte nödvändigtvis något du själv känner.

Jag kan garantera dig att det går att överkomma mycket starka "dåliga" känslor såsom hat. Något som ofta är grundat i dåliga erfarenheter kring relationer och ens förmåga att interagera i dem. Det är bättre att lämna än begå självmord men jag vet av egen erfarenhet att det är lite av myt att avhållsamhet verkligen skulle göra situationer bättre när det gäller oförmåga att upprätthålla relationer. Undvikande är även det ett dysfunktionellt sätt att hantera problem på.

Du har självinsikt och även om det inte går snabbt kan du få kontroll. Övning ger färdighet liksom stöd. Din pojkvän kan inte laga dig på något vis men vara ett stöd i din väg mot att lära dig att hantera smärtsamma känslor utan att ställa krav och lära dig bemästra dem med tiden.

Ångest och känslor, är inte rationellt nödvändigtvis. De flesta av oss har inte kontroll över våra känslor utan på våra reaktioner. Vissa av oss kan inte ta det lugnt pga smärtan inombords. Däremot kan man precis som vid fobier utsättas för exponering i först milda mått till stegrande av det man fruktar.

Dessutom kan man öva upp att tänka positivt. Det du gör nu är gräver en hatfylld grop djupare genom att elda på det du känner. Att göra tvärtom må vara svårt men långt ifrån omöjligt.

Jag ber om ursäkt igen. Hade personligen en dålig dag idag.
Citera
2017-06-13, 22:50
  #27
Medlem
-Andreas-s avatar
Som i höns huset, den 'där varannan/vart tredje veckan'... alla samtidigt... feromoner and shit...

*Gestikulerar med en handflata i luften att tonläge, volym o hastighet bör dämpas*

Seså;
Nu. Lugnar. Ni. Ner. Er... o rätar till tampongerna o trosskydden, sitter ner o på med nikotinplåstrens igen.
Toppa med lite lugn 'Enya' på stereon. Så.

TS:

Nja.
Varför jämför du dig med, ja, kvinnor som nog inte ens finns _i din mans umgänge_ ens?
Varför kasta bort kärlek, om de finns(?), för det irreversibla, som hänt?

Din man där. Han kunde inte bry sig mindre om andra kvinnor, bara ögon för dig?

Vad, är då detta för musse pigg känslo kaoz knaz^2, om det inte är verklighet?
__________________
Senast redigerad av -Andreas- 2017-06-13 kl. 23:09.
Citera
2017-06-13, 23:47
  #28
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av brandbilsproffs
Normalt sätt ältar jag aldrig hans historia, det är bara när jag hamnar i kritiska situationer och direkt konfronteras med det på ett eller annat sätt. Då blir jag överväldigad. Jag tycker mig ha gjort många framsteg i terapi, har tagit mig igenom depression och byggt upp mitt liv. Det här problemet hänger dock kvar... Har du några tankar/idéer kring hur jag skulle kunna förändra mitt beteende? Jag försöker att stärka min självkänsla, vara här och nu, inte tänka på gammalt. Det här kommer ändå ikapp mig som ur bakhåll, och drar ner mig i skiten igen. Jag gör vad som helst för att hitta ett sätt att hantera det här på.

Och det sista du skrev.... håller verkligen med... det är svårt att greppa mäns sexualitet....

Det här med terapi är inte så himla lätt. Har själv gått i en hel del terapi, men från den intellektuella förståelsen till den praktiska förmågan att reglera tankar och känslor kan det vara långt. Jag var en sån där duktig "patient" dessutom, jag ville gärna "leverera" - visa att jag gjorde framsteg, kanske framförallt för att inte terapeuten skulle känna sig dålig... (Mina problem har tagit sig helt andra uttryck än dina kan sägas.)

