Vad gör vi när vi blir odödliga?

Nej, det kommer inte att resultera i någon "överbefolkning."

och det beroende på själva teknologin som erbjuder "odödligheten."
Dvs det kommer att vara tal om "Brain Computer-Connection" - och överföring av Medvetandet till "internet."

Resultatet kommer, rent fysiologiskt" att bli "en hjärna i en skål", som robotar pysslar om.
Fast det kanske hade gått att skrota hjärnan helt också?
Vem vet, eftersom ingen ännu överfört medvetanden från kroppar till datorer/internet.


Så, varför bli "uttråkad" när ditt medvetande kommer att ha precis alla möjligheter framför sig?
Medvetandet kan tex välja att "beställa" en robot/avatar efter önskemål, med egenskaper och utseenden som man vill.
Dvs testa att leva som en elefant ... eller som ngt fantasidjur.

Idag kan vi få en viss försmak av detta genom alla dessa dataspel, med sina många olika spelbara karaktärer.
och det tycker vi är skoj.

Men så mkt roligare att på riktigt Bli den varelse man vill, som man själv skapar.

Till det hade det gått att "gå in i" olika "spelmiljöer".
Tex krigsspel, eller FPS-spel.
I den avatar ens medvetande är i, kan ju allt upplevas som på riktigt.
Ja, det Är ju "på riktigt" eftersom man upplever med avatarens "sinnesorgan"eller instrument ...

och DÅ, då kan man "göra allt."
Man kan flyga, man kan döda, man kan hoppa högt i luften. Man kan se genom folks kläder.
Ja, man kan slingra sig som en orm genom djungeln om man nu gillar det, eller vara en sugga som blir påsatt av en galt.

Så varför skulle man bli uttråkad?
Alla möjligheter kommer ju att stå vidöppna


Inte ens tusentals år långa rymdresor kommer att bli långtråkiga med dessa möjligheter, eller hur.
och till slut är man ju ändå framme och kan då välja en passande fysisk avatar för att gå iland på nya planeten och kolla läget.

Men om det snarare rör sig om en livsförlängning av den rådande biologiska organismen, genom verktyg såsom CRISPR, så är situationen helt annorlunda. Då är vi fortfarande rödkindade bestar vilka med enkelhet blir uttråkade, deprimerade eller allmänt existentiellt villrådiga.

Den utveckling du beskriver innebär ett steg bort från homo sapiens, eftersom vårt medvetande -- ja, hela vår varelse -- i det fallet utgår från oorganiska processer. Frågeställningen i tråden handlar snarare om vad som sker om en organisk varelse rycks ur sitt kretslopp och berövas sin död.

Människan är ju inte fastlåst vid ett kretslopp så som du antar.
Människan är - till stor del pga medvetandets spännvidd - frikopplad från miljön ... iaf på ett sätt som de icke-mänskliga djuren inte kan komma i närheten av.
Till detta har vi ju också den, i vissa miljöer, fördubblade livslängden att ta med i beräkningen.
Dvs från kanske 30-40 års livslängd till minst 80 års förväntad livslängd.

Hur hade du ställt frågan om du varit fastlåst i en förväntad livslängd om 30-40 år - och ställts inför den Strikt Hypotetiska tankefiguren med ett fördubblat antal år ?
Dvs hade du då också frågat om det inte hade lett till uttråkning, leda och apati?


I vilket fall så menar jag att om man överhuvudtaget ska diskutera frågan om "odödlighet", då måste man förhålla sig till den rent tekniska lösningen.
För det är den som kommer att erbjudas. Åtminstone mkt snabbare än den biologiska.

Dessutom är ju sådant som "leda" en sak för sinnet att hantera. Då hade det inte spelat så stor roll huruvida medvetandet suttit fast i en mänsklig kropp, eller var på tillfälligt besök i en "avatar."


Vi Är vårt medvetande.
Vårt medvetande blir fyllt av biologiska impulser, och dessa kan påverka vårt medvetandetillstånd.
Tex den depression du tänker på (men även lycka, nyfikehet, glädje etc).
Vi har redan påbörjat vår vandring mot Cyborg-framtiden.
Det innebär att det som påverkar vårt medvetande, som jag beskrev ovan, kan manipuleras på teknisk väg.
Liksom förmodligen minnet också kan.

Frågan är hur allt detta kan komma att påverka vårt vardagliga medvetande.
Vad kan valet att ha tillgång till ständig lycka göra med människan tex?

Frikopplad? En damm skapad av en människa är lika evolutionärt relevant som en damm skapad av en bäver.

