Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Jag tycker du misstolkar kritikern totalt. Det hon kritiserar är mer dåligt författarhandlag än feminism.
Dåligt porträttgalleri, som hon skriver: "precis lika platta kvinnoporträtt som den värsta kulturman"
samt ologiken i att försöka hävda att man beskriver arbetarklass kvinnors problem samtidigt som huvudpersonen bor i bostadsrätt och reser på dyra semestrar.
Men! bortsett från denna bok och recension av densamma, så kan jag som feminist hålla med om att vi i dagens svenska debattklimat, där normkritik, genuskritik och jämställdhetsfrågor ingår är inne och filar på detaljer eller som det heter så fint "ilandsproblem".
Men detta Watson är elementär nutid och inte feminism. Det ligger i vår nutida kommunikationssamhälle, sociala medier etc.
Den feministiska tredje vågens kritik av normer, strukturer etc. är fortsatt mer än skälig kritik.
Att sen Sveland ev. inte lyckas förmedla sitt budskap bra, enligt denna recensent, förändrar inte detta.
( jag har själv inte hunnit läsa boken, så jag uttrycker här ingen egen åsikt kring den)
Hon gick även pang på rödbetan med köns(fitt)glasögonen...
Feminister, radikalfeminister, intersektionalister mm. Ingen har lyckats skapa något intressant, roligt eller relevant.
Min syn säger att man måste vara "troende" för att "uppleva" att man "uppskattar" "kulturen".
Tänker man det minsta fritt eller själv, faller logiken helt platt. Sedan finns bara själva haveriet att dra på mungiporna lite åt.
Som kulturkonsument tycker jag mig se det gå genom hela sektorn. Moderna utställningar i Sverige, har inte utmanat ett friskt sinne sedan 30 år tillbaka. Den senaste jag gick på var rolig för att det var så komiskt dålig propaganda, att det blev skitkul att se vissa delar som en nationalsocialistisk instruktion/uppmaning mer än något annat.
Maken till ideologiskt kulturhaveri saknar motstycke.
