Katastrofsiffror för Sverige. Narkotikadödligheten ökar. Högst i EU

Estland låg bra nära ~200st dödade per miljonen innan, de avkriminalisera och nu är de strax över Sverige, på ~108 tror jag det är för Estland och Sverige strax under.

Till nästa mätning så kommer troligtvis Sverige leda, denna mindre smickrande lista.
Och sen ska man veta det tar rätt många år efter man avkriminaliserat och riktar om till vård, och siffror verkligen går tillbaka.
Det har vi sett på de andra exemplens som finns på området, som haft stora framgångar med minska den problematiska konsumtionen.

Livslång behandling, ja visst…men det är ändå ett bättre alternativ än att fortsätta med missbruk, begå brott, göda illegal narkotikahandel och dö alltför ung.

Jag tror inte HIV-patienter beklagar livslång behandling när alternativet är döden genom AIDS.

Legalförskrivning är säkerligen väl fungerande likasom substitutionsbehandling. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Det fick också förödande följder när över hälften av missbrukarna som hamnade på programmets väntelista avled inom en femårsperiod

Felaktig jämförelse. Det går inte att botas från HIV med en avvänjning med hjälp av smittat blod eller sperma. För att avvänjning från heroin skall fungera så måste staten göra två saker: Ge heroin under kontrollerade former och medge att heroinmissbruk är inte så farligt, trots allt. Men om man nu har investerat massa kapital i att säga att heroinmissbruk är en enkelriktad gata. Ja då skulle prestigeförlusten vara för stor.

Metadon/subutexprogrammen är dessutom ständig förnedring av patienterna, sist jag kollade. De kan inte bara få sin dos och så litar man på dem. Utan man skall ständigt pisstesta dem. "Skall man vrida ur mina blöjor när jag ligger på ålderdomshemmet?", frågade en patient retoriskt på teve för en tie år sedan. Staten är honom fortfarande svaret skyldig. Då måste du jämföra siffror innan och efter och se deras hälsosituation osv.

Jämförelsen är inte om det är botbara sjukdomar, den är att alternativet till livslång behandling i båda sjukdomsfallen kan vara döden. Det kan svårligen vara ett problem utifall behandlingen är livslång när det handlar om hälsa och liv.

Många missbrukare har genom åren blivit utskrivna från programmen, t.ex. vid positivt urinprov. Då går det bra, enligt Socialstyrelsen, att plötsligt avsluta den livslånga behandlingen…

Det är tyvärr mer fokus på livslång behandling och utläckage från programmen än det är på själva substitutionsbehandlingen. Behandlingen räddar liv och minskar kriminalitet men det hör vi sällan journalister, politiker, poliser och förbudsförespråkande lobbyister prata om. De som eftersträvar det narkotikafria samhället motarbetar bl.a. substitutionsbehandling som inte är förenlig med deras ideologi.


Så noggrann behöver jag inte vara. Om substitutionsprogrammet inte varit stoppat och ingen väntelista förekommit hade fler missbrukare överlevt. Det räcker att inse långt fler dör av illegal narkotika än av substitutionsläkemedel i program. Hur många missbrukare inskrivna i substitutionsprogram har dött av överdos?

Socialstyrelsen stoppade intaget till substitutionsprogrammet 1979—1984. Stoppet gjordes av ideologiska skäl trots goda behandlingsresultat, ”man kan inte behandla en drog med en annan drog” hävdade motståndare till programmet. Hälften av de missbrukare som hamnade på programmets väntelista avled. När många missbrukare avled gick Riksdagen emot Socialstyrelsen beslut och återstartade intaget men ett tak infördes och bara 200 missbrukare fick samtidigt vara i behandling.

Taket är nu borttaget och kraven på missbrukare för att få behandling har sänkts. Idag är det ca 3500 missbrukare som får substitutionsbehandling. En jämförelse med andra EU-länder visar att det är långt färre missbrukare som får substitutionsbehandling i Sverige. Jämförs narkotikadödligheten är den fem ggr högre än genomsnittet i EU.

Substitutionsbehandling har mötts med förbud, stränga restriktioner och för höga krav som lett till att alltför många missbrukare har nekats behandling och en del av dem har avlidit.

Ideologin om det narkotikafria samhället överges dessbättre av allt fler och därigenom minskar motståndet till substitutionsbehandling och sprututbyten.

Alltså, AIDS är ett syndrom som orsakar sjukdomar. I valet mellan att behandla heroinmissbruk som en botbar sjukdom med befintliga medel eller att förhala behandling som om det vore ett syndrom med halvt okända medel så valde man det senare.

FN-organen uppmanar medlemsländerna att inrikta narkotikapolitiken på hälsa istället för straff. Allt fler länder anammar skademinimerande narkotikapolitik, dock inte Sverige. Här är sjuka missbrukare kriminaliserade genom bruket sedan 1988.

Sverige har alltså EU:s högsta narkotikadödlighet enligt EMCDDA, inte Estland som tidigare uppgivits i media. http://www.emcdda.europa.eu/

Statistik från EMCDDA visar också att det anmäls flest narkotikabrott i Sverige.

Narkotikaförekomsten är generellt lägre i Sverige än på kontinenten. Det beror antagligen på det geografiska läget i norra Europa, längre bort från narkotikaproducerande områden. Sedan spelar förstås annat in såsom folkmängd, kultur, historia, tradition, politik etc. Narkotikaförekomst kan verifieras med beslagsstatistik från tull och polis.

Något som är beaktansvärt med statistiken är att Sverige har EU:s högsta narkotikadödlighet och anmäler flest narkotikabrott då narkotikaförekomsten är lägre. Borde inte högre förekomst av narkotika vara en förutsättning för att leda statistiken?

Vad är det som gör att mindre förekomst av narkotika leder till att fler kriminaliseras och dör av narkotika än i något annat EU-land. Jag påstår att den svenska narkotikapolitiken, som bl.a. är inriktad på att jaga och straffa missbrukare, föranleder rådande situation. Kriminaliseringen av narkotikabruk som infördes 1988 har stor betydelse.

Om missbrukare, som faktiskt är sjuka, varit en uppgift för sjukvården, hade problem som de ställer till med förebyggts, mindre antal narkotikabrott anmälts och narkotikadödligheten varit lägre. Narkotikamissbrukare ska inte vara en uppgift för polis och rättsväsende. Deras huvudsakliga uppgift bör vara att bekämpa narkotikaförsäljning som kommer i skymundan då det fokuseras allt för mycket på att jaga och straffa sjuka missbrukare.

Sambandet mellan kriminaliserat narkotikabruk, antal anmälda narkotikabrott och narkotikadödlighet blir tydligt när narkotikaproblem studeras och jämförs med andra EU-länder. Portugal, som bedriver skademinimerande narkotikapolitik, är ett evident exempel på det i statistiken.

Sedan tidigare har (V) i partiprogrammet att narkotikabruk ska avkriminaliseras. (L) diskuterar avkriminalisering och (C) diskuterar om kriminalisering av narkotikabruk behöver utredas. Från de andra partierna är det tyst i frågan. Om de inte kommer med egna förslag får man ändå hoppas att de stödjer eller i alla fall inte röstar nej till att utreda kriminaliseringen som bidrar till att öka kriminalitet, sjuklighet och dödlighet.

(Kan moderator ändra trådens namn till: Katastrofsiffror för Sverige. Narkotikadödligheten ökar. Högst i EU.)

Rubrik justerad enligt förslag.

Mvh,
Moderator

Varför uppger inte media att Sverige har EU:s högsta narkotikadödlighet?

Enligt statistik från EMCDDA har Sverige EU:s högsta narkotikadödlighet med 107,4 dödsfall/milj. inv. Estland har 102,5 dödsfall/milj. inv. http://www.emcdda.europa.eu/

Estland hade tidigare EU:s högsta narkotikadödlighet. Missbruk av fentanyl är utbrett vilket förklarar en del av narkotikadödligheten. Likt andra gamla kommunistländer tillämpas inte skademinimerande åtgärder i samma utsträckning som i västeuropa. Estland har på senare år byggt ut substitutionsprogram och sprututbyten för att minska narkotikadödligheten. Den har på några år nästan halverats.

Sverige har däremot inte gjort tillräckligt för att minska narkotikadödligheten som ökar varje år. Alldeles för litet antal missbrukare får substitutionsbehandling och sprututbyten finns bara på ett fåtal platser, t.ex. finns det inte i Göteborg. I Sverige är sjuka missbrukare fortsatt kriminaliserade genom bruket. Det har de varit sedan 1988. Inte ens effekterna av den lagstiftningen har utretts.

EMCDDA presenterade den 6 juni narkotikastatistik från EU-länderna. Därefter uppgavs i svensk media att Sverige har näst högst narkotikadödlighet och att Estland har högst. Efter att statistiken presenterats gick det på EMCDDA:s webbplats läsa alla länders rapporter utom Sveriges. Det dröjde till nästa dygn. Om det berodde på helgdag (nationaldagen) i Sverige eller något annat låter jag vara osagt. När media den 6 juni uppgav att Sverige har EU:s näst högsta narkotikadödlighet gick det således inte läsa Sveriges rapport på EMCDDA:s webbplats. Media har fått uppgiften någon annanstans.

