Kvinna, 20+ år, 54 kg
Tidigare drogerfarenheter: Förmodligen trippat allt som allt minst 50 gånger, på LSD, psilocybin, 4-aco-MET, 4-aco-DMT, “Special”, okända NBOME’s, MXE, 3-meo-PCP, DMT changa etc. i allt från mindre till “heroic” doser och anser mig vara en hyfsat rutinerad psykonaut vid detta lag.
Bakgrund: Jag hade några veckor innan denna tripp trippat på 4-aco-DMT med en kompis men hade inte kunnat njuta av upplevelsen fullt ut för jag kunde inte “släppa taget”. Jag hade hamnat i ett tillstånd av förvirring, ångest och hållit ett hårt tag om mina tankar. Jag hade en bad trip helt enkelt. Av mina snabbt uppskattade 50 trippar har jag haft en handfull negativa trippar innan, varav alla skett på grund av att jag inte respekterat drogen. Trippen med min kompis tyckte jag dock att jag hade respekterat drogen och att den negativa upplevelsen berodde på saker jag behövde handskas med. Jag bestämde mig därför att dosera ännu högre denna gång och trippa ensam för att förhoppningsvis kunna reda ut lite psykiska/emotionella issues. Jag bestämde mig även för att dosera högre på grund av att jag upplevde det som att jag hade hamnat i ett mellanting mellan att befinna sig i mitt ordinära ”egoic consciousness” och ”ego death”. Att befinna sig i gränslandet mellan dessa tillstånd kan ofta vara obehagligt då egot kämpar emot.
Jag betraktar psykedelier som djupt spirituella och använder de dels i det syftet. Jag har tidigare i mitt liv haft problem med psykisk ohälsa vad gäller depression, ångest och missbruk. Viss ångestproblematik har jag fortfarande.
Intressant observation: Under trippen jag kommer beskriva hade jag i princip inte någon form av ”visuals”. Trots en så stor dos hade jag inga som helst OEV’s, det enda var att jag med stängda ögon nästan kunde urskilja ett vagt mönster, men det var bara märkbart om jag ansträngde mig för att se det. Så denna tripprapport utspelar sig helt på ett psykiskt/emotionellt plan.
Pretrip: Jag sätter mig i min vardagsrumssoffa och mäter upp pulvret på min icke-pålitliga precisionsvåg. Jag mätte dessutom i antal “miniskopor” vilket en icke skall göra med 4-aco-DMT, det är väldigt viktigt att ha en bra precisionsvåg vid hanterandet av denna substans! Trippen innan hade varit på ca 30 mg. Jag var nu redo att gå djupare. Jag uppskattar dosen vara mellan 50-60 mg.
Jag förde lite anteckningar i början av trippen jag nu citerar exakt:
“Okej, jag är redo för att bryta igenom. Förra gången tog jag 6 skopor, vilket skulle ha varit runt 30 mg… 50-60 mg borde ta mig bortom ego död. Grejen är att jag kommer ju upphöra att existera. Dö. Att medvetet dö. I’m ready to surrender. Into the nothingness.”
Jag var nervös. Hjärtat slog hårt. There’s no going back efter jag sväljer det. Åh herregud, ska jag verkligen göra det här?
“Det finns ingen mer planering jag kan göra. I must go with the flow, in a surrendered and allowing state. Which is what go with the flow means.”
Jag kände mig redo. Jag hade studerat mycket av Eckhart Tolle’s och Alan Watt’s lära. Jag vet att jag inte är mina tankar. Jag vet att “jag” är något mycket större än så. Men det är en sak att veta på en intellektuell nivå och en annan att känna det. Att vara det. Jag ville känna det.
“okej, 15:24 är jag redo? jag måste meditera först, tankarna snurrar som fan!
ifall det drar iväg beyond ego så ska ja bara go with it , surrender, men om det inte gör det , go in for sensory deprivation, mörker och tystnad”
Intag av substans: Jag tittar på pulvret och sätter min intention. Rakt ut ber jag substansen om hjälp med att handskas med och bearbeta mina rädslor. Om att visa mig det jag behöver se, inte det jag vill se. Jag avslutar min lilla bön med att uttrycka tacksamhet för substansen. 16:00 lägger jag det starkt kemiska pulvret på tungan och sköljer snabbt ner med massa vatten. There’s no going back now!
Plötsligt kände jag mig inte alls redo. Trots att jag trippat så många gånger innan är varje tripp som ny. Tänk om jag tagit för stor dos? 50 mg är ju en REJÄL dos. Shit… Vad har jag gjort… I en bråkdel av en sekund övervägde jag om jag skulle spy upp pulvret… hehe… nej, nu får jag skärpa mig. Jag har Seroquel redo att avbryta trippen med ifall det är ABSOLUT nödvändigt, då menar jag att jag bara planerar att ta den om jag går helt bat shit crazy. Annars vill jag arbeta mig igenom min ångest och rädsla av mig själv. Det var liksom det som var hela syftet med denna tripp. Jag var beredd på att obehagliga känslor skulle dyka upp. Det var nästan det jag ville. Jag var trött på att vara “a prisoner of my own mind”.
