Tycker nog man får acceptera artikelns begränsningar. Den handlar om familjens val och kval och att svensk sjukvård inte kan erbjuda hjälp till alla.
Det framkommer att behandlingen är experimentell. Journalisten skriver på lokalredaktionen "sthlm" och artikeln ligger också där. (Arkiverad startsida
DN sthlm)
Det är Astrid Lindgrens barnsjukhus som är den lokala kopplingen. Finns där all tänkbar barnvård? Nej, är budskapet. Vården finns inte ens någonstans i Sverige.
Citat:
– Vi är jättebra på svensk sjukvård på många sätt, men det finns luckor och här finns just en lucka. Det görs inte så mycket experimentella studier, framför allt inte på barn. Att det här är en så pass ovanlig tumör gör att det blir ännu svårare.
På internet hittade Micke Askernäs en pappa till en dotter med en tumör av samma typ som Emmas. Familjen, som är från Blekinge, hade först tänkt försöka med en behandling i London, men det fungerade inte av olika anledningar. Då hittade pappan en klinik i Monterrey i Mexiko.
Det är ganska tydligt att en tillfredsställande utläggning om den mexikanska kliniken och dess vård ligger utanför ramen för artikeln.
Artikeln är "tabloidisk" och den ligger inte bakom någon betalvägg (inte än iaf). Jag skulle hellre läsa den i en gratistidning än som dyrt betalande årsprenumerant på DN. Men så är jag inte heller DN-prenumerant.