Citat:
Om det var igår ni sågs kan du ju skriva till henne nu och säga att det var fint att ses, och fråga hur hennes dag har varit eller något. Tänk inte så mycket på vad du "borde" gjort, utan fokusera mer på var du befinner dig just nu: vad kan du göra för att bekräfta i efterhand, hur kan du återkoppla, hur kan du fortsätta kontakten? Nu vet jag inte hur er kontakt ser ut mellan gångerna ni ses, men om du är intresserad av henne är ju ett sätt att visa det på just att ta initiativ till att skriva/prata. Om du nu känner att du kan uttrycka dig i skrift, så se till att göra det.Har sett henne ett antal gånger både på jobbet och privat. Känns som att hon antingen är mer avslappnad nu för tiden eller att jag kanske bara känner och förstår henne bättre, eller båda. Men jag gillar att vara med henne mer och mer och det känns som att hon också gillar att ses. Senast vi sågs var igår och jag kunde inte ens få ur mig något halvdant om att jag gillar att umgås med henne. Lutar mot att jag kanske måste ha någon sorts sådan dialog i skriftlig form om jag ska våga säga någonting alls.
Kände mig förstås glad inför det, hon bjöd in mig. När vi sågs kändes det också bra men som sagt så känner jag mig väldigt handlingsförlamad. Pratade lite och såg på någon dokumentär. Hon låg i soffan en bit bort och jag funderade på att försöka flytta närmare men vågade inte. Samma sak med att få ur mig någonting vettigt, har fortfarande inte lyckats säga att jag gillar att umgås än mindre än att jag tycker om att vara med henne. Har också funderat på det du sa om att hålla hand och att det var neutralt. Jag tror inte hon skulle avvisa mig om jag skulle göra det men jag har ändå en "tänk om"-tanke i bakhuvudet, föreställer mig att hon skulle fråga vad jag håller på eller något sånt. Fast det inser jag i skrivande stund jag nog skulle klara av så jag vet inte riktigt var problemet ligger. Men "tänk om"-tanken är väl samma för alla närmanden. Tänk om jag säger något och hon bara tycker jag är konstig, eller något sånt. (jag var en sån som ryggade tillbaka för kroppskontakt under ett antal år i tonåren och även om jag inte alls är skygg eller "rädd" längre så känns all kroppskontakt ändå intim på något sätt).
Återigen stort tack för svaren. Har ingen annan att prata med sånt här om och på egen hand känner jag mig ganska lost i mina egna tankar.
Kände mig förstås glad inför det, hon bjöd in mig. När vi sågs kändes det också bra men som sagt så känner jag mig väldigt handlingsförlamad. Pratade lite och såg på någon dokumentär. Hon låg i soffan en bit bort och jag funderade på att försöka flytta närmare men vågade inte. Samma sak med att få ur mig någonting vettigt, har fortfarande inte lyckats säga att jag gillar att umgås än mindre än att jag tycker om att vara med henne. Har också funderat på det du sa om att hålla hand och att det var neutralt. Jag tror inte hon skulle avvisa mig om jag skulle göra det men jag har ändå en "tänk om"-tanke i bakhuvudet, föreställer mig att hon skulle fråga vad jag håller på eller något sånt. Fast det inser jag i skrivande stund jag nog skulle klara av så jag vet inte riktigt var problemet ligger. Men "tänk om"-tanken är väl samma för alla närmanden. Tänk om jag säger något och hon bara tycker jag är konstig, eller något sånt. (jag var en sån som ryggade tillbaka för kroppskontakt under ett antal år i tonåren och även om jag inte alls är skygg eller "rädd" längre så känns all kroppskontakt ändå intim på något sätt).
Återigen stort tack för svaren. Har ingen annan att prata med sånt här om och på egen hand känner jag mig ganska lost i mina egna tankar.
Sedan tänker jag att du har en förmåga att uttrycka dig och hur du känner, så se till att använda den mot henne också! Om du blev glad av att hon frågade om ni skulle ses kan du ju helt enkelt besvara det med "vad glad jag blir av att du frågar, träffar dig gärna!". Behöver inte vara så komplicerat, utan handlar nog mest om att vänja sig vid det sättet att kommunicera på.
Gällande kroppskontakt kan det såklart vara olika "intimt" för olika personer, om du är osäker kan du ju bara sträcka fram din hand och fråga ("hålla hand?"). Om du hamnar i en sån "soffsituation" igen kan du ju antingen säga typ "åh, jag vill också ligga ner!"/"vad skönt att ligga ner! Får jag plats också?" och hoppas att hon gör plats åt dig, eller föreslå att hon ska ligga med huvudet i ditt knä eller något.
Om hon skulle fråga vad du håller på med när du kommer med förslag, försök att inte ta det så hårt. Oavsett vilken respons du får kommer du ju veta lite mer vad hon är okej med och inte. Och istället för att se det som något 'jobbigt' kan du ju se det som en möjlighet att prata om det ("gillar du inte att hålla hand/whatever?").