Intellektualisering - att analysera problemet intellektuellt - kan vara en försvarsmekanism i sig, men för min del har det ändå varit till stor hjälp att förstå problematiken intellektuellt. Jag vet inte vad för slags terapi du gått, och hur insatt du är i den teoretiska bakgrunden till terapin, men om du själv vill få grepp om hur det "kan bli så här" så råder jag dig att läsa om anknytning, anknytningsmönster, mentalisering. En rejält bra bok för att greppa det hela är http://www.adlibris.com/se/bok/sjalv...-9789127132368

Min personliga övertygelse är att man måste gå till botten med känslornas ursprung, erkänna dem och läka inifrån. Jag skulle gissa att svartsjukan har mycket lite med erfarenheter från dina kärleksrelstioner att göra, utan i stället handlar om upplevelser av övergivenhet tidigt i livet. Att föräldrarna inte innebar den trygghet du behövde. Barn som inte får den trygghet de behöver skapar genom olika försvar i stället en falsk trygghet, för att slippa konfronteras med de (för ett litet barn) livshotande omtändigheterna, och lär sig agera på det sätt som upprätthåller denna trygghet på bästa sätt. Här läggs grunden för hur vi relaterar till människor i nära relationer som vuxna. Enligt min amatörmässiga analys handlar svartsjukan om din primära otrygghet, som du fortfarande inte sett och erkänt för dig själv. Man kanske till och med kan säga att detta återupprepande av utagerande svartsjuka är ett försvar i sig, att slippa konfronteras med det som finns i dig själv. Lägga det utanför dig själv, trots att du ser att det inte finns någon grund för det. Här är psyket starkare än intellektet skulle jag säga. Psyket kämpar för din överlevnad, tror det. Du tvingas upprätthålla en fasad, även inför dig själv. (Vilket du kanske känner igen i det du skriver om att du kan charma vem om helst -
du kan agera utifrån andras förväntningar, men vet du vad du själv känner egentligen?) Med andra ord kan man säga att du behöver möta ditt inre barn, och bli detta barns trygga vuxna. Vad behövde detta barn? Vad var det rädd för? Arg eller ledsen för? Fick det känna alla känslor? Var kärlek och trygghet villkorat för barnet? Hur såg villkoren ut?
__________________
Senast redigerad av pruppmupp 2017-06-13 kl. 23:53. Anledning: Tillägg
Citera
2017-06-14, 08:40
  #29
Medlem
Det är bra med lite svartsjuka, anser jag. Har även hört psykiatrikern Åsa Nilsonne uttala sig positivt om svartsjuka. Aggressiva psykbryt kan vara väldigt äkta och charmiga också. Liksom visar på att man är en passionerad mänska. Tillåt dig själv att vara som du är, så länge du typ inte slår folk på käften, är mitt tips.
__________________
Senast redigerad av funderande 2017-06-14 kl. 08:40. Anledning: la till
Citera
2017-06-14, 16:30
  #30
Medlem
Maydies avatar
Att du inte kan leva med någons förflutna gör dig till en barnunge som gapar efter något som inte finns. Alla här, du,jag, alla andra 23 831 användare har ett förflutet. Kan du inte leva med att din partner har stoppat ballen i nån annans geggveck o inte ditt, så tror inte jag att ett förhållande är din grej. ELLER, så söker du rätt på en oskuld, finns ju ett par snubbar som ännu är det, och håller dig till honom. Problemet är såpass enkelt att lösa, att du tänker på framtiden du har / kan få, istället för att se tillbaka på forna tider. Fan, hade jag sett tillbaka på gamla ragg så hade jag nog inte varit fri som en fågel, utan fått sitta på sluten anstalt. Skärp dig.
Citera
2017-06-21, 21:17
  #31
Medlem
Mogna-Meloners avatar
Jag är ingen expert på svartsjuka. Aldrig varit svartsjuk och har inte haft nån pojkvän som varit det. Men jag har vänner som skogstokiga av svartsjuka. Ingen av de har haft den självinsikt du har. På så vis har du kommit väldigt långt. Så nedvärdera dig inte.

Jag såg att du gått långe i terapi. Är det samtalsterapi? Jag tycker du istället borde gå i kognitiv beteendeterapi. Här nedan berättar en psykolog om hur KBT kan hjälpa vid svartsjuka.

Citat:
Kognitiv Beteendeterapi, KBT, kan, som du redan hört, vara en metod att komma tillrätta med svårigheterna. Terapin kan hjälpa dig att utforska varför du känner dig så osäker, vad som styr ditt kontrollbehov etc. Sedan fokuserar man på att hitta andra sätt att hantera dina känslor, ett mindre destruktivt sätt. Man kommer också att jobba med att successivt minska dina kontrollbeteenden (till exempel kolla sms, fråga ut sin partner etc). Många upplever en stor förbättring och i förlängningen också en sundare och starkare relation till sin partner.

http://www.psykologiguiden.se/fragor...8&Q=Svartsjuka
Citera
2017-06-23, 11:57
  #32
Avstängd
moluskens avatar
Jag skulle rekommendera att läsa "lev livet fullt ut" av Eckart tolle + att gå i terapi. Tror hela ditt liv skulle förändras och du skulle förstå dig på dina egna tankar och din självkänsla bättre.
Citera
2017-06-23, 13:37
  #33
Medlem
Mogna-Meloners avatar
Citat:
Ursprungligen postat av molusken
Jag skulle rekommendera att läsa "lev livet fullt ut" av Eckart tolle + att gå i terapi. Tror hela ditt liv skulle förändras och du skulle förstå dig på dina egna tankar och din självkänsla bättre.

TS har på ett annat ställe i tråden sagt att hon gått i terapi i över 10 år. Jag har frågar om hon gått KBT men inte fått svar. KBT borde ju vara bättre än samtalsterapi i det här läget.
Citera
2017-06-23, 14:10
  #34
Medlem
jenny1990s avatar
Tror ni man kan bli bättre från något sånt i kbt?
Skönt att alla inte bara skyller på hennes kille
Citera
2017-06-23, 15:15
  #35
Medlem
Mogna-Meloners avatar
Citat:
Ursprungligen postat av jenny1990
Tror ni man kan bli bättre från något sånt i kbt?
Skönt att alla inte bara skyller på hennes kille

Ja, enligt en artikel jag länkade till verkar det funka.

http://www.psykologiguiden.se/fragor...8&Q=Svartsjuka
Citera
2017-06-24, 15:25
  #36
Medlem
Tjuvhederns avatar
Citat:
Ursprungligen postat av brandbilsproffs
Hej,

Jag är så extremt svartsjuk att jag inte ens kan leva ett normalt liv. Får psykbryt om jag känner mig hotad på toppen och beter mig som en aggressiv sjuåring. Lyckas ofta lugna mig själv men med jämna mellanrum blir det hus i helvete och jag gör slut (på låtsas (sinnessjukt jag vet)) med min kille för att jag inte kan klara av att han legat med tjejer innan mig. Jag klarar inte av att handskas med faktumet att han delar minnen med tjejer som jag inte är en del av. Där är någon annan huvudpersonen och jag kan inte eliminera allt han haft innan. Det spelar ingen roll hur extremt "bra" jag är, för jag kommer ändå aldrig kunna rensa bort alla hans tidigare ligg.

Jag försöker att jobba på min egen självkänsla, och berätta för mig själv att jag är bra nog. Jag har ALLT för mig vad gäller ytligheter (utbildning, utseende, charm, empati, humor, många talanger, IQ) På papper är jag helt ärligt en drömtjej, men inget av det där spelar någon jävla roll då jag är störd på insidan. Jag tycker att alla han legat med innan är kåta slampor och jag förstår inte hur han kan tända på såna luder (jag vet att jag är extremt dömande, ja). Själv skulle jag ALDRIG tända på de äckliga douche bagsen som raggar upp svettiga slynor inne på klubbar, men han har gjort det hur mycket som helst.

Nu är jag tillsammans med en kille som varit just en sån douche bag. Problemet är att jag älskar honom som personen han är nu, med mig. Men det gör ont i mig hur han är som singel och att han över huvud taget är benägen att dras till såna äckliga, små horor.

Jag vet att de flesta killar här på flashback skulle älska att knulla små, kåta slampor dagarna i ända, men jag trodde att min kille var bättre än så. VARFÖR KAN JAG INTE SLUTA DÖMA? Varför hatar jag det här så mycket?

Är det kört för mig? Har gått hur mycket som helst i terapi sen jag var liten och börjar känna att jag är ett hopplöst fall. Funderar ärligt talat på att ta livet av mig. Jag har behandlat varenda kille jag haft så jävla dåligt pga svartsjuka, vill inte såra människor mer.

Bör jag göra slut med honom för att han förtjänar bättre? Jag misstänker själv att jag är en psykopatisk narcissist som borde hållas undan folk. Har alltid en drös med killar som är förälskade i mig och charmar varenda jävla kotte så det är aldrig någon som tror att jag är störd. Till och med terapeuter och psykologer imponeras av mig och förstår inte problematiken.

Jag är 25+

Du måste lära dig att inte fråga killen om saker du inte mår bra av att veta. Ingen blir väl glad av att tänka på när ens partner låg och nuppade med andra innan man träffades.
Citera
  • 2
  • 3

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback