Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-06-12, 20:01
  #1
Medlem
Hur böjdes personlig pronomen förr i tiden?
Varför låter det väldigt fel att säga "jag pratar med du" men låter rätt bra att säga "jag pratar med han" har det något att göra med hur vi böjde personliga pronomen förr i tiden?
(Jag är vanlig outbildad arbetare så jag kanske är helt ute och cyklar)
Citera
2017-06-12, 20:18
  #2
Medlem
Frawjons avatar
Fornsvenska personliga pronomina

På fornsvenska var han både nominativ och ackusativ. Dativ var antingen hōnum eller hānum. Det ligger alltså något närmre till hands att säga han som objekt, även om med styrde dativ och inte ackusativ.
Citera
2017-06-12, 20:21
  #3
Medlem
Korrekt idag är väl "Jag pratar med honom".

"Du" och "Han" syftar ju på olika saker. Den ena är ju när man tilltalar någon direkt, och den andra är när man talar om någon annan.

Ordet "Du" verkar komma från det protoindoeuropeiska ordet som kan ha varit "túh", som jämförs med protouralska "tinä" och mongoliska "či". Ordet låter ungefär likadant på många platser i världen. Så kanske är detta ordet mycket, mycket, mycket gammalt: https://en.wiktionary.org/wiki/Recon...3%BAh%E2%82%82

Ordet "Han" kommer från protonorskans "hānaʀ" (jämför med vårt moderna "hannar") vars ursprung är oklart, men som det finns många teorier om: https://en.wiktionary.org/wiki/hann#Old_Norse
__________________
Senast redigerad av A-Z.a-z.0-9 2017-06-12 kl. 20:25.
Citera
2017-06-12, 20:48
  #4
Medlem
Furiennas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Frawjon
Fornsvenska personliga pronomina

På fornsvenska var han både nominativ och ackusativ. Dativ var antingen hōnum eller hānum. Det ligger alltså något närmre till hands att säga han som objekt, även om med styrde dativ och inte ackusativ.
Nu har i och för sig ordet "han" fungerat som en objektsform (om än bara ackusativ), så det är inte konstigt att man började blanda ihop den med en annan objektsform (dativ-formen "honom".)
Citera
2017-06-12, 21:19
  #5
Medlem
barkenarots avatar
Hypotes:

Verbet = pratame
Prepositionen = Ø (det finns ingen preposition)

Infinitiv: att pratame
Imperativ: pratame! (Pratamena så kanske hon har ett nummer att ringa!)
Presens: pratarme
Imperfekt: pratame (När jag pratame han igår sa han att ...)
Supinum: pratatme

Att pratame innebär att en handling utförs direkt på ett objekt, d v s den person som tvingas lyssna på skiten. Därmed ska det vara ackusativ.

Eller finns det bättre förklaringar? Jag har tidigare sett ackusativet i exemplet som ett retoriskt knep för att framhäva handlingens direkthet och påtaglighet, men det var nog bara önsketänk.
Citera
2017-06-12, 21:23
  #6
Medlem
Frawjons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av barkenarot
Hypotes:

Verbet = pratame
Prepositionen = Ø (det finns ingen preposition)

Infinitiv: att pratame
Imperativ: pratame! (Pratamena så kanske hon har ett nummer att ringa!)
Presens: pratarme
Imperfekt: pratame (När jag pratame han igår sa han att ...)
Supinum: pratatme

Att pratame innebär att en handling utförs direkt på ett objekt, d v s den person som tvingas lyssna på skiten. Därmed ska det vara ackusativ.

Eller finns det bättre förklaringar? Jag har tidigare sett ackusativet i exemplet som ett retoriskt knep för att framhäva handlingens direkthet och påtaglighet, men det var nog bara önsketänk.

Han används också när det är frågan om klockren dativ (eller skulle ha varit, om man fortfarande hade talat fornsvenska), så det kan det inte vara.
Citera
2017-06-12, 21:35
  #7
Medlem
Furiennas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av barkenarot
Hypotes:

Verbet = pratame
Prepositionen = Ø (det finns ingen preposition)

Infinitiv: att pratame
Imperativ: pratame! (Pratamena så kanske hon har ett nummer att ringa!)
Presens: pratarme
Imperfekt: pratame (När jag pratame han igår sa han att ...)
Supinum: pratatme

Att pratame innebär att en handling utförs direkt på ett objekt, d v s den person som tvingas lyssna på skiten. Därmed ska det vara ackusativ.

Eller finns det bättre förklaringar? Jag har tidigare sett ackusativet i exemplet som ett retoriskt knep för att framhäva handlingens direkthet och påtaglighet, men det var nog bara önsketänk.
Tyvärr fanns det inte så mycket logik i vad som styrde ackusativ eller dativ. Man fick bara lära sig utantill hur det funkade.
Citera
2017-06-12, 21:37
  #8
Medlem
Furiennas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Frawjon
Han används också när det är frågan om klockren dativ (eller skulle ha varit, om man fortfarande hade talat fornsvenska), så det kan det inte vara.
Som sagt, folk började nog tidigt att blanda ihop olika kasus till vardags. Och i svenskan föll till slut nästan hela systemet.
Citera
2017-06-14, 16:14
  #9
Medlem
Kan det ha varit som i tyskan?
ich mich mir
du dich dir

jag mej mig
du dej dig
han han honom
hon hon henne (ni kan hjälpa mig med fortsättningen)
Citera
2017-06-14, 23:59
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av peeeeer
Kan det ha varit som i tyskan?
ich mich mir
du dich dir

jag mej mig
du dej dig
han han honom
hon hon henne (ni kan hjälpa mig med fortsättningen)
Alltså, det var ju mer likt (i moderniserad rendering)

jag mig mer
du dig der
han han honom
hon hona henne
Citera
2017-06-16, 20:20
  #11
Medlem
Furiennas avatar
Ja, typ som det fortfarande är i isländskan.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback