Fördelar som maratonlöpare till MMA?

Jag tänkte på det häromdagen.

Många härinne vet att amerikanska fotbollspelare har lättare att gå över till MMA pga fysiken och deras driv samt att de kan ta en smäll.

Om man har simmat i hela sitt för att sedan träna MMA har de oftast väldigt bra kondition och vet hur de skall andas samt att man kan agera explosivt i många fall.

En gymnast är smidig och vig, mer behövs inte sägas hur snabbt den skulle anpassa sig till grapplingbiten.

Men de som har hållit på med maratonlöpning för att sedan gå över till MMA , vilka fördelar finns där?

Anledningen varför jag tänkte på det var för att jag såg Gustafsson sprang mycket och orkade med fem ronder, är det för att han har sprungit flera mil i veckan eller för att han har fått konditionen från boxningsäcken bland annat?

Vore kul att få höra era analyser, jag tror att en simmare har bäst förutsättningar eftersom den skall under en kort tid prestera snabbt och explosivt men är dock inte lika vig som en gymnast.

Vi ponerar att Gunde var 25 år och ville gå över till MMA, hur snabbt hade han kunnat anpassa sig konditonsmässigt i det som krävs i mma?

Konditionen är ju det som är av minst betydelse för MMA då detta är den lättaste biten att träna upp oavsett vilken bakgrund man har.

Tror nog att de allra flesta som är kunnig inom MMA är rörande överens om att brottning är den bästa grunden för MMA och även BJJ.

Som sagt kondition kan alla träna upp men just detta konstanta "grindande" som brottare blir stenhårda av kommer du aldrig finna i någon maratonlöpare, faan inte ens Gunde i sin prime hade orkat speciellt länge då det inte handlar om samma monotona rörelser i MMA som ex längtåkning.

Det som är avgörande vad gäller kondition är att man inte sparkar för mycket utan boxas mer. Sparkar kräver mer energi. Både Gustafsson o Mark Hunt senaste matcher är bra exempel på det.

Maratonlöpare har nog lika stora fördelar inom MMA som inom Fotboll, dvs nästan obefintliga. Visst kommer de ha en bra grund att stå på men inte mycket mer.

När jag tävlade i kickboxning klarade jag inte att springa milen. Nu springer jag två mil men skulle inte klara två ronder kickboxning.

Kampsport är mer explosivt sedan vilar du lite, tvärtemot långdistans.

Då har jag tolkat det som att en marathonlöpare som kan klara av en mil inom 40 minuter inte pallar ett pass i MMA på sikt då det kräver muskelkondition.

Jag tror däremot en simmare har bättre förutsättningar då den skall prestera hårt på kort tid.

jag är fd marathonlöpare och simmare, jag började boxning förra året och upplevde då jag hade nytta av konditionen vid sparring (jag rörde på mig hela tiden, sedan var jag överjävligt dålig i själva sparringen men jag vann lite i längden då de jag möte ofta blev trötta vilket inte jag var i samma omfattning- beror iof på vilka du möter osv).

Detsamma tyckte jag med MMA som jag testade under våren och även thaiboxning, vissa flåsade nästan att tandskydden ramlade ur när jag inte var såpass trött. Jag tror jag hade nytta av simningen då jag upplever jag blir ganska stark/seg av det, vid MMA träningen körde vi ofta att man stod på knä och skulle brotta ned en annan kille som också stod på knä, målsättningen var att den ene skulle få den andra på rygg. Jag vann i princip uteslutande vilket jag antar har med simning att göra, vissa var ganska bitiga jag mötte.

Det negativa skall väl sägas att jag upplever mig som lite långsam i slagen vilket jag tror beror på "långsamma" sporter jag utövat, har inga belägg för det utan bara tror det, det verkar dock gå att träna upp sig så man slår snabbare, kör gummiband o hantlar mm

ovan är vad jag tror, så ta det för vad det är