Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-05-23, 17:59
  #1
Medlem
HancocksBitchs avatar
Jag blev nerslagen och brutalt sparkad i ryggen 2010, har gjort både röntgen och magnetröntgen då smärtan inte försvinner. Har försökt mig på sjukgymnastik i två olika län och även en smärtklinik, inget av detta blev långvarigt då mitt psykiska mående gör att jag antingen inte ens orkar ta mig dit eller så har de anställda rentav tvingat mig till psykologer för att jag måste må bättre innan jag kan genomgå deras behandling.

I 3 och ett halvt år fick jag tramadol och en period även ketogan på recept. Det fick jag sluta med helt cold turkey när jag fick en ny läkare som inte ens tillät nedtrappning. Min psykolog anmälde honom men det känns döfött att försöka vända mig till sjukvården igen. Det syns inget på röntgen så det är helt enkelt bara mitt ord man kan gå på.

De senaste åren har jag tagit vad som helst jag kommit över, oxy, heroin, benso, lyrica, sub, morfin.. you name it. Muskelavslappnande ger också effekt. Tramadol kan jag inte använda längre då jag får krampanfall av bara 250mg.

Beskrivning av smärtan är typ muskel eller nervsmärta som är brutal och de första åren fick mig att gråta varje morgon. Det är, enligt sjukgymnast, lokaliserat mest på vänster sida längs de stora musklerna som går längs ryggraden och ut vid midjan/höften. Jag kan inte stå och diska mer än 5 minuter innan det blir för mycket och jag behöver sitta/ligga. Jag kan inte ligga på mage överhuvudtaget och det hugger till om jag vrider överkroppen. När sjukgymnaster har undersökt mig kommenterar de alltid hur jag spänner mig konstant och slutar andas/håller andan, vilket kan förklaras som en försvarsmekanism efter misshandeln.

Jag har genom åren av denna konstanta och oundvikliga smärta slutat visa något utåt, jag vill inte vara en gnällspik och min smärttröskel har stigit i allmänhet. Trots detta är jag inte kapabel till att arbeta eller göra fysiskt krävande saker, om jag måste stå och gå för länge blir smärtan helt outhärdig och stiger tills jag kan vila.

Är det någon som lever med liknande smärta och har förslag på medicin eller "medicin" som fungerar för långvarigt bruk? Jag har accepterat att det är något jag kommer få leva med resten av livet, men jag är trött på att gå hemma och vara sjukskriven.
Citera
2017-05-23, 18:20
  #2
Medlem
Oxy-Contin brukar fungera bra på långvarig smärta då det inte ger lever- och eller njurskador på samma sätt som andra smärtstillande gör. Men det är svårt att få utskrivet på VC då Socialstyrelsen har skickat ut mycket hårda restriktioner, vilket gör att t.o.m. många gamla har fått sluta CT. Så nu är det tyvärr mycket tuffa tider vad gäller smärtstillande, även för den som verkligen behöver. Standardfrasen är "du kan bli beroende" - även till den som är 85 år, och sedan avlider.
Men smärtkliniken skulle kunna hjälpa dig. Med hjälp av blodprov så kan de ta reda på vilket smärtstillande som passar just dig. Lider med dig, det här verkar vara helt bedrövligt!
Citera
2017-05-23, 18:22
  #3
Medlem
Har du fått testa TCA, som t.ex. amitriptylin? Eller epilepsiläkemedel som t.ex. Gabapentin?
Citera
2017-05-23, 18:35
  #4
Medlem
HancocksBitchs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av sabrina56
Oxy-Contin brukar fungera bra på långvarig smärta då det inte ger lever- och eller njurskador på samma sätt som andra smärtstillande gör. Men det är svårt att få utskrivet på VC då Socialstyrelsen har skickat ut mycket hårda restriktioner, vilket gör att t.o.m. många gamla har fått sluta CT. Så nu är det tyvärr mycket tuffa tider vad gäller smärtstillande, även för den som verkligen behöver. Standardfrasen är "du kan bli beroende" - även till den som är 85 år, och sedan avlider.
Men smärtkliniken skulle kunna hjälpa dig. Med hjälp av blodprov så kan de ta reda på vilket smärtstillande som passar just dig. Lider med dig, det här verkar vara helt bedrövligt!

Jo oxy kan jag ju se i stjärnorna efter att få på recept, men konstigt att jag aldrig hört talas om att de kan ta blodprov för att bestämma smärtstillande som passar. Har ändå varit runt i minst 3 olika län och träffat otaliga sjukgymnaster, läkare och psykologer. Man blir nerslagen och ger upp till slut.

Citat:
Ursprungligen postat av Elysia
Har du fått testa TCA, som t.ex. amitriptylin? Eller epilepsiläkemedel som t.ex. Gabapentin?

Har provat gabapentin men det gjorde ingen märkbar skillnad, då är lyrica bättre. Tyvärr stiger toleransen på lyrica fort och sen måste jag vara av det i cirka en vecka för att få samma smärtlindring av samma dos.
Citera
2017-05-23, 18:39
  #5
Moderator
Morfar-52s avatar
Flyttar

Opiater och andra opioider --> Medicin och hälsa
/Moderator
Citera
2017-05-23, 20:21
  #6
Medlem
[quote=HancocksBitch|60817959]Jo oxy kan jag ju se i stjärnorna efter att få på recept, men konstigt att jag aldrig hört talas om att de kan ta blodprov för att bestämma smärtstillande som passar. Har ändå varit runt i minst 3 olika län och träffat otaliga sjukgymnaster, läkare och psykologer. Man blir nerslagen och ger upp till slut.

Jag hade själv kronisk smärta och fick det utskrivet på smärtkliniken, men det var förstås för väldigt många år sedan.
Medicinutprovning kan göras genom att det snabbt förs in i blodet, och sedan så fick jag gradera på en skala från 1-10 hur mycket effekt det hade. På något sätt så kunde hon få bort effekten meddetsamma innan nästa preparat. Varken hon eller jag visste i vilket turordning det gjordes. Men det är ju indragningar på allt, och det här tog 4-5 timmar, så de gör kanske inte så här längre. Men det här testet gjorde att det visade sig att det bara var Oxy som fungerade, så därför fick jag det utskrivet.
Men nackdelen med smärtstillande är att toleransökningen gör att man bara får ännu mera värk av det med tiden. När detta sattes ut var min kroniska smärta som bortblåst. Så i längden är det inget bra alternativ.

Men med den smärtproblematik som du har så är det helt bedrövligt att du inte får någon hjälp. Vården är ju till för att hjälpa oss, men det verkar inte vara så längre. Jag hade också extrem värk under väldigt många år efter en olycka, och alla sade att det här kommer aldrig att gå över. Men sakta men säkert så läkte skadorna ut, och jag har inte längre några besvär. Så det finns hopp!
Citera
2017-05-23, 23:00
  #7
Medlem
pearsons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av HancocksBitch
Jag blev nerslagen och brutalt sparkad i ryggen 2010, har gjort både röntgen och magnetröntgen då smärtan inte försvinner. Har försökt mig på sjukgymnastik i två olika län och även en smärtklinik, inget av detta blev långvarigt då mitt psykiska mående gör att jag antingen inte ens orkar ta mig dit eller så har de anställda rentav tvingat mig till psykologer för att jag måste må bättre innan jag kan genomgå deras behandling.

I 3 och ett halvt år fick jag tramadol och en period även ketogan på recept. Det fick jag sluta med helt cold turkey när jag fick en ny läkare som inte ens tillät nedtrappning. Min psykolog anmälde honom men det känns döfött att försöka vända mig till sjukvården igen. Det syns inget på röntgen så det är helt enkelt bara mitt ord man kan gå på.

De senaste åren har jag tagit vad som helst jag kommit över, oxy, heroin, benso, lyrica, sub, morfin.. you name it. Muskelavslappnande ger också effekt. Tramadol kan jag inte använda längre då jag får krampanfall av bara 250mg.

Beskrivning av smärtan är typ muskel eller nervsmärta som är brutal och de första åren fick mig att gråta varje morgon. Det är, enligt sjukgymnast, lokaliserat mest på vänster sida längs de stora musklerna som går längs ryggraden och ut vid midjan/höften. Jag kan inte stå och diska mer än 5 minuter innan det blir för mycket och jag behöver sitta/ligga. Jag kan inte ligga på mage överhuvudtaget och det hugger till om jag vrider överkroppen. När sjukgymnaster har undersökt mig kommenterar de alltid hur jag spänner mig konstant och slutar andas/håller andan, vilket kan förklaras som en försvarsmekanism efter misshandeln.

Jag har genom åren av denna konstanta och oundvikliga smärta slutat visa något utåt, jag vill inte vara en gnällspik och min smärttröskel har stigit i allmänhet. Trots detta är jag inte kapabel till att arbeta eller göra fysiskt krävande saker, om jag måste stå och gå för länge blir smärtan helt outhärdig och stiger tills jag kan vila.