Det har betydelse om Sverige har EU:s högsta eller näst högsta narkotikadödlighet. Jag påstår att om Sverige tillkännagetts högst narkotikadödlighet hade det uppmärksammats mer i både svensk och utländsk media. Sveriges höga narkotikadödlighet uppmärksammades den dagen inte i t.ex. Rapport eller Aktuellt. För att förstå nyhetsvärdet bör det beaktas att narkotikadödligheten är 3 ggr högre än trafikdödligheten.

Om Sverige däremot tillkännagetts EU:s högsta narkotikadödlighet tror jag det tvunget blivit annat ljud i etern. En debatt hade möjligtvis väckts om att narkotikapolitiken måste förändras i grunden, t.ex. att se över effekterna av ringa narkotikabrott. Sverige anmäler flest narkotikabrott i hela Europa. För att minska narkotikadödlighet och andra narkotikaproblem måste det inses att sjuka missbrukare är en uppgift för sjukvården. Det går inte med straff få sjuka människor friskare. Missbrukare skyler sig och anger inte sina problem för polis. För att förebygga brottslighet, sjuklighet och dödlighet bland missbrukare måste de, likt andra sjuka människor, kunna söka hjälp utan att vara kriminaliserade.

Folkhälsoministern kan ses som ytterst ansvarig för hälsofrågor. Då statistiken presenterades var ministern sjukskriven men ställföreträdare behövde inte heller stå till svars för den högsta narkotikadödligheten i EU då den vid tillfället uppgavs förekomma i Estland.

Har du exempel som ändrat sin politik efter WHO och FN uppmaning?
Och pga just att WHO och FN sagt detta?

Frågar då det är jävligt bra ammunition för framtiden och hur det utvecklar sig där i dessa länder.

Såg inte för länge sedan att PT är nu nere på 25% på antalet problematiska missbrukare mot före den totala avkriminaliseringen på droger.
En annan fråga och någon som pratar så bra Portugisiska att man kan förstå språket bra.
Och då om det finns någon dokumentär om hur det såg ut i PT innan man avkriminalisera och hur det ser ut i dag ute på gatorna.
För med så många missbrukare då, så måste et varit extremt på vissa områden.

Man vet ju när man titta på Drugs Inc och USA.
Så har man ALLTID områden i de större städerna där man mer eller mindre säljer droger öppet.
Det vore skoj om man kunde se en skillnad.

För allt på detta område, avfärdas med saker som bättre mätmetoder, större anmälnings benägenhet och annat sånt trams när fakta inte är till fördel för pkoisterna och knarkkrigaren.

Estland verkade lite tröga ut innan det började hända saker där, för redan 2002 körde dom väl avkriminalisering.

Jäpp, precis!
Särskilt Liberalerna kommer att leda kampen för att avskaffa mänskliga rättigheter och införa det totalsocialistiska kontrollsamhället som styr allting som varje människa gör i sitt liv. I deras PK-fantasier i alla fall. Och de motiverar det med att de själva har misslyckats värst av alla i hela världen med drogbekämpningen!! Är inte det en bra merit? Kommer mer av samma politiker som redan misslyckas sämst i hela världen också att misslyckas? Gissa.

Sociologi är inte ens en vetenskap. Det är politiskt nonsenstrams. Det är därför allting som baseras på sociologi misslyckas så katastrofalt hela tiden. Som brottsförebyggande, drogpolitik, integration o.s.v. För de har fel och verkligheten gillar inte de som har fel.

Skademinimerande narkotikapolitik kan sägas ha ursprung i Europa. Skademinimering bedrivs mer eller mindre i nästan alla västeuropeiska länder utom Sverige. I gamla kommunistländer tillämpas generellt inte skademinimerande åtgärder i samma omfattning som i västeuropa.

Sveriges narkotikapolitik är restriktiv och repressiv. Nolltolerans mot narkotika råder. Samhället ska vara narkotikafritt. Även sjuka missbrukare är kriminaliserade genom bruket. Politiken är grundad på ideologi och kan anses vara sekteristisk. Det som inte är förenligt med ideologin, dvs. skademinimering, motarbetas. Konsekvenser av den förda politiken är brottslighet, sjuklighet och dödlighet. Den svenska narkotikapolitiken är unik i Europa. Det är alltså inte förvånande att Sverige har EU:s högsta narkotikadödlighet och anmäler flest narkotikabrott fastän narkotikaförekomsten är lägre.

Skademinimering innefattar avkriminaliserat bruk och innehav för eget bruk eller åtalsunderlåtelse, sprututbyten, substitutionsbehandling, legalförskrivning, övervakade konsumtionsrum, naloxonprogram, medicinsk cannabis etc. Att anamma skademinimerande narkotikapolitik är att tillämpa flera av de här åtgärderna okonventionellt. Som exempel har Tyskland gått ”all in” på skademinimering. De anammar fler skademinimerande åtgärder än t.ex. Portugal.

Jag antar att flera länder vill göra mera inom skademinimering men är förhindrade av narkotikakonventionen, t.ex. finns det oklarheter om att avkriminalisera innehav för eget bruk. UNGASS2016 var ett försök att ena medlemsländerna om narkotikapolitik som inriktas på hälsa istället för straff. Det var även ett tillfälle att samtala om narkotikakonventionernas nuvarande utformning och framtid.

FN och WHO uppmanar länder att inrikta politiken på hälsa istället för straff. Det är en kvittens på att skademinimerande politik är framgångsrik för att minska narkotikaproblem.

FN:s uppmaningar har kommit efter UNGASS2016. Exempel som du efterfrågar blir sonika skademinimerande åtgärder vilka därefter har tillämpats. Med tanke på att politiska processer tar tid kommer exempel utifrån deras uppmaning vänta. Sedan blir det förstås svårt att avgöra om eventuella tillämpningar beror på uppmaningar eller något annat.

Om några år kan Norge bli ett exempel som är i linje med världssamfundets uppmaningar. Där har alla partier i Stortinget utom Fremskrittspartiet antagit formuleringar om hälsa istället för straff i sina partiprogram.

Förutom detta, som inte är något nytt för dig, läste jag på EMCDDA:s webbplats att det anmäls ca 5000 narkotikabrott i Estland. Det är förhållandevis många anmälningar med tanke på den lilla folkmängden. På ”Estonia country drug report 2017” uppges att både bruk och innehav för eget bruk är kriminaliserat men från 2002 finns åtalsunderlåtelse vid missbruk. Det stämmer också med statistiken att det inte är avkriminaliserat. 74% av anmälningarna är för bruk eller innehav. Resterande 26% är för överlåtelse eller annat.

De flesta länder i Europa har inte kriminaliserat bruk men det har värsta syndarna med avseende på högst narkotikadödlighet: Sverige och Estland.

De som inte inser lagstiftningens påverkan på narkotikadödlighet kan fundera varför den är högst i länder som kriminaliserat bruk av narkotika.

Enligt statistik från EMCDDA är narkotikadödligheten högst i tre länder som har kriminaliserat bruk. Den högsta narkotikadödligheten är i Sverige 107,4, (dödsfall/milj. inv.), Estland 102,5 (dödsfall/milj. inv.) och Norge 78,2 (dödsfall/milj. inv.).

Länder som inte kriminaliserat bruk har betydligt lägre narkotikadödlighet. Som exempel är narkotikadödligheten i Tyskland 22,9 (dödsfall/milj. inv.) Nederländerna 17,8 (dödsfall/milj. inv.) och Portugal 5,9 (dödsfall/milj. inv.)

Sambandet är tydligt mellan kriminaliserat narkotikabruk och narkotikadödlighet. Länder som tillämpar skademinimering i större utsträckning och inte kriminaliserar missbrukare genom bruket har lägre narkotikadödlighet.

Sverige, som har lägre narkotikaförekomst än länderna på kontinenten, har narkotikadödlighet som är fem ggr högre än genomsnittet i EU. Fastän polisbrist och lägre narkotikaförekomst anmäls flest narkotikabrott i hela Europa. Politiker och myndigheter åstadkommer med restriktiv och repressiv narkotikapolitik det som inte bör vara möjligt: Flest anmälda narkotikabrott och högst narkotikadödlighet i hela EU.

Det är självklart att sjuka missbrukare som jagas av polis och straffas av rättsväsende far mer illa än om de varit uppgift för sjukvården. Polis och rättsväsende ska lägga resurser på att bekämpa narkotikaförsäljning. Att människor är kriminaliserade genom sin sjukdom är urbota dumt. Det är beklämmande att inga ansträngningar görs av politiker för att ändra situationen fastän narkotikadödligheten är den högsta någonsin.