Livet i DDR utanför Östberlin

DDRs historia utgår, kanske av naturliga orsaker, från muren som delade Berlin och östberlinarnas vardag. Sällan läser man om folket i övriga Östtyskland, om invånarna i Dresden, Leipzig eller Karl Marx stadt.

Huvudstaden är förstås ett land i miniatyr och det finns skäl att tro att alla östtyskar delade mer eller mindre samma våndor. Men det vore intressant att veta lite mer om andra östtyskar. Var dessa i mindre grad återkommande i Stasis arkiv? Var deras liv friare jämfört med östberlinarnas? Skillnad i levnadsstandard? Bättre eller sämre hälsa? Förmåner som kortare väntetid för Trabant etc? Flydde de till väst i långt mindre grad än östberlinarna? Och när de flydde, vid vilken gräns – kom det båtflyktingar från Stralsund till Bornholm eller Skåne?

Hoppas på en faktaspäckad och intressant tråd.

Jag var i DDR 1987, både på landsbygden och i Öst-Berlin mfl. städer. Eliten bodde naturligtvis i huvudstaden där livet var som bäst vad gällde karriärmöjligheter, löner, utbud på varor och nöjen. Öst-Berlin på den tiden var rent, välordnat och städat. Även om byarna på landet var rätt slitna och nedgångna, så var levnadsstandarden i DDR mycket högre än i dåvarande Polen och Sovjet. Jag minns att det fanns gott om varor på hyllorna även i butiker på landet i DDR. Nu var DDR på den tiden lite som Nordkorea och vi reste med guide och det kan hända att de undvek att visa sämre ställen.

Hälsan var nog inte sämre i DDR än var den var i motsvarande BRD. Överlag har tyskarna sämre hälsa än svenskarna pga att de röker och dricker mer, dessutom är Tyskland väldigt förorenat av alla industrier och trafik, sen är det ju så tättbefolkat också.

Stasi intresserade sig nog mer för personer med viktiga samhällsfunktioner och de bodde främst i Öst-Berlin. En bonde märkte nog inte mycket av stasi, folk på landet var heller inte lika politiska. Väntetiden på en Trabant var ca 10år. Helt klart fick du förtur om du hade en hög position i kommunistpartiet, då fick du både Trabant eller Volga, central lägenhet och möjlighet att handla i västvaror i de sk. Intershops.

De flesta östtyskar som flydde till väst gjorde det via Berlin, där var det lättast. Folk grävde tunnlar, åkte med rep över, gömde sig i bagageluckan på bilar. Några östtyskar surfade t.o.m till Danmark.

Som sagt var det min bästa resa att ha hunnit besöka DDR, för den möjligheten kommer aldrig tillbaka. Det var en annorlunda tid för inte så länge sen.

Mycket bra svar. Du får gärna skriva mer om dina upplevelser från DDR. Intressant med en mänska som faktiskt varit där.

Fanns det någon "shopping" att tala om för turister på den tiden? Minns att min mormor hade en skål i plast med texten "Made in Germany (East)" på undersidan, men det är också det enda östtyska jag hållit i vad jag vet.

Tänkte t ex. på Carl Zeiss som låg i Jena och var framträdande inom optik. Sprit? Kommunistiska nostalgiprylar? Övrigt hantverk?

DDR exporterade mycket labbutrustning och liknande till västländerna. Än idag kan man rätt ofta stöta på labbkolvar "Made in GDR".
IKEA hade en del underleverantörer i hela östblocket. Och eftersom man hade satt värdet av naturen till lika med noll fanns en del kemikalier som exporterades world wide. En del prylar i ett genomsnittligt hushåll var ofta från just DDR då man exporterade glas-plast-trä-insatsvaror.

Jag har själv släktingar som reste en del dit kring 1980 men det mesta som fanns att köpa var rätt ointressant för en svensk. Inga brödköer men inget som var intressant att ta med sig heller. Sprit kunde man inte ta med sig mer än en flaska av då de svenska tullarna var fler och aktiva på den tiden (därtill var det utresekontroller från DDR så man var ofta inte så benägen att ta med sig ett överflöd av prylar som skulle vridas och vändas på av de östtyska kontrollanterna). Militäruniformer och sådant kom inte förräns efter 1990. "Nostalgiprylarna" var inte nostalgiprylar medan systemet ännu fanns s.a.s.


Ett undantag fanns för den tyskkunnige och det var att köpa böcker. Dels fanns det stora tryckerier i bl.a. Leipzig som även västförläggare använde sig av, dels uppmuntrade staten kulturarbete på olika sätt vilket var och är vanligt i Tyskland där varje bundesland har en egen opera. Och i DDR skulle även arbetarna ha råd att gå på konsert och läsa Rousseau på fritiden om så önskades. Man kunde köpa en hela serier klassisk filosofi för nästan inga pengar alls, och då talar jag inte bara om marxister och proto-socialister utan även antika greker och romares verk, franska och engelska 1600-1700talsfilosofer, preussiska tänkare som Clausewitz m.fl. Idag har vi många av de här källtexterna på Internet men då var det så att du kunde köpa alla dessa verk till 1/20 av priset du hade fått betala för dem i väst. Det gick att bygga upp en boksamling med klassiska verk på nolltid om man så önskade.

Bilade genom DDR med några polare -85. Bestående intrycket var de enorma tenderloken i Rostocks hamn som stod och puffade. Fortfarande märkta DRB - Deutche Reichsbahn.

Då vi kom ut på Autobahn genomgick vår gamla trötta VW 1600TL -67 en plötslig transformering från "vanlig simpel rishög" till "futuristiskt fartvidunder" vi susade förbi öststatsbilarna i en fart de endast kunde drömma om i sina truliga tvåtaktare. Trafiken var påfallande gles.

Vi nådde Berlin långt innan utsatt tid. Polisen klockade en så man inte skulle kunna dra benen efter sig. I gränskontrollen blev vi anklagade för att smuggla pornografi och hasch. Det var ett gammalt gulnat nummer av SvD i bakrutan som hade en bild från Frognerparken i Oslo samt ett paket Greve Hamilton i handskfacket.

Detta reddes dock ut då vakterna fick syn på en klebba med "skull & crossbones" i nosen på VWn. Ah! Totenkopf! Utropade befälet och gjorde tummen upp. Därmed var saken klar och vi for vidare mot nya äventyr i VästBerlin. Men det är en annan historia.

Farsan köpte en skördetröska av det östtyska märket Fortschritt någon gång i slutet på 70-talet eller precis i början på 80-talet. Betydligt billigare än någon lika stor maskin tillverkad i väst och kvaliteten var det inga större fel på. Märket blev aldrig särskilt vanligt i Sverige men jag tror de sålde rätt bra i det gamla östblocket.

Det allmänna intrycket var att allt antingen var väldigt fult, typ miljonprogramsområden, eller väldigt risigt och slitet. Hyrorna var extremt låga, säg 100kr/mån, så vanliga äldre bostadshus underhölls inte. De enda fräscha huset var de vid ”stortorget” eller paradbyggnader, resten av staden såg ut som slum med förfallna balkonger, skotthål på väggarna och hönsnät för att förhindra att putsen ramlade ner på gatan.

Lägg så till all denna brunkol som användes, röken efter denna låg som en dimma över alla städer. Underhåll var överhuvudtaget ingen man sysslade med i DDR, motorvägarna hade ingen gjort något åt sedan kriget typ.

Ett annat intryck var att invånarna i betydligt större grad än de i Polen eller Tjeckoslovakien accepterade kommunismen. De som inte gjorde detta hade flytt till väst. Allra tydligast var detta i Östberlin, folk i Leipzig eller Dresden verkade mer kritiska till regimen. De var i alla fall lättare att prata med, tyska givetvis –engelska kunde de inte. Det var också en tydlig skillnad mellan äldre och yngre, de unga var påtagligt mer emot regimen. Skiljde sig också väldigt mycket mellan mitt första besök, 1980, och mitt sista, 1989. DDR var betydligt öppnare just före muren föll än tidigare.

Gick man på gatorna som västerlänning tog det ungefär 5 minuter innan någon i Tjeckoslovakien eller Polen frågade om man ville växla svart, det hände aldrig i DDR. Där skedde sådant på krogen eller liknande mer slutna miljöer. Den inofficiella kursen var ungefär 10 ggr bättre än den officiella, så svartväxling var standard. Att man sen inte hade mycket att köpa, utom mat, dryck, böcker (som någon skrev) eller klassiska LP-skivor är en annan sak. Som någon tidigare skrivit fanns det dock varor i en affär man stannade till vid längst vägen i Östtyskland till skillnad från i exempelvis Tjeckoslovakien.

Mot tjecker eller andra öststatare var DDR-arna rent utsagt otrevliga. De uppfattade sig som överlägsna, som ordentliga tyskar gentemot slarviga slöa slaver. Allt som de producerade var av ”hög” kvalitet, vad andra gjorde var skräp. Blev en chock för dem då Tyskland enades och nästan alla DDR-produkter betraktades som värdelösa. Vad som i öst hade uppfattats som tysk kvalitet var undermåligt i väst.

Måste skriva att skillnaden hur det är idag i fd DDR är enorm mot hur det var på alla sätt. Städern är annorlunda och människorna det också.

Jag irrade omkring med bil i europa i början av 80-talet.

Östtyskland var besvärligt att köra i.
Jag gillar att köra på natten, det gillade inte östtyska polisen, jag blev stoppad väldigt många gånger, och slutligen, mer eller mindre, tvångsförlagd på ett hotell.

I övrigt var allt illa underhållet.
Ändå var det nog det bästa landet på östsidan, i varje fall materiellt.

De hade iallafall väldigt blyrik och fin soppa anpassad för gamla rishögar enligt min pappa.
Han hade varit där under tidigt 80-tal med en gammal risig Merca, och enligt honom hade den bilen aldrig någonsin gått så bra som på öststatsoppa.
Jag tror inte min pappa ljuger, men han skarvar nog en del. Någon äldre medlem som kan bekräfta/dementera?


MVH/Gnomegirl

Jag såg en intervju med en snubbe som menade att många tyskar som var barn 1945 gillade kommunismen mer eftersom det andra alternativet (väst) hade sabbat Tyskland (med nazism osv hjärntvätt säkert) än vad de gillade demokrati. Det måste varit jobbigt att vara typ 5 år och ha en eller två föräldrar som har dött i krig. Sen när kommunismen kom visste de kanske inte så myceket annat.

Det var säkert likadant i Sovjet, de som var födde på 20-talet gilalde kommunismen mer än de som var födda precis vid sekelskiftet.

Fantastiska inblickar i gamla DDR. Man tackar alla som bidrar. Här kommer en drös med frågor som den med kunskap gärna får nappa på.

Hur var den genomsnittlige östtysken? Öppen, glad och vänlig? Surmulen, avvisande och dyster?

Hur såg livet efter jobbet/skolan ut? Aktiviteter och sport osv.

Hur smakade maten och fanns en dryckeskultur där det var ok att bli full och tappa kontrollen litegrann?

Fanns kulturyttringar som var lite utanför det "normala"? Motorburen ungdom, spela i band, mods, punkare, andra tolkningar av socialism som anarkism eller dylikt som lockade unga rebeller?

Hur såg man på tyskar i Polen och Tjeckoslovakien? Som sina bröder eller med skepsis?
Från officiellt håll avgudade man Sovjet, men hur kände östtysken för den mäktiga husfadern i öst?

Hur helig var kommunismen och kunde man skämta om t ex Honnecker och Krenz och t o m vara kritisk? Hatade man BRD?

Har var de speciella butiker för västerlänningar som fanns längs motorvägarna med syfte att få in utländsk valuta?

Avråddes man från svenska UD att resa till DDR och i så fall vad varnades man för? Fanns det någon som helst fara för ens frihet eller t o m hälsa om man inte betedde sig?

Varför reste svenskar till DDR? Av nyfikenhet, politiska förtecken eller bara för att nå ett tredje land?

Kunde man gifta sig med östtyskar och fick man ta med sig sin partner till Sverige i så fall?

Hur var östtysk TV? Aktuelle Kamera har man ju sett i spelfilm och på Youtube, men hur var utbudet i övrigt? Propaganda-TV rakt igenom, eller inte värre än public service i väst?



Många frågor, men ämnet är så intressant.

En spektakulär flykt från DDR med varmluftsballong:

http://varldenshistoria.se/krig/andr...flykt-fran-ddr