Peter Englund och stormaktstiden

Varför all denna kritik mot Englund? Jag är mitt i boken Ofredsår och njuter fullständigt av den levande och faktafyllda historiabeskrivningen. Är det sant att han är en "historiaförfalskare"? Det kan väl inte stämma om han sitter i svenska akademien?

Personen som hävdar det använder radio islam som källa, inte världens bästa kanske då den förnekar förintelsen ganska friskt. Så nej han är ingen historieförfalskare det är bara något som en revisionisterna tror och tyvärr har en av dem rymt från sitt tramsforum till detta seriösa.

Erik Dahlbergh som denna bokserie verkar handla om var själv en historieförfalskare av stora mått.
Han placerade bl.a sig själv i främsta ledet vid tåget över isen vid anfallet mot Danmark, trots att han inte ens var närvarande. Förfalskade brev och annat smått och gott.. Han var dessutom ett klantarsle som mer eller mindre avslöjade Sveriges anfallsplaner mot Danmark.
Framgår det i Englunds böcker?? Har inte läst dessa tyvärr..

För övrigt har Englund åkt på kritik från fler än radio islam, exempelvis historikerna Robert Frost och Peter Johansson har kritiserat Englunds historieforskning.

Jo, det står så i hans wikipediaartikel. Peter Englund kan dock knappast betraktas som historieforskare. Den "forskning" han genomfört återfinns i hans avhandling om adeln i Sverige under 1600-talet. DEn är rätt bra. Resten av hans produktion består av välskrivna dramatiserade kompilat av tidigare forskning (ibland duktigt föråldrad sådan). PE, Dick Harrison och Herman Lindqvist jobbar faktiskt på samma sätt, de "forskar" i andras forskning. Englund är dock bäst på att dölja att han haft förlagor. Så när Frost och Johansson kritiserar Englund kritiserar de snarare hans förlagor.

PS: Erik Dahlberg var med vid tågen över lilla och stora Bält i januari/februari 1658, dock i de bakre leden, han befann sig i trängen i egenskap av kvartersmästare. DS

Det är helt okej att tumma lite på sanningen när man skriver som en gud.

Erik Dahlbergh framhöll ständigt sina bedrifter - men det var inte ovanligt på 1600-talet. Jämförelsevis är det mesta vi vet om mongolernas första försök att invadera Japan hämtat från en japansk adelsmans ohämmat självsmickrande redogörelse för sina egna insatser i slaget. (Nej, det förekom ingen storm som drev bort mongolerna.) I bok 2 tar Englund upp att Dahlbergh, när han fått staus och ställning i armén förvandlas till en äkta slicka uppåt, sparka nedåt-typ.

Riktig "historieforskning" (till skillnad från att utgå från tidigare verk) är faktiskt svår att göra i dagsläget. Antingen förutsätter det att man hittar en hittills okänd faktakälla, typ en kungs okända och nedgrävda dagböcker. Eller ett extremt korrelerande av alla befintliga fakta för att följa en person/händelse minut för minut. Eller att man ger sig ut i terrängen med massa högteknologisk hårdvara. Det gjorde några historiker vid Little Big Horn, där de gick över marken med metalldetektorer och markradar, för att hitta alla tomhylsor, vapen mm för att rekonstruera slaget. Andra metoder är att undersöka temperaturserier över tid (exakt hur kallt kan det ha varit vid Bält-övergången?), exakt vad som odlades på olika platser/tidsperioder och studier av kvarlevor från tidsperioden.

Alternativ 1 är ytterst osannolikt att det skulle hända. Alternativ 2 är för arbetskrävande och ger mycket sällan någon tidigare okänd information (men det är ett bra sätt att skildra händelser, som upptakten till krig. Alternativ 3 finns normalt inte i historikernas verktygslåda - sådant ägnar sig arkeologer åt. I Englund-fallet kompliceras det av att 30-åriga krigets slagfält knappast överlevt.

