Katastrofsiffror för Sverige. Narkotikadödligheten ökar. Högst i EU

Tack för att du ställde frågan

Saker och ting kan få kosta om det minskar lidande och död. Emellertid är det så att om narkotikaproblem förebyggs genom att dessa är en uppgift för sjukvården istället för polisen kommer brottslighet, sjuklighet och dödlighet att minska vilket förståeligt gagnar samhällsekonomin.

Narkotikabruk är faktum i en värld som aldrig blir narkotikafri. Att fortsätta bedriva en politik som förvaltar problemen utan att minska dem blir förstås mer resurs- och kostnadskrävande. När narkotikamissbruket dessutom ökar i samhället, vilket är fallet då den psykiska ohälsan blir allt mer utbredd, kommer ännu mer resurser att ödslas. Därtill ökar rekreationsbruket genom allt fler ”gröna revolutioner” i världen.

Den som tror att Portugal, som har sämre statsfinanser än flera andra EU-länder, satsar på vård istället för straff av enda anledning att politikerna där bryr sig om sjuka missbrukare utan att det har positiv effekt på deras ekonomi och samhälle behöver tänka om. Ett syfte med politik får antas vara att göra samhället bättre för alla vilket självklart även gäller narkotikapolitiken.

Den svenska restriktiva narkotikapolitiken är inte konstruerad för varken ”gröna revolutioner” eller för att begränsa förekommande narkotikaproblem då den grundas på att samhället ska vara narkotikafritt. Politiken är otidsenlig, verklighetsfrånvänd och behöver reformeras med avseende på vård istället för straff vilket i praktiken innebär avkriminalisering av narkotikabruket och mer tillämpning av skademinimering.

Tack för ännu ett bra svar.

Personen jag debatterar med (på en anonym app) hävdade att Portugals låga antal dödsfall beror på att deras definition av vad som utgör ett sådant skiljer sig från Sveriges. Då vederbörande hittills inte lämnat någon precis källa har jag kollat upp saken själv. Enligt EMCDDA (http://www.emcdda.europa.eu/stats07/DRD/methods) följer Portugal "Selection D" och Sverige "Selection B". Jag känner inte riktigt att sidan ger en lättfattlig summering av tillvägagångssättens implikationer, dvs om Sverige nu tex inte räknar in sådant som i Portugal inte ses som dödsfall orsakade av droger. Är du insatt i saken?

Tyvärr är jag inte det. Hur som helst så använder Portugal både ”Selection B” och ”selection D” förutom i den senaste rapporten där bara ”Selection D” har använts. Vad beträffar metoden så är det inte någon större skillnad i antal rapporterade dödsfall. Snarare är det så att med ”Selection D” rapporteras fler narkotikarelaterade dödsfall.

Den du debatterar med får således läsa statistiken noggrannare eller helt enkelt inse att Sveriges högre narkotikadödlighet är en konsekvens av bedriven restriktiv narkotikapolitik som baseras på ett politiskt mål om ett narkotikafritt samhälle vilken innehåller att missbrukare ska straffas samt att skademinimerande åtgärder ska motarbetas. Det är en diametralt motsatt bedriven politik gentemot Portugal där narkotikamissbruk inte ses som en brottslig handling och missbrukare inte behandlas som brottslingar. Istället ses missbruk som den sjukdom det faktiskt klassas som och missbrukare behandlas som sjuka individer vilket såklart leder till en lägre narkotikadödlighet.

Att försöka förklara Portugals lägre narkotikadödlighet med vilken metod som används låter i mina öron som en krystad förevändning att motivera och upprätthålla den svenska restriktiva politiken som faktiskt lett till flest anmälda narkotikabrott, ett mer utbrett problematiskt bruk och bland den högsta narkotikadödligheten i EU.

http://www.emcdda.europa.eu/data/stats2018/drd

Sverige har en så restriktiv narkotikapolitik. Ska en sådan politik behöva göra så att kriminella gäng får massor av intäkter för sin egna brottslighet och personer som knarkar inte vågar söka vård? Folk i missbruk blir straffade fast dem inte borde. Sjukt. Ett behandlingshem som skickar en missbrukare i fängelse skadar ju missbrukaren istället för att vårda den. Genom att avkriminalisera narkotika så kan man minska både intäkter från gäng och skaderisker hos missbrukare. Om behandlingshem inte tvingas anmäla till polisen så kan polisen sköta viktigare saker, vårdpersonal slipper känna skuld (vilket jag vet att jag skulle gjort om jag var tvungen att anmäla), missbrukare slipper bli straffade och får därmed också lättare att ta sig in på arbetsmarknaden, får lättare körkort och hamnar inte i utanförskap vilket är ännu en anledning till att de kan återfalla i missbruk. Ett till steg borde vara att legalisera narkotika. Detta skull ytterligare minska intäkterna från de kriminella gatugängen. Användandet av fritidsdroger i en begränsad mängd under en viss tid innan man får köpa igen och genom en drogmonopol skulle också minska skadeverkningar, minska missbruk och bidra till mindre dödsfall än vad som sker idag. Alkohol är lagligt och vi har en alkoholmonopol så detsamma skulle man kunna göra med narkotika. Jag förstår inte varför man hellre väljer se oskyldiga människor dö och deras familjer drabbas en att fixa problemet genom en legalisering. Gängrelaterade skjutningar skulle avsevärt minskas via en legalisering liksom överdoser. Jag är inte för en legalisering för att folk ska få knarka utan för att minska gängrelaterade dödsfall, överdoser, missbruk och utanförskap. Kriget mot droger kommer aldrig lyckas så man måste tillslut fatta beslut om ifall man bör legalisera eller ej. Det är tydligt att många väljer att köpa droger och droger smugglas in och det går inte att stoppa. Tror faktiskt att det kommer bli skillnad en dag i våran narkotikapolitik men jag kan ha fel.

Absolut. Det finns ett syfte med det. Ta ett steg tillbaka och fundera över hur det hänger ihop i ett bredare sammanhang. Om varför vi har en situation där enklaver etablerats av främlingar. Miljöer där kriminaliteten göds och frodas. Man skulle kunna fortsätta dra detta i en evighet. Poängen är att narkotikapolitiken är del av en bredare strategi som ämnar destabilisera landet. Exemplen är otaliga.

I Sverige räknas väl te.x. en bilolycka där föraren omkommer och har droger i systemet som ett drogrelaterat olycksfall oavsett om det är så att föraren faktiskt var påverkad eller ej. Medans många andra länder har en mycket mera nyanserad syn på det hela.

https://www.na.se/artikel/opinion/de...ge-fran-varden

Vsd säger ni om denna artikel? Dödligheten beror alltså på "läckage från vården". Debattören drar slutsatsen att en mer restriktiv hållning behövs.

Åh nej, inte nu igen…men sedan såg jag att artikeln är ett och ett halvt år gammal. Den är skriven en månad innan Sverige tillkännagavs den högsta narkotikadödligheten i EU 2017, vilket förvisso main stream media inte sen uppmärksammade. Jag antar att artikelförfattaren inte längre är lika säker på sin sak.

Det tåls att fundera på varför så många som står bakom restriktiv narkotikapolitik ger sig på substitutionsbehandling som effektivt urholkar den illegala narkotikaförsäljningen och som bidrar till en lägre narkotikadödlighet. Vi bör påminnas om att nio av tio stödjer den restriktiva narkotikapolitiken som bedrivs. Flertalet gör det utan ha att vetskap om dess innebörd som är att missbrukare ska straffas och att skademinimerande åtgärder ska motarbetas eller dess konsekvens som är att Sverige har en narkotikadödlighet som är fem ggr högre än genomsnittet i EU.

Substitutionsbehandling är inte förenlig med den fixa idén om ett narkotikafritt samhälle. Det är ett skäl till att behandlingen motarbetas av lobbyister, myndighetspersoner och beslutsfattare. Konsekvenser av att färre missbrukare är i behandling är att den illegala narkotikahandeln gynnas och fler missbrukare avlider, dvs. att narkotikaproblemen ökar vilket gör samhället litet sämre för oss alla.

Substitutionsbehandling, legalförskrivning och medicinsk cannabis fungerar framgångsrikt där detta erbjuds missbrukare. Av någon förunderlig anledning ska det inte enligt dem som står bakom restriktiv narkotikapolitik fungera här och ett uttjatat argument mot det är ett projekt som bedrevs för mer än 50 år sedan då en läkare skrev ut amfetamin till missbrukare i Stockholm.

I Sverige sker narkotikabekämpning medelst en restriktiv narkotikapolitik där fokus är på straff, inte vård. Den har föranlett flest avkrävda urinprov, flest anmälda narkotikabrott och bland den högsta narkotikadödligheten i Europa. Politiken som bedrivs åsamkar samhället enorma kostnader och ödslar dess resurser då narkotikabruk är faktum i en värld som aldrig blir narkotikafri.

Sverige går mot en katastrof.
Hör från bekanta med barn att det knarkas värre än någonsin.

Ungdomarna har slutat dricka öl och vin. Utan röker istället på. Snortar kokain och sväljer amfetamin. Trippar LSD.

De börjar redan i 13 års åldern.

Det som förvånar mer är medias inställning till det hela. En stor del av det våld vi idag ser i samhället är helt klart drogrelaterat. Det är knarkpengarna som driver våldet.
Men media och polisen vill kalla det grupperingar och gäng. Få det som att låta som osämjan är liknande den mellan fotbollssuportrar.

Med det frekventa och vanliga knarkandet idag med öppen droghandel utanför skolor i innerstan så kommer det bli en social katastrof i nästa lågkonjunktur. Den stora majoriteten knarkare idag har tillgångar och jobb. Men vad händer när de blir av med jobbet och får mer tråkig tid att slå ihjäl?

Barn och unga som röker på får hjärnskador. Att kämpa för ett narkotikafritt samhälle är sunt.

Narkotikabruk är faktum i en värld som aldrig blir narkotikafri. Narkotikamissbruk är självmedicinering då det har bakomliggande orsaker som psykisk ohälsa och psykisk sjukdom.

Att eftersträva ett utopiskt narkotikafritt samhälle med restriktiv narkotikapolitik, som innehåller att missbrukare straffas och att skademinimerande åtgärder motarbetas, är inte vidare klokt om syftet med politiken är att minska narkotikaproblem såsom brottslighet, sjuklighet och dödlighet, och göra samhället litet bättre för oss alla.

I en europeisk jämförelse har den bedrivna politiken lett till flest kriminaliseringar, ett mer utbrett problematiskt bruk och bland den högsta narkotikadödligheten.

För att minska narkotikaproblemen behöver narkotikapolitiken inriktas på vård istället för straff. Vilket bland annat innebär mer tillämpning av skademinimering och att missbrukare behandlas som sjuka individer, inte brottslingar.

Så länge narkotikamissbruk förklaras och förenklas med narkotikans egenskaper utan att inse bakomliggande psykiska problematik blir det svårare att komma till rätta med narkotikaproblemen. Ett mer passande ord för narkotikamissbruk skulle faktiskt kunna vara självmedicinering.

Det är därför vi ska legalisera och reglera så att unga inte har det så enkelt och hitta cannabis.
Då redan i 18år ålder kan man inte längre påvisa det du pratar om, detta säger man i exakt samma rapport du tar detta ifrån.

Och nej, det är inte sunt att kämpa för ett narkotikafritt samhälle, då det lämnar ett spår döda av efter sig.
Och då har sunt försvunnit ur ekvationen.