ADHD/ADD utredning vuxen.

Vad menar du med "stämpel"? Din journal är inget som obehöriga kan se och därför kommer det vara upp till dig om och med vem du vill dela besked om en eventuell diagnos.

Fördelarna skulle kunna vara att få svar på varför vissa saker har varit eller är som de är. Du får chans att lära dig mer om eventuell diagnos och vilka av dina beteenden som beror på diagnosen.
Vad det "kan ge dig" är anpassad hjälp i form av medicinering och/eller stöd och strategier i problematiska situationer. Finns mycket man kan lära sig och få hjälp kring hur man kan tänka och göra.
Dessutom kan arbetsplatser och liknande visa större förståelse och göra anpassningar efter dig - vilket du har rätt till.

För att det ska räknas som en diagnos ska du ha symptom som blir stora problem i ditt vardagliga liv. Alltså ska du ha svårigheter att fungera tex på din arbetsplats eller socialt.

Nej såklart men tänkte mer att man får en stämpel på sig själv och sina beteende mönster, vilket iförsig inte måste vara något negativt.

Vill på ett sätt göra eller eventuellt göra en utredning men är samtidigt rädd för vad det kommer ge..

Det beror på. Söker du till en vårdcentral görs sannolikt en bedömning för remiss. Du uppger inga funktionsnedsättningar idag så det är tveksamt om det skickas vidare. Det är lååång kö så de som faktiskt har funktionsnedsättning och behöver hjälp prioriteras.
Olika landsting gör på olika sätt. Men om det är väldigt tydlig ADHD räcker anamnesintervju för att ställa diagnos. Eventuellt ombeds du ta med föräldrar för att bekräfta bilden som barn. Är det mer oklart görs allmänbegåvningstest (IQ-test) för att utesluta det som förklaring dessutom finns det vissa profiler som kan indikera ADHD/ADD. Det går att lägga till några ytterligare tester för att testa de exekutiva funktionerna som tecken på ADHD också.

Då blir det väl mer en "stämpel" om du själv gör det till det? Jag hade nog tyckt det var skönt att få svar och konkreta tips&strategier som fungerar för andra med samma diagnos och beteendemönster, få hjälp helt enkelt.

Har för mig att det kan bli problem med typ inresa eller ansökan till medborgarskap i USA, något i den stilen. Att få göra lumpen kan också bli struligt. Annars ser jag inget negativt att vara rädd för, vad är det du tänker på?

Samtidigt, är dina problem inte så handikappande att du känner dig tvungen att göra en utredning kanske de inte uppfyller kriterierna för diagnos?

Jo så är det självklart.
Det hade ju vart till nytta i många situationer hur man ska hantera eller tänka för att enklare kunna lösa situationer och problem.

Jag tänker väl lite att jag kan lösa och hitta vägar till mina problem utan att kontakta vården. Tycker det tar en hel del tid och tankekraft när man går till psykolog.

Nej så är det. Sköter mitt jobb bra men märker att jag har problem med vissa saker och när saker blir jobbiga förtränger jag dom så länge jag kan.

Försöker ge det ett ärligt försök att sluta med cannabis nu som jag "självmedicinerat" med.
Kommer behöva och kämpa och tampas med detta och nu kommer jag bara fokusera på det och rikligt med träning för att inte ha för mycket saker i mitt huvud.

Jag förstår dig, det tar absolut mycket tid och energi.
För mig personligen har diagnosen egentligen inte gjort så mycket mer än att jag helt enkelt är medveten om den, vilket bara det har gjort saker enklare. Provade medicin i ett år men för mig var det inte värt biverkningarna (100% individuellt). Resten består just i att förstå hur precis du funkar, hitta sätt att anpassa vardagen, hitta knep och strategier som underlättar. Har man fått diagnosen finns också en hel del hjälpmedel och rättigheter att ta del av, speciella utformningar i arbete och högskoleprov tex. Du får helt enkelt se om det känns värt det.

Låter oerhört klokt att börja i den änden, lycka till!

I min barndom har jag varit hos BUH och det skrevs i min journal "det närmsta vi kommer är MBD/DAMP" vilket idag heter ADHD. Det stod också att jag skulle ha autistiska drag men inte tillräckligt för att det räckte för en autisktspektrum diagnos.

Nu i vuxen ålder fungerar det bättre. Nu är jag rastlös ofta, fixar jobbet men har haft ett annat jobb som var på ett lager. Där gällde det vara noggrann men gjorde det hellre snabbt o "slarvigt" än långsamt och noggrant. Eftersom jag tyckte att det jobbet var skitroligt. Men tyvärr fick jag bara jobba ett tag där.

Nu har jag ett annat jobb som jag trivs på mycket. Men eftersom det är med barn så är det ofta ganska rörigt. Då blir man helt slut. Så på vardagarna är jag oftast trött och vill därför hitta på något på helgerna men då vill oftast polarna ta det lugnt. Så därför blir det oftast att man hittar på något själv istället, tex festivaler och konserter.

Skulle därför vilja önska bli utredd och få sina tankar bekräftade. Men frågan är hur jag ska gå tillväga. Då livet funkar i det stora hela.