Jag är i en jobbig situation. Jag är rädd att min flickvän är otrogen mot mig, och det är mestadels för en genomborrande känsla av att hon döljer något för mig.
Hon har visat att hon är gränslös när det gäller sexuellt språk, sexuellt uppmanande inför andra män. Hon har haft en medlemssida på bodycontact.com under vårat förhållande vilket jag vet att det skedde en inloggning på under vår tid tillsammans. Hon har skämtat riktigt grovt med sina manliga vänner på ett sexuellt vis, hon har haft blåmärken på sina ben där vissa sett ut som piskrapp. Tidigare i förhållandet ringde det väldigt ofta dolt nummer i hennes telefon. När vi är i sociala sammanhang så dröjer det knappt 2 minuter innan hon spejar omgivningen och snart har upprättat ögonkontakt med någon ny kille. Jag tycker att hon har luktat sperma som omöjligen skulle kunna varit min egna när jag gick ner på henne vid ett tillfälle.
Nu till varför jag fortfarande tvekar på att sanningen är att hon faktiskt är otrogen mot mig. Jag har varit i ett förhållande förut där den flickvännen var otrogen mot mig. Systematiskt och från början av ett års långt förhållande, vilket fläckar mycket av sakerna som jag ser och upplever idag med min nya.Till exempel ögonkontakten, även fast jag kan tycka på även mina bästa dagar att det tyder på att hon inte är nöjd med mig eller oss.
Jag har fått höra från henne att otrohet är bra för förhållanden i viss mån, att det fanns någon studie som visade på att man borde hitta ett nytt förhållningssätt till otrohet för att vi inte kommer ifrån det i det moderna samhället.
Medlemssidan på Bodycontact tog jag upp med henne och frågade om detta var hon, vilket var så uppenbart i språk, vad hon sökte och användarnamnet. Fick i säkert 5-6 månader höra att det absolut inte var hon, tills hon nyligen erkände att det var hennes kontaktsida. Sättet hon har ljugit och skällt på mig över "anklagelserna" om detta kontot har varit grova, listiga och extremt smidiga lögner. Så jag vet inte om det talar till hennes fördel att hon erkände detta, eller om det är, som i så många andra fall, att berätta en "halv-sanning" där det kanske finns mer bakomliggande.
Till hennes försvar så menar hon att det grova språket, de sexuella anspelningarna till manliga vänner och kollegor är för att hon har blivit traumatiserad av diverse händelser och har bara ett förhållningssätt till män, och det är att använda sin kropp för att bli intressant. Hon menar att inloggningen, medlemsskapet på bodycontact var någon slags ångestmildring när saker kännts snett i vårat förhållande och inget sex-chattande förekommit. Att blåmärkena som jag påpekat så många gånger var en järn-brist och därför nu avtagit för hon börjat äta järnpiller. Samtalen från hemligt nummer har helt upphört, och hon menar att det skulle varit försäljare av olika slag.
Hon har gett mig alla lösenord till hennes mail, och andra diverse inloggningar. Hon har tagit bort sociala medier så vitt jag vet, allting för att hon vill visa mig att hon inte är en otrogen människa. Hon går till en psykolog där dom pratar om hennes sätt att hantera dåliga känslor, vilket då varit tidigare att agera utåt sexuellt.
Jag ser när jag skriver ut händelserna som jag väljer att dela med mig av, att det ser ut som att hon inte är en varelse som jag borde lägga min tillit till, samtidigt som hon gör stora uppoffringar för att vara med mig som då borde visa att hon inte är otrogen. Hur kommer det sig då att det känns i maggropen att hon döljer någonting?
Jag har pratat oavbrutet med kvinnan nu om dom här problemen, och svaret är att jag antingen förvärrar eller förvrider saker i mitt huvud, eller att det har varit ångestlindringar från hennes håll.
Jag älskar henne, och jag vill göra allt för att det ska fungera så svar som "kasta henne" undanbedes. Jag är helt beredd på att ge henne mitt allt, och gå igenom vilket problem som helst som hon skulle kunna tänkas ha, så länge som det känns som att hon talar sanning för mig om vad som faktiskt har hänt, och händer just nu i vårat förhållande. Varför känns det isåfall för mig som att hon faktiskt inte visar vem hon är, och varför känns det som att hon faktiskt ljuger för mig och går bakom min rygg? Varför känns det som att hon inte vill ha ett öppet och utvecklat förhållande med mig, där sanning och lojalitet står på första plats i ledet? Jag hoppas ni kan ge mig lite nya vinklar på problemet, lite nya synsätt eller bara sista nålen i kistan. Jag lever i total ångest nästan hela tiden, och jag kräver lite svar nu.
Hon har visat att hon är gränslös när det gäller sexuellt språk, sexuellt uppmanande inför andra män. Hon har haft en medlemssida på bodycontact.com under vårat förhållande vilket jag vet att det skedde en inloggning på under vår tid tillsammans. Hon har skämtat riktigt grovt med sina manliga vänner på ett sexuellt vis, hon har haft blåmärken på sina ben där vissa sett ut som piskrapp. Tidigare i förhållandet ringde det väldigt ofta dolt nummer i hennes telefon. När vi är i sociala sammanhang så dröjer det knappt 2 minuter innan hon spejar omgivningen och snart har upprättat ögonkontakt med någon ny kille. Jag tycker att hon har luktat sperma som omöjligen skulle kunna varit min egna när jag gick ner på henne vid ett tillfälle.
Nu till varför jag fortfarande tvekar på att sanningen är att hon faktiskt är otrogen mot mig. Jag har varit i ett förhållande förut där den flickvännen var otrogen mot mig. Systematiskt och från början av ett års långt förhållande, vilket fläckar mycket av sakerna som jag ser och upplever idag med min nya.Till exempel ögonkontakten, även fast jag kan tycka på även mina bästa dagar att det tyder på att hon inte är nöjd med mig eller oss.
Jag har fått höra från henne att otrohet är bra för förhållanden i viss mån, att det fanns någon studie som visade på att man borde hitta ett nytt förhållningssätt till otrohet för att vi inte kommer ifrån det i det moderna samhället.
Medlemssidan på Bodycontact tog jag upp med henne och frågade om detta var hon, vilket var så uppenbart i språk, vad hon sökte och användarnamnet. Fick i säkert 5-6 månader höra att det absolut inte var hon, tills hon nyligen erkände att det var hennes kontaktsida. Sättet hon har ljugit och skällt på mig över "anklagelserna" om detta kontot har varit grova, listiga och extremt smidiga lögner. Så jag vet inte om det talar till hennes fördel att hon erkände detta, eller om det är, som i så många andra fall, att berätta en "halv-sanning" där det kanske finns mer bakomliggande.
Till hennes försvar så menar hon att det grova språket, de sexuella anspelningarna till manliga vänner och kollegor är för att hon har blivit traumatiserad av diverse händelser och har bara ett förhållningssätt till män, och det är att använda sin kropp för att bli intressant. Hon menar att inloggningen, medlemsskapet på bodycontact var någon slags ångestmildring när saker kännts snett i vårat förhållande och inget sex-chattande förekommit. Att blåmärkena som jag påpekat så många gånger var en järn-brist och därför nu avtagit för hon börjat äta järnpiller. Samtalen från hemligt nummer har helt upphört, och hon menar att det skulle varit försäljare av olika slag.
Hon har gett mig alla lösenord till hennes mail, och andra diverse inloggningar. Hon har tagit bort sociala medier så vitt jag vet, allting för att hon vill visa mig att hon inte är en otrogen människa. Hon går till en psykolog där dom pratar om hennes sätt att hantera dåliga känslor, vilket då varit tidigare att agera utåt sexuellt.
Jag ser när jag skriver ut händelserna som jag väljer att dela med mig av, att det ser ut som att hon inte är en varelse som jag borde lägga min tillit till, samtidigt som hon gör stora uppoffringar för att vara med mig som då borde visa att hon inte är otrogen. Hur kommer det sig då att det känns i maggropen att hon döljer någonting?
Jag har pratat oavbrutet med kvinnan nu om dom här problemen, och svaret är att jag antingen förvärrar eller förvrider saker i mitt huvud, eller att det har varit ångestlindringar från hennes håll.
Jag älskar henne, och jag vill göra allt för att det ska fungera så svar som "kasta henne" undanbedes. Jag är helt beredd på att ge henne mitt allt, och gå igenom vilket problem som helst som hon skulle kunna tänkas ha, så länge som det känns som att hon talar sanning för mig om vad som faktiskt har hänt, och händer just nu i vårat förhållande. Varför känns det isåfall för mig som att hon faktiskt inte visar vem hon är, och varför känns det som att hon faktiskt ljuger för mig och går bakom min rygg? Varför känns det som att hon inte vill ha ett öppet och utvecklat förhållande med mig, där sanning och lojalitet står på första plats i ledet? Jag hoppas ni kan ge mig lite nya vinklar på problemet, lite nya synsätt eller bara sista nålen i kistan. Jag lever i total ångest nästan hela tiden, och jag kräver lite svar nu.
