Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-06-12, 21:48
  #1
Medlem
Hallå alla, detta kommer förmodligen låta flummigt för dom flesta, och vissa kommer förstå mig. Med den inledningen sååååååå let's go!

Jag har 5 diagnoser varav 3 (4 beroende på hur man ser det) är traumabaserade/relaterade. Jag började på slutenpsyk vid 16 år, fick bipolär typ 2 slängt på mig och det har varit det ena med det andra. Min psykotiska resa säger många läkare jag träffat är drogutlöst, det tror jag inte ett dugg på men jag har inget att sätta emot eftersom jag redan vid 16 fick stämpeln "knarkare".

Inlagd av och till på en psykosavdelning från 18-20 års ålder, sen gick allt fel med en läkare som kastade ut mig (IVO-anmälan är påväg och hela den biten är en helt annan historia) men nu har jag läkartid hos den nya läkaren, jag ska tillhöra en specialistmottagning för personlighetsstörningar eftersom jag till slut fick borderline-stämpeln. Utöver borderline är det dissociativt syndrom, PTSD, ADD (som jag inte heller tror ett skit på) och psykotiskt syndrom UNS.

Jag har accepterat nu att jag faktiskt varit med om trauma, uppväxttrauma. Jag har accepterat min situation, mina förutsättningar och att man antingen är ett offer eller en överlevare. Sen kan man vara ett offer hur länge man vill, men man ska inte låta det vara så föralltid.

Det jag undrar och har börjat forska i, är om min otroligt komplexa problematik kan vara en diagnos istället för 5. Nämligen dissociativ identitetstörning/personlighetsklyvning, ja kalla det vafan ni vill förutom schizofreni då dom två i stora drag inte har något att göra med varandra. Det verkar som att DID är en kontroversiell och misstrodd diagnos, beroende på vilken läkare man träffar. Jag känner att dom flesta läkarna är överens om att det är trauma som är min "huvudgrej" men att jag är för komplex för att hjälpa, därav borderline som huvuddiagnos.

Jag vill ta upp det här med läkarjäveln på fredag, och jag vill få tillbaka min kämparglöd och envishet istället för att bli omkringslussad som nån smutsig gammal jävla vante. Alltså jag vet inte vart jag vill komma eller vad jag vill fråga, det är väl om någon har mer kunskap än jag som nyss börjat läsa på om DID? Om trauma i allmänhet, komplex problematik och testande av större delen av marknadens mediciner/behandlingar utan vidare framgång. Jag har blivit så graaavt övermedicinerad samt undermedicinerad, fel diagnos hit och dit (allt från ADD till paranoid schizofreni) och om någon som gått igenom detta till slut fått "rätt" diagnos och därmed rätt hjälp. Jag har tappat hoppet många gånger, men fått tillbaka det, och så går det så fram och tillbaka eftersom man greppar om vartenda jävla litet halmstrå.

Jag svarar på näst intill alla frågor ni ställer, men var inte rentav elaka mot varesig mig eller någon annan här tack

/21-årig borderlinebrud
Citera
2017-06-12, 22:06
  #2
Medlem
elastikmandens avatar
När jag var 14, fick jag en spark i röven. Men då fanns det inga diagnoser. Och inga kuratorer, eller psykologer, som ens pallade lyssna en sekund. Sparken i röven, gjorde mig ostabil och otrygg, men den var också min enda räddning, om jag inte skulle ta livet av mig. Kämpa, kämpa för dig själv. Förvänta dig inte allt!
Citera
2017-06-12, 22:15
  #3
Medlem
tomchis avatar
Vilka droger tog du innan dina psykoser?
Citera
2017-06-13, 00:59
  #4
Medlem
Be om dina journaler.

Sanningen finns nedtecknad när du fattar hur sjukt samhället är!
Citera
2017-06-13, 03:29
  #5
Medlem
bengt-allans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Underjordiska
Be om dina journaler.

Sanningen finns nedtecknad när du fattar hur sjukt samhället är!

Hej
Skulle du kunna ta och precisera vad du menar med ditt svar till trådstartaren?

Jag blev nyfiken på vad och hur du menar med att "sanningen finns nedtecknad" och i journalerna antar jag du menar.

Många gånger så finner man mer osanningar i journaler men det beror på vem man råkat ut för "med den vita rockens makt med pennan mot blocket" sså att säga. Särskilt om man råkat trampa någon lättkränkt läkare på tårna genom att vilja föra logiska resonemang och vara så delaktig i vården som man faktiskt har rätt till. Då kan bli en massa smörja och osanningar...

Det positiva är att yngre läkare inte sitter fast i att vara i en antik paternaliserande överhets-roll man förväntas bocka, buga och niga inför. Så som det var förr - ja, doktorn, tack, doktorn...
De yngre är dessutom oftast bättre på att föra journal med det som är relevant och då brukar det bli sanningar.

Men som sagt var det går inte att dra alla över en kam och de flesta läkare är bra oavsett ålder.
Men det finns skithögar även där som i resten av samhället.

Ödmjukast Eder
Bengt-Allan
Citera
2017-06-13, 03:54
  #6
Medlem
bengt-allans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av babyj96
Hallå alla, detta kommer förmodligen låta flummigt för dom flesta, och vissa kommer förstå mig. Med den inledningen sååååååå let's go!

Jag har 5 diagnoser varav 3 (4 beroende på hur man ser det) är traumabaserade/relaterade. Jag började på slutenpsyk vid 16 år, fick bipolär typ 2 slängt på mig och det har varit det ena med det andra. Min psykotiska resa säger många läkare jag träffat är drogutlöst, det tror jag inte ett dugg på men jag har inget att sätta emot eftersom jag redan vid 16 fick stämpeln "knarkare".

Inlagd av och till på en psykosavdelning från 18-20 års ålder, sen gick allt fel med en läkare som kastade ut mig (IVO-anmälan är påväg och hela den biten är en helt annan historia) men nu har jag läkartid hos den nya läkaren, jag ska tillhöra en specialistmottagning för personlighetsstörningar eftersom jag till slut fick borderline-stämpeln. Utöver borderline är det dissociativt syndrom, PTSD, ADD (som jag inte heller tror ett skit på) och psykotiskt syndrom UNS.

Jag har accepterat nu att jag faktiskt varit med om trauma, uppväxttrauma. Jag har accepterat min situation, mina förutsättningar och att man antingen är ett offer eller en överlevare. Sen kan man vara ett offer hur länge man vill, men man ska inte låta det vara så föralltid.

Det jag undrar och har börjat forska i, är om min otroligt komplexa problematik kan vara en diagnos istället för 5. Nämligen dissociativ identitetstörning/personlighetsklyvning, ja kalla det vafan ni vill förutom schizofreni då dom två i stora drag inte har något att göra med varandra. Det verkar som att DID är en kontroversiell och misstrodd diagnos, beroende på vilken läkare man träffar. Jag känner att dom flesta läkarna är överens om att det är trauma som är min "huvudgrej" men att jag är för komplex för att hjälpa, därav borderline som huvuddiagnos.

Jag vill ta upp det här med läkarjäveln på fredag, och jag vill få tillbaka min kämparglöd och envishet istället för att bli omkringslussad som nån smutsig gammal jävla vante. Alltså jag vet inte vart jag vill komma eller vad jag vill fråga, det är väl om någon har mer kunskap än jag som nyss börjat läsa på om DID? Om trauma i allmänhet, komplex problematik och testande av större delen av marknadens mediciner/behandlingar utan vidare framgång. Jag har blivit så graaavt övermedicinerad samt undermedicinerad, fel diagnos hit och dit (allt från ADD till paranoid schizofreni) och om någon som gått igenom detta till slut fått "rätt" diagnos och därmed rätt hjälp. Jag har tappat hoppet många gånger, men fått tillbaka det, och så går det så fram och tillbaka eftersom man greppar om vartenda jävla litet halmstrå.

Jag svarar på näst intill alla frågor ni ställer, men var inte rentav elaka mot varesig mig eller någon annan här tack

/21-årig borderlinebrud

Hej
Behöver inte ställa några frågor då jag vet exakt vad de dissociativa diagnoserna står för.
Tyvärr är kunskapen mycket dålig hos mänskligheten om dessa tillstånd vilket inkluderar läkarkåren.

Att du skriver under med "Borderlinebrud" indikerar trauma så det osar om det.

Jag har ett råd till dig baserat på livserfarenheter.
Släng inte ur dig något påstående om att du har DID (oavsett om det är möjligt att du kan ha det) eftersom det du berättat får mig att anta att du klassats som borderline med allt vad det innebär i fråga om hur du blivit bemött, hur de har förutfattade meningar osv utan att ens ha träffat dig.

Det du bör ta upp är att du är i behov av en traumautredning hos en kunnig psykolog. En läkare kan inte sätta diagnosen DID eller liknande diagnoser inom det breda område av dissociativa störningar.

Vid en traumautredning som går rätt till så kommer du att testas för dissociativa symptom och en psykolog fångar upp de kriterier som tyder på det - vilket leder till utförligare utredning.

DID är förresten inte alls så spännande och dramatiskt som det gestaltas på vita duken utan det finns olika grader av DID liksom andra traumarelaterade syndrom.

Det som kallats för psykoser kan i själva verket utgöra svåra dissociatiova flashbacks, transtillstånd, fuguetillstånd osv.

Det är också möjligt att vara i ett djupt/svårt dissociativt tillstånd som gränsar till en psykos.

Är du dissociativ blir du dock inte hjälpt av neuroleptika utan snarare tvärtom.

Och för guds skull använd inte dissociativa droger!!!

Jag önskar dig lycka till

Vänligen
Bengt-Allan
Citera
2017-06-14, 21:14
  #7
Medlem
FromAnotherPlaces avatar
Jag startade en tråd (som jag har försökt hålla igång diskussionen själv i utan några vidare bra resultat), som du kanske kan ha hjälp av och bidra till: (FB) Tråden för diskussioner om dissociativa störningar. Där ger jag bland annat en del tips om böcker, som relaterar till ämnena trauma och dissociation.
Citera
2017-07-03, 22:19
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av bengt-allan
Hej
Skulle du kunna ta och precisera vad du menar med ditt svar till trådstartaren?

Jag blev nyfiken på vad och hur du menar med att "sanningen finns nedtecknad" och i journalerna antar jag du menar.

Många gånger så finner man mer osanningar i journaler men det beror på vem man råkat ut för "med den vita rockens makt med pennan mot blocket" sså att säga. Särskilt om man råkat trampa någon lättkränkt läkare på tårna genom att vilja föra logiska resonemang och vara så delaktig i vården som man faktiskt har rätt till. Då kan bli en massa smörja och osanningar...

Det positiva är att yngre läkare inte sitter fast i att vara i en antik paternaliserande överhets-roll man förväntas bocka, buga och niga inför. Så som det var förr - ja, doktorn, tack, doktorn...
De yngre är dessutom oftast bättre på att föra journal med det som är relevant och då brukar det bli sanningar.

Men som sagt var det går inte att dra alla över en kam och de flesta läkare är bra oavsett ålder.
Men det finns skithögar även där som i resten av samhället.

Ödmjukast Eder
Bengt-Allan

Ber om ursäkt. Såg inte med.

Journalanteckningarna som fanns hos socialtjänsten och BUP från min barndom fick alla puzzelbitar att falla på plats för mig i vuxen ålder.

Innan det förstod jag aldrig var det var för fel och varför jag aldrig fick ordning på mitt kaos.

Det var förstås inte hela sanningen och en synnerligen förskönad bild av verkligheten men jag minns allt precis som om det var igår. Och att något var fel hade de förstått.
__________________
Senast redigerad av Underjordiska 2017-07-03 kl. 22:27.
Citera
2017-07-03, 23:06
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av bengt-allan
Hej
Behöver inte ställa några frågor då jag vet exakt vad de dissociativa diagnoserna står för.
Tyvärr är kunskapen mycket dålig hos mänskligheten om dessa tillstånd vilket inkluderar läkarkåren.

Att du skriver under med "Borderlinebrud" indikerar trauma så det osar om det.

Jag har ett råd till dig baserat på livserfarenheter.
Släng inte ur dig något påstående om att du har DID (oavsett om det är möjligt att du kan ha det) eftersom det du berättat får mig att anta att du klassats som borderline med allt vad det innebär i fråga om hur du blivit bemött, hur de har förutfattade meningar osv utan att ens ha träffat dig.

Det du bör ta upp är att du är i behov av en traumautredning hos en kunnig psykolog. En läkare kan inte sätta diagnosen DID eller liknande diagnoser inom det breda område av dissociativa störningar.

Vid en traumautredning som går rätt till så kommer du att testas för dissociativa symptom och en psykolog fångar upp de kriterier som tyder på det - vilket leder till utförligare utredning.

DID är förresten inte alls så spännande och dramatiskt som det gestaltas på vita duken utan det finns olika grader av DID liksom andra traumarelaterade syndrom.

Det som kallats för psykoser kan i själva verket utgöra svåra dissociatiova flashbacks, transtillstånd, fuguetillstånd osv.

Det är också möjligt att vara i ett djupt/svårt dissociativt tillstånd som gränsar till en psykos.

Är du dissociativ blir du dock inte hjälpt av neuroleptika utan snarare tvärtom.

Och för guds skull använd inte dissociativa droger!!!

Jag önskar dig lycka till

Vänligen
Bengt-Allan


Under min frånvaro här på FB så har jag läst på lite mer, och förstått att DID kan vara allt ifrån 15 distanta identiteter som det är på filmer, till att ha det i huvudet? Typ inre röster som bråkar med varandra, och är som delidentiteter fast det spelar inte ut sig så att man istället får det här blanka bortkopplade, och är i något äckeltillstånd som får folk att undra vad man går på typ. Det är så mycket jag inte kommer ihåg att jag gjort, som t.ex. mamma ger mig klarhet i där jag inte har ett enda minne av att jag gjort det hon pratar om. Det blir så kaos med alla minnesluckor och blackouts (det kanske är samma sak, hell do I know)

Det jag vet är att jag ska träffa min ordinarie läkare nu i slutet av juli, en läkare som jag haft tidigare och som jag tycker om. Jag vill ha ett så bra underlag som möjligt inför mötet, jag vill att det ska bli bra någon gång, vilket jag tror hon kan hjälpa mig med, men min tur är som bortblåst nu för tiden så varför skulle det gå bra när allt annat skiter sig HAHA.
Citera
2017-07-08, 12:16
  #10
Medlem
http://esh.diva-portal.org/smash/get...836/FULLTEXT01

https://wedidit.se/modules.php?name=...article&sid=29

http://www.psykologforbundet.se/Docu...0HT%202012.pdf

http://www.istss.org/ISTSS_Main/medi...ted-060315.pdf
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback