När blir det lättare att göra saker tillsammans igen?

Äsch. Har barnet en god uppfostran (och en sådan kan märkas tidigt) vet man med sig att man har en god grund att utgå från. Enda faran på restaurang är att barnet blir uttråkat och vill ränna runt... då räknar jag inte med de oförklarliga utbrotten som kan dyka upp när som helst, de hör liksom till.

Vet man hur härlig unge man har är det lättare att handskas med krigen som uppkommer, förmodar jag.

Förstår inte varför det här med restaurang skulle vara så viktigt? Är inget jag ens har funderat över. Finns så mycket bättre saker man kan göra tillsammans med sina barn.

För att det var ett av TS huvudbryn, i en tråd startad av TS som en konkret del i dennes frågeställning..?

Ingenting är direkt svårt att göra med barn. Tar man bara hänsyn till mat, blöjor, stimulans och energi (vila kontra duracell) går ungen med på i princip vad som helst.

Ja, men dåså då är det väl bara att TS tar med sitt barn på restaurang eftersom ingenting är svårt med barn. Vad är problemet om nu allting är så enkelt?

Det där med restauranger är ju väldigt varierande. Det är ju skillnad på att till exempelvis äta ute på en finare restaurang där det inte ens finns barnmenyer, och mer barnvänliga alternativ. Det finns ju till och med matställen som har någon form av lekhörna eller liknande där barnen kan få leka om de så vill. Då syftar jag inte på lekland och liknande, även om det också kan vara ett alternativ. Jag nämner detta eftersom det eventuellt kan bli lättare att gå ut och äta om man väljer ett mer barnvänligt alternativ, och helst ett ställe där barnen kan få leka av sig en stund om de skulle vilja det.

Jag tror att det påverkar i viss mån hur och när man upplever att saker och ting blir lättare när man har barn. Det är nog lättare att bli irriterad och besviken om man vill ha trerätters på en finare restaurang om barnen missköter sig, än när man går till en barnvänlig restaurang där barnen kan leka i en lekhörna när de har ätit färdigt. Så det jag försöker ha sagt är att man ska försöka anpassa aktiviteter etc efter barnen, om man vill inkludera dem. Det kan åtminstone vara värt ett försök.

Jag har tre ungar, det är svårt att svara generellt, de är så jävla olika. Men oavsett så känns det mesta lättare ju äldre de blir, jag längtar aldrig tillbaka till när de var yngre (nu är äldsta bara 9 så jag får väl kanske omvärdera om ett par år...)

Någonstans från åldern mellan 3 och 5 är de betydligt mer enklare att hantera har i alla fall jag känt, när de kan uttrycka vad de vill och går att resonera med.

Det jag upptäckt är viktigast för att kunna komma ifrån ibland är att inte isolera sig som småbarnsföräldrar utan vara så mycket som möjligt med släkt och vänner för att barnen ska bli bekväma med kretsen utanför föräldrarna så blir det mycket lättare att få hjälp med barnpassning då och då. Det är inte heller en dum idé att plocka med dem i alla möjliga sammanhang, det kan vara jobbigt i början men verkar löna sig i längden. Jag känner folk som i princip låst in sig med ungarna för att det känns så hopplöst att göra något som inte är barncentrerat och de verkar bara ha svårare och svårare att bryta det mönstret.

MEN - den stora brasklappen igen: fan vad olika de är, redan från första dagen.

Typ 5 års åldern, men då kommer andra besvär fram istället. Skulle råda dig att sluta vänta på ett tillfälle där föräldrarskapet blir lättare, för det blir det inte.
gör det bästa av situationen och njut av din familj istället

Eftersom "nej" är ett ord och avledning något som jag anser är lika naturligt när det gäller barn som hundar så har åldern på barnen aldrig varit något hinder för restaurangbesök eller andra familjeaktiviteter.

Lyckas du inte begränsa en 14 månaders så har du många år framför för dig innan du kan börja planera sådant. Barn blir inte lättare med högre kompetens och ökad nyfikenhet.

Äta är sånt där som barn behöver alldeles oavsett vilken aktivitet man väljer. Och alla kanske inte tycker matsäck eller mcDonalds är så där jävla tillfredsställande alltid.

Jaså, det säger du? Tycker inte att det är optimalt att ha med småbarn på restaurang så därför undviker jag det, sedan hur alla andra gör bryr jag mig inte om. Vill man gå på restaurang får man väl göra det men sluta då att gnälla över hur jobbigt det är.