Tidigare drogerfarenheter: Förmodligen trippat allt som allt minst 50 gånger, på LSD, psilocybin, 4-aco-MET, 4-aco-DMT, “Special”, okända NBOME’s, MXE, 3-meo-PCP, DMT changa etc. i allt från mindre till “heroic” doser och anser mig vara en hyfsat rutinerad psykonaut vid detta lag.
Bakgrund: Jag hade några veckor innan denna tripp trippat på 4-aco-DMT med en kompis men hade inte kunnat njuta av upplevelsen fullt ut för jag kunde inte “släppa taget”. Jag hade hamnat i ett tillstånd av förvirring, ångest och hållit ett hårt tag om mina tankar. Jag hade en bad trip helt enkelt. Av mina snabbt uppskattade 50 trippar har jag haft en handfull negativa trippar innan, varav alla skett på grund av att jag inte respekterat drogen. Trippen med min kompis tyckte jag dock att jag hade respekterat drogen och att den negativa upplevelsen berodde på saker jag behövde handskas med. Jag bestämde mig därför att dosera ännu högre denna gång och trippa ensam för att förhoppningsvis kunna reda ut lite psykiska/emotionella issues. Jag bestämde mig även för att dosera högre på grund av att jag upplevde det som att jag hade hamnat i ett mellanting mellan att befinna sig i mitt ordinära ”egoic consciousness” och ”ego death”. Att befinna sig i gränslandet mellan dessa tillstånd kan ofta vara obehagligt då egot kämpar emot.
Jag betraktar psykedelier som djupt spirituella och använder de dels i det syftet. Jag har tidigare i mitt liv haft problem med psykisk ohälsa vad gäller depression, ångest och missbruk. Viss ångestproblematik har jag fortfarande.
Intressant observation: Under trippen jag kommer beskriva hade jag i princip inte någon form av ”visuals”. Trots en så stor dos hade jag inga som helst OEV’s, det enda var att jag med stängda ögon nästan kunde urskilja ett vagt mönster, men det var bara märkbart om jag ansträngde mig för att se det. Så denna tripprapport utspelar sig helt på ett psykiskt/emotionellt plan.
Pretrip: Jag sätter mig i min vardagsrumssoffa och mäter upp pulvret på min icke-pålitliga precisionsvåg. Jag mätte dessutom i antal “miniskopor” vilket en icke skall göra med 4-aco-DMT, det är väldigt viktigt att ha en bra precisionsvåg vid hanterandet av denna substans! Trippen innan hade varit på ca 30 mg. Jag var nu redo att gå djupare. Jag uppskattar dosen vara mellan 50-60 mg.
Jag förde lite anteckningar i början av trippen jag nu citerar exakt:
“Okej, jag är redo för att bryta igenom. Förra gången tog jag 6 skopor, vilket skulle ha varit runt 30 mg… 50-60 mg borde ta mig bortom ego död. Grejen är att jag kommer ju upphöra att existera. Dö. Att medvetet dö. I’m ready to surrender. Into the nothingness.”
Jag var nervös. Hjärtat slog hårt. There’s no going back efter jag sväljer det. Åh herregud, ska jag verkligen göra det här?
“Det finns ingen mer planering jag kan göra. I must go with the flow, in a surrendered and allowing state. Which is what go with the flow means.”
Jag kände mig redo. Jag hade studerat mycket av Eckhart Tolle’s och Alan Watt’s lära. Jag vet att jag inte är mina tankar. Jag vet att “jag” är något mycket större än så. Men det är en sak att veta på en intellektuell nivå och en annan att känna det. Att vara det. Jag ville känna det.
“okej, 15:24 är jag redo? jag måste meditera först, tankarna snurrar som fan!
ifall det drar iväg beyond ego så ska ja bara go with it , surrender, men om det inte gör det , go in for sensory deprivation, mörker och tystnad”
Intag av substans: Jag tittar på pulvret och sätter min intention. Rakt ut ber jag substansen om hjälp med att handskas med och bearbeta mina rädslor. Om att visa mig det jag behöver se, inte det jag vill se. Jag avslutar min lilla bön med att uttrycka tacksamhet för substansen. 16:00 lägger jag det starkt kemiska pulvret på tungan och sköljer snabbt ner med massa vatten. There’s no going back now!
Plötsligt kände jag mig inte alls redo. Trots att jag trippat så många gånger innan är varje tripp som ny. Tänk om jag tagit för stor dos? 50 mg är ju en REJÄL dos. Shit… Vad har jag gjort… I en bråkdel av en sekund övervägde jag om jag skulle spy upp pulvret… hehe… nej, nu får jag skärpa mig. Jag har Seroquel redo att avbryta trippen med ifall det är ABSOLUT nödvändigt, då menar jag att jag bara planerar att ta den om jag går helt bat shit crazy. Annars vill jag arbeta mig igenom min ångest och rädsla av mig själv. Det var liksom det som var hela syftet med denna tripp. Jag var beredd på att obehagliga känslor skulle dyka upp. Det var nästan det jag ville. Jag var trött på att vara “a prisoner of my own mind”.
__________________
Senast redigerad av Carmen- 2017-06-06 kl. 17:02.
Senast redigerad av Carmen- 2017-06-06 kl. 17:02.