David Eberhard totalsågar genusvetenskap i sin gästkrönika i GP

Det stämmer. David Eberhard, i likhet med flertalet skribenter på Flashback, påstår att genusvetenskapen är trams. Eftersom det är de som kommer med påståendena är det de som ska komma med bevisen.


Nej. Påstår man att en vetenskap, exempelvis matematik, fysik, kemi eller historik, är trams då är det självklart så att bevisbördan ligger på en själv. Det gäller även för genusvetenskap.

Menar du som att kvinnor skulle kunna vara mer känslostyrda och män mer logikstyrda, generellt?

Vilken skräll det vore, när man kan se kvinnor brista ut i gråt helt utan synbar anledning eller förklaring till varför det skedde.

Du måste ju vara fullständigt sinnessjuk, människa. Att inom matematik eller fysik komma med ett påstående utan några som helst bevis och sedan be andra motbevisa påståendet finns inte på världskartan.
Jag släpper det här nu, du antingen trollar eller också är du utvecklingsstörd.

Bold 1
Jag (om det är mig du menar) menar att män rent generellt har en mer utvecklad organisatorisk förmåga, medan kvinnor rent generellt har en mer utvecklad empatisk förmåga. Sedan finns det ju helt klart individuella skillnader, och dessa är större än skillnaderna mellan könen.
Simon Baren-Cohen är en väl ansedd forskare, och forskar egentligen på hur psykopatologi uppstår, och har kommit med en ganska revolutionerande teori angående asperger, där han menar att asperger handlar om en extremt manlig hjärna med väl utvecklad systemizing förmåga, men en underutvecklad empathizing. Givetvis lär det då finnas extremt kvinnliga hjärnor med empatiska förmågor men underutvecklad systemizing (organiserad) förmåga. Det jag skriver rakt ut är att de feminister som debatterar här, och i MSM uppvisar en klen systemizing förmåga.

Som INTJ har man en väl utvecklad systemizing förmåga, det är därför de kallar INTJ's mastermind. Att jag är så udda beror på att jag har båda. Jag är kvinna med en väl utvecklad empathizing förmåga, och en inte lika skarp men ändock stor systemizing förmåga. (Du förstår att jag inte skriver detta för att förhäva mig själv utan mer för att ämnet är intressant) Men det är förmodligen orsaken till att jag kan relatera till båda könen, och känner att jag står mittemellan.

Bold 2 belyser brister i empathizing förmåga. Alla har alltid anledning till det de gör, även att gråta, det går kanske bara inte att förstå allt via systemizing, utan det behövs en empathizing, dvs förmågan att leva sig in i en annans situation. Det är givetvis svårare för män att leva sig in i hur det är att vara kvinna än det är att leva sig in i att vara män. Enligt forskningen så är män dåliga (i jämförelse) med kvinnor att förstå andra. Vilket gäller båda könen, men i synnerhet kvinnor då det är svårare att relatera till någon man är olik.

Enligt vilken forskning? Jag tror att män inte har en sämre inlevelseförmåga än kvinnor. Men män kan däremot bortse ifrån dessa känslor i högre utsträckning än kvinnor och istället söka sig till rationella beslut. Enligt deras egen uppfattning.
Observera Gertrud, att jag inte ser det som ett bättre sätt att förhålla sig till omvärlden. Vad mäns rationella beslut leder till är oomtvistat ingen vacker syn. Genghis khan ansåg sitt eget folk numerärt underlägsna andra folkslag och tog helt logiskt beslutet att utjämna siffrorna genom att döda så många som möjligt av dessa folkslag.
Idag är mongolerna varken ekonomiskt eller utseendemässigt attraktiva för barnaalstring. Inte hos något av könen.
Så vi behöver både kvinnligt och manligt. Det du kallar av och på ser jag både hos kvinnor och män. Fega djävlar som inte vågar gå emot flocken. Kvinnor uppvisar oftare detta beteende men det tror jag har att göra med att kvinnor historiskt genom bortrövande och utrotningskrig utvecklat en förmåga att socialt snabbt anpassa sig till nya förhållanden. Detta som en strategi för sin egen och sin avkommas överlevnad. Du ser knappast en bortdriven lejonhanne stryka runt sitt forna harem i hopp om föda och beskydd. Han skulle oundvikligen bli dräpt av antingen de nya herrarna eller av de honor han fram tills dess erbjöd skydd

Enligt Simon Baron-Cohen, jag har hänvisat tidigare.
https://www.google.se/search?q=Syste...w=1396&bih=669

Vad du tror är egalt Facts don't care about feelings... Tro är inte att veta ergo en känsla.


Simon Baron har som sagt forskat om hur psykopatologi uppstår, du kan googla på zero degree of empathy, jag brukar länka den. Men helt klart så är män generellt sämre, men de största skillnaderna ses hos störda, då de saknar den i mycket hög utsträckning och ibland helt.

Jag tror inte du förstod riktigt vad jag skrev. Men visst finns det män som är känslostyrda också. Rent generellt så är dikotomiskt tänkande (i absoluter rätt eller fel osv) ett tecken på psykisk störning. Extremerna är alltså psykiskt störda och inte könsbundna. Jag tror det största problemet med dagens feminister inte är att de är feminister utan att de har begränsningar i tänkandet grundat i emotionella problem.

Du verkar försöka applicera evolutionspsykologi som en ensam förklaringsmodell. Det finns många flera, och de är dessutom mätbara. Baron Cohen skriver dock i sin bok om att de olika förmågorna förmodligen haft en roll i historien då könen haft olika roller. Jagare behöver ett starkt fokus, och de som har hand om barn behöver en god kommunikativ och inkännande förmåga.

Eberhard står jag bakom till 100 %. Läkarkollegor emellan!

Eberhard är en svensk Jordan B Peterson, som i sin tur allt mer framstår som en av vår tids främsta forskare och föreläsare på området.

Ja, du har såklart rätt i att tro icke är att veta. Vet inte hur många gånger jag fick mig det itutat under min uppväxt och när jag läser mitt inlägg samt ditt svar på det får det mig att känna mig som en uppläxad skolpojke
Jag hoppas du kan ursäkta mig, förklaringen till mitt något förvirrade inlägg är att jag ägnade gårdagen åt att röka fisk och älgkött. Och en del av whiskyn som var avsett för smaksättning hamnade i min strupe.
Men jag är osäker på hur mycket vikt man skall lägga vid forskning kring människans psykologi och sociala samspel. Betraktar vi historien är det ju enkelt att se på grymma envåldshärskare som psykiskt störda. Men varför blev de ledare?
Läser man deras egna berättelser har de drivits av en vilja att göra gott. Och de har åsidosatt sina känslor för att uppnå sina visioner. Det är lätt gjort att gå för långt, jag har förstått att många som jobbat under mig har betraktat mig som psykopat. Men många har också varit tacksamma för den påverkan jag haft på deras liv.

Ett samtal som fick mig att öppna ögonen för min egen hänsynslöshet när jag försökt uppnå mina målsättningar var när en anställd i ansvarsposition anklagade mig för att bara tänka på mig själv. Mitt svar var att:
- Nä, det är det du som gör. Jag tänker på alla 200 som jobbar här
Killen ifråga häpnade något först, men samlade sig sedan och kontrade med:
- Och varför gör du det? Är du Guds enfödde son eller kan det vara så att du ser någon form av egen vinning i detta?

Det svaret grubblade jag länge och väl på och kom så småningom fram till att jag i hela mitt liv arbetat för gruppens bästa. Eller det jag trott varit gruppens bästa. Till vilket pris som helst. Det jag menade i mitt förra inlägg var att enbart logiskt tänkande inte är så jävla trevligt. Allt behövs, men jag håller med dig om att det känslomässiga har fått ett orimligt övertag i dagens samhälle.

Du har förmodligen rätt när du påpekar hur jävla illa det är ställt med den moderna människans syn på verkligheten. Men jag vill inte tro att det finns människor som är så jävla korkade, därav mitt försök att försvara mänskligheten.
Jag hamnade nog rejält off topic här, känner jag, men har ägnat morgonen åt att läsa din blogg samt en del av dina inlägg.
Du är en intressant skribent, och du har något viktigt att säga. Att försöka förstå en annan människas tankegångar kan ibland vara lika förvirrande för hjärnan som en halv flaska whiskey. Jag hoppas du fortsätter att skriva.

Bravo Djupfrys och bravo Gertrud1!
Vi har redpillat ännu en och detta segertåg har bara börjat!
Det som var tänkt som studier i sociologi/humaniora, som sen blev genuskunskap förlorade sig i det att de blev den radikala feminismens elitistiska klubb för inbördes beundran och anledningen till det var just insikten om att "man" inte är en sanningens enväldiga rättmätige tolkare utan bara ett perspektiv i den debatt som pågått sen vi började med att sätta ihop ord för att göra oss förstådda.
Den debatt som går emot den tystas och hånas i msm och öppna forum med härskartekniker värdiga vilka fascister som helst.

Vilka vetenskapliga framsteg tänker du på?

Det kanske handlar om studentflakets sexistiska skylt, Robertos tuttskämt eller "mansplaining" eller den sexistiska luftkonitioneringen?