Citat:
Ursprungligen postat av
robocop999
Det känns som att jag hör mer och mer senaste åren folk säga att religion/tro på något är något anakronistiskt.
Det är ungefär som att man vill säga:
"Vi är inte så dumma längre som går med på att tro på någon Gud".
"Vi har blivit för smarta".
Vadå då? Vad är det som har hänt för speciellt? Mannen på månen? Datorerna? Internet?
Av vilken anledning ska religion, Gud, ses som något passé?
Vetenskap har gjort stora framsteg. Man hittar nya sätt för att bota dödliga sjukdomar.
Än sen då? Man har ännu inte hittat ett sätt för att man ska bli odödlig. Så varför känns det som att vi har blivit "oslagbara" och kan leva utan tron? Och är liksom "inte så dumma längre så att man går med på att tro på något annat än livet som finns på jorden"?
Det är väl ungefär så att det är vid det här laget väl bevisat att det inte är total sanning så som står i Bibeln, Koranen, Mormons bok, Bhagavad-Gita, Illiaden och liknande berättelser som inkluderar gudar.
Att då tro att det är sant blir liksom som att vilja vara kvar i medeltiden eller bronsåldern.
Man kan visserligen tro att det finns eller har funnits en skapare eller skapande kraft eller något sådant, men att någon befintlig religion skulle ha rätt i sin beskrivning, nej, det är helt uteslutet.
Det är helt uteslutet av flera anledningar, och inte bara därför att deras beskrivningar innehåller tydliga fel, utan de beskriver alla skaparen olika, så av de 5 som jag specifikt räknade upp så måste minst 4 vara felaktiga. Och oavsett vilken av de 5 som man väljer att anse som korrekt så finns det felaktigheter som inte stämmer med verkligheten, så det är lika bra att räkna även den femte som felaktig.
Kvar blir då att antingen vara ateist eller att ha en egen uppfattning om denna skapare, om man nu väljer att tro att det är rimligare att universum uppstått ur tomma intet snarare än att det alltid har funnits.
