Citat:
http://www.dn.se/sthlm/familjen-vadj...-svara-cancer/
Emma Askernäs, 4, har en hjärntumör som inte går att operera. I Sverige är behandlingsmöjligheterna uttömda – men det finns en klinik i Mexiko som erbjuder hopp.
Så inleder DN en artikel om en fyraåring som drabbats av hjärnstamstumör (diffuse midline glioma) en cancerform som växer infiltrativt runt hjärnstammen och har en medianöverlevnad på mindre än ett år. Det finns idag ingen bot.
DN fokuserar på att familjen hittat en klinik i Monterrey som påstår att de via experimentell behandling kan behandla tumören "så att den inte syns".
Stora delen av artikeln fokuserar på att familjen samlar in pengar till detta ändamål - för en första behandlingsomgång kommer de att behöva 2,5 miljoner och därefter (om flickan överlever) ska underhållsbehandlingar ske varje kvartal. Det som INTE framgår i artikeln är vad det är för klinik som erbjuder den här behandlingen och vad den kan uppvisa för resultat. Vad BETYDER "behandla tumören så att den inte syns".
Det kan med andra ord vara en barncancerns Paolo Macchiarini som håller i det hela, en charlatan som inte drar sig för att utnyttja föräldrar som griper efter varje halmstrå. Är detta något som kommer att utsätta ett barn för lidande till ingen nytta?
Kanske handlar det i det här fallet om att journalisten i fråga inte förmår förhålla sig professionell. Hon har själv två små barn som hon dagligen twittrar om och lägger ut bilder på och i flödet uppmanar hon nu till att skänka pengar till familjen. Men man tycker att det borde funnits någon redaktör som i detta borde säga stopp - DN ska inte låna sig till insamlingsjournalistik på så här lösa grunder.
Men DN är inte ensamma i detta, artiklar som dessa återkommer.
Frågan är:
Hur ska svensk media hantera dessa historier?
Hur ska man balansera seriös journalistik inom ett område av experimentell medicin där det säkert finns exempel där medicinska genombrott skett - men där det likväl kan handla om kliniker som bedriver vård på mycket tveksam grund.