Inte alls, det är tvärtom lättare än någonsin, det är bara att masa sig iväg till närmaste arkiv eller om man inte har ett dylikt i närheten koppla upp sig på de allt bättre digitaliserade källorna. Problemet är inte tillgång till primärkällor utan vilka vetenskapliga frågor man skall ställa till redan befintligt material.

Jag tar ett exempel. Militärhistoria. Tidigare var det stora intresset i de kretsarna slaguppställningar, vapentyper, strategier, hur många dog, etc. etc. (intressant i sig tycker jag också!). På senare tid har forskare närmat sig samma primärkällor men studerat de utifrån ett genusperspektiv, kulturhistoriskt perspektiv osv. osv (lika intressant) Kort sammanfattning: Det finns att göra och det är inte svårt.

Det beror ju på vad du menar med de bakre leden, han skriver själv i sin dagbok att han mer eller mindre själv rekade att isen höll och ledde marschen,att de marscherade tidigt på morgonen 30:e Januari och att det b.la var frost.
Fast i en skrivelse något år senare (innan han skrev sin självglorifierade "dagbok") beskriver han hur han först 11:e Februari når Karl X på Falster därför att han blivit efter hos riksamiralen.

Marschen skedde 5:e Januari på morgonen och det var inte frost utan töväder.

Han var i så fall 6 dagar bakåt i leden.

Det har du alldeles rätt i. Att det skulle vara intressant att läsa historia ur genuspespektiv och annat dravel håller jag dock långt ifrån med om.
Själv tycker jag ren oförfalskad ovinklad historieåtergivning är roligast och mest informativ, många utav dagens "populärhistoriker" och deras oförmåga att förstå saker i dess tidsperspektiv, gärna genom att sätta på sig PK/GENUS/HBT glasögonen är totalt meningslösa.

Fast nu får du ändå öppna ögonen lite. Könsrollerna ur ett historiskt perspektiv är faktiskt intressant. Det handlar ju trots allt inte om vinkling.

Det handlar om att analysera andra delar av historien, historia handlar ju trots allt inte om så mycket mer än årtal och händelser utan även om personer, relationer, levnadssätt och mycket annat.

Hur du får in PK/Genus/Hbt -glasögonen förstår jag dock inte, har inget, eller i värsta fall ytterst lite med detta att göra, det ägnar sig i huvudsak politiker och journalister åt.

Nej du läser väl och tar till dig vad du själv vill. Själv tycker jag att fall som detta: http://www.fordham.edu/Halsall/source/1395rykener.asp är oerhört intressant att försöka förstå i ett historiskt sammanhang. Det innebär dock inte att jag gillar Gudrun Schymans föreställningsvärld om att män är talibaner, eller att jag röstar på FI. (eller gillar att hångla upp transor)

PS: Jo, Erik Dahlberg var med. Fast som sagt i de bakre linjerna. Han överdrev också sin insats å det kraftigaste, och när han skrev sin dagbok på ålderns höst blandade han ihop tåget över Lilla Bält med tåget över det stora dito, du har rätt, men helt borta var han inte. Jag rekommenderar dig att gå in i riksregistraturet för februari månad 1658 (digitaliserat av SVAR) där kommer du att se att ED inte var en helt okänd figur ens för Karl X Gustav när ordern om övergången gavs. DS.

Nej då, jag vet vem ED var och att kungen också visste vem han var, Erik och Wrangel med bihang var bland annat några av flera som rekade is åt kungen, fast de gick dock aldrig över på det ställe de förevisat. Erik blev också skickad att spionera på samt teckna av Köpenhamns befästningar av Karl X då han var en skicklig tecknare (svecia är Dahlbergs verk) (vid återresan visade ED sina teckningar för danskspionen Olfeldt). Erik var ju en man av börd (även om han var adopterad) samt höll poster som bl.a landshövding och generalguvenör så visst kände Karl X till honom.

Är inte ute efter att kasta skräp på ED, Han gjorde säkerligen en del gott också, och han var ju långt ifrån ensam som sagt om att krydda sina historier, även om han tog i lite mer än de flesta.
Frågan var om det framgår i böckerna Englund skrivit, då jag själv inte läst dem ännu.