Citat:
Ursprungligen postat av
Jinxes
Det är ganska intressant hur vi oavsett ålder kan känna sådan smärta vid ett svek. Från vad du berättat verkar det som att du kanske inte haft så många förhållanden innan henne och heller inte har så mycket erfarenhet av den här behandlingen.
1. Du saknar inte henne. Du saknar någon att vara med. Du är ensam, det är naturligt.
2. Många kvinnor där ute är också ensamma och söker någon som är exakt som du. Tid finns.
3. Du måste efter så lång tid i ett förhållande låta dig själv komma över sveket. Ge det några månader minst innan du ser dig om efter något nytt.
4. Har du svårt för att skaffa vänner? Om ja, varför? Om nej, är de oftast ytliga? Jag skulle lägga riktigt mycket krut på att anstränga mig i alla sociala situationer från och med nu om jag var du.
Lycka till!
Du har helt rätt. Hon var min första riktiga flickvän.
Ja, jag har svårt för att skaffa vänner. Innan har jag inte känt något större behov av vänner, jag var nöjd med att ha min tjej...
Jag tycker att det är skitkul att festa med folk och framförallt att bjuda folk till mitt hem och "underhålla", alltså vara värden. Men jag avskyr ytligt "small talk".
Jag har reflekterat över hur när folk frågar "hur är läget?" så frågar jag inte tillbaka, för jag bryr mig inte. Något jag har försökt jobba på...
Lagidrott har jag hållit på med hela livet och aldrig haft problem med att vara en bra lagkamrat, men jag har aldrig dragit det utanför laget.
Jag har inte haft vänner sedan vänner var något man gick ut och skaffade i skogen typ. Det intressanta är att jag alltid får höra hur väl socialt utvecklad jag är när jag är till sjöss, men en besättning fungerar som ett lag. Den dynamiken är jag fullärd inom...