Människans livslängd har hållit sig relativt konstant under årtusenden, förutsatt att människan i fråga inte dog i barnsäng eller sveptes med i en farsot eller föll offer för övervåld. Oaktat dessa fenomen var 80-90 års ålder inte sällsynt (re: Platon). Det är med andra ord den förväntade och genomsnittliga livslängden som är annan i dag.

Och utvecklingen är inte linjär. Hos jägare-samlare var både hälsan och livslängden mer imponerande än hos den överarbetade människan under den agrara revolutionen.

Detta har tveklöst omdanat släktets diverse yttringar, från benägenheten till våld, risktagande osv. I Sapiens beskrev Yuval Harari hur vardagen under stenåldern var lika dödlig som vårt blodiga 1900-tal.

Självfallet.

Jag instämmer, men denna oorganiska väg framåt leder bortom homo sapiens, in i både trans- och posthumanismen. Min poäng är att det rör sig om en helt ny art med en helt ny psykologi och helt nya mål.

Visst spelar det roll om varelsen i fråga är förkroppsligad eller ett "spöke i maskineriet".

Det råder ingen konsensus angående medvetandets vara eller icke vara, men den ledande teorin behandlar snarare medvetandet som en typ av felkodning och driftbrott (malfunction) i våra vakna aktiviteter. Därför håller jag mig tillsvidare agnostisk vad avser medvetandet.

Instämmer, och det är en utveckling jag omfamnar. Men det rör sig om posthumanism, om ett steg bortom vår biologiska varelse, bortom kroppen.

Förhoppningsvis blir den meningslösa strävan efter lycka obsolet och ger denna framtida art möjligheten att sätta högre och desto mer påtagliga mål.

Människan är död, och vi har dödat henne!

Är man odödlig så lever man för evigt.

Förr eller senare kommer hjärnan att ha itererat över alla möjliga kvanttillstånd och minnet är fullt. Vad händer sedan? Börjar allt från början som när vi kört 99999 km med bilen och räkneverket slår om till 00000? Eller fastar hjärnan på 99999 så att tiden stannar?

Nice! Varje allusion till Nietzsche, i synnerhet travesterade citat, utgör en hyllning som förgyller dagen.

I seriell hänsyn är steget från 1 till n ojämförbart, nästan väsensskilt, relativt steget från 0 till 1. Och som förändring är steget från dödlighet (0) till odödlighet (1) något som ligger helt utanför vår nuvarande begreppsvärld, liksom introduktionen av elektricitet, luftfart eller internet för våra förfäder.

Fan vad häftigt

Jag tänkte också på det där med att mediciner har hjälpt till att öka människans livslängd. Att ha chansen att vara odödlig och välja att dö är ungefär som att ha tillgång till mediciner som kan göra dig frisk från en dödlig sjukdom, inte många som skulle avstå från att ta medicinerna.

Uttrycket biologisk odödlighet betyder att risken att dö inte ökar med åldern, att aldrig dö av ålderdom. Det finns djur som är biologiskt odödliga, inklusive flercelliga djur som andas syre. Dessa blir inte skröpliga med åldern, åtminstone inte irreversibelt (vissa ordnar sin biologiska odödlighet genom att regelbundet åldras baklänges, medan andra helt enkelt inte åldras alls). Att bli skröplig och gaggig hade nämligen representerat en försämring av hälsan, vilket går hand i hand med en ökning av risken att dö och alltså är oförenligt med biologisk odödlighet. Läs på om Gompertz lag. Evigt liv=evig ungdom.

Det ena "filosofiska" problemet hade kunnat lösa det andra. Uttråkningen hade kunnat motverka riskskräcken genom att driva odödliga personer (med biologiska modifikationsgrader som suddar ut gränsen för vad som kallas för "människa" enligt speciesismen, men med sin intelligens höjd över hur icke-mänskliga djur är idag i behåll) till att skapa helt nya uppfinningar och nya samhällen som motmedel mot uttråkningen. Om jag var tillräckligt uttråkad för att ta livet av mig hade jag kunnat använda den orädslan för döden till att ta risken att göra ett riskfyllt vetenskapligt/tekniskt experiment eller delta i en revolt för ett helt nytt sorts samhälle istället för simpelt självmord.

Redan som det är idag kostar de mediciner mot olika åldersrelaterade sjukdomar som håller äldre människor vid liv mycket pengar, vilket skapar en ojämlikhet i livslängd. En kur mot åldrande generellt hade varit ett enda piller, billigare än många olika piller som idag, och därmed mindre ojämlikt.

Rymdkolonisering är en bra idé.

Tror inte att människans psyke skulle klara av att hantera evigt liv med allt vad det innebär, mängden minnen, information, känslor osv.
Filmen The man from earth handlar lite om detta, en man som har levt längre än vad han minns.

Detta med att det finns en begränsning på livet är det som ger den en sån fin glans.