Är det någon som lever med liknande smärta och har förslag på medicin eller "medicin" som fungerar för långvarigt bruk? Jag har accepterat att det är något jag kommer få leva med resten av livet, men jag är trött på att gå hemma och vara sjukskriven.

Hej! Du kan inte lägga ner hjälp från vården bara dör att du fick träffa ett rövhål till läkare som dessutom felbehandlade dig utan att trappa ut medicinen. Jag försåt att man ,gör en utrappning för att man lättare ska kunna lokalisera smärtan. Du behöver få komma till en smärtklinik där du en anpassad dos av opiater. Köper du vid sidan kommer kommer du vara knarka ihjäl dig till slut eller sabba möjligheten att få vård vård med opiater. Du behöver targeniq 3X20mg om dagen plus oxynorm och citodon vid behov. Kan även vara bra att komplettera med ett opiatplåster. Jag lider av tarmsmärtor från helvete och den här uppsättningen har hjort att jag kan leva ett normalt liv med jobb och familj. Bryr läkare och kröv remiss till vården och ge fan i herion och sub. Försåt att det är lätt att bli desperat men självmedicinerar du så gräver du bara din egen grav utan återvändo. Jalla jalla kontakta vårdcentralen nu och var en finne i räven tills de inser att enda sättet att bli av med dig är att skicka dig till en smärtklinik.
Citera
2017-05-25, 01:02
  #8
Medlem
HancocksBitchs avatar
[quote=sabrina56|60818828]
Citat:
Ursprungligen postat av HancocksBitch
Men med den smärtproblematik som du har så är det helt bedrövligt att du inte får någon hjälp. Vården är ju till för att hjälpa oss, men det verkar inte vara så längre. Jag hade också extrem värk under väldigt många år efter en olycka, och alla sade att det här kommer aldrig att gå över. Men sakta men säkert så läkte skadorna ut, och jag har inte längre några besvär. Så det finns hopp!

Citat:
Ursprungligen postat av pearson
Jalla jalla kontakta vårdcentralen nu och var en finne i räven tills de inser att enda sättet att bli av med dig är att skicka dig till en smärtklinik.

Jag kontaktade vårdcentralen idag och har nu bokat tid hos en sjukgymnast, läkartider var det väldigt lång väntetid på men sjukgymnast blir nästa månad iallafall. Har inte varit hos en sjukgymnast i det här länet sen 2010 så ja, första steget taget antar jag.
Citera
2017-05-25, 17:12
  #9
Medlem
Jag lider med dig TS. Men du verkar ju vara fruktansvärt stark.
Är själv i en liknande situation, men jag har "bara" gått i ca 4 år med mina nervsmärtor i höften. Dessutom kan jag vara aktiv i ca 60-90 min, om jag varierar sitta,gå och stå, innan jag måste ligga igen. Men det blir en begränsad tillvaro och flera i min omgivning orkar inte bjuda med mig på fester och evenemang längre då jag tackat nej för länge nu. Jag börjar känna att jag är på gränsen vad jag orkar med.

Dels pressar den äckliga nervsmärtan som jag är så fruktansvärt arg och besviken på och som är på väg att göra mig till sjukpensionär (jag som verkligen gillade mitt jobb o utbildning), jag är långt ifrån någon acceptans. Vägrar tro att jag från och med nu vid 44 års ålder ska leva återstoden av livet som en 80+ pensionär. Dels är det ensamheten som jag nu befinner mig i. Nog klarar jag av att vara asocial, men det finns gränser. Mitt sociala behov är lätt tillfredsställt och jag uppskattade tidigare i livet att vara själv efter jobb under större delen av kvällar och helger. Isoleringen har strukits under med emfas efter nyår. Då frun fick nog och tog med sig dottern och flyttade till sitt hemland, så nu är det väldigt väldigt tyst i lägenheten.

Så till din fråga, vad är det bästa mot långvarig smärta. Ja du... jag gissar att för min del tvinga mig ut i social samvaro även om den sker på skeva premisser där jag måste sluta känna skam. Smärtklinik? ja dit borde jag kanske gå. Smärtstillande, nä nu räcker det fan, har strulat med tramadol från och till likt en riktig periodare. Jag orkar inte fler detox. Min värsta var en cold turkey efter 3 månader med ca 1 gram per dag, har sagt det många gånger. Men nu tror jag det räcker, jag har erkänt, jag kan inte kontrollera tramadol. Ska slutligen kontakta beroendemottagningen där jag bor. Sen måste jag ge mig själv chansen med diet, ja jag vet det låter utvecklingsstört men det har minskat min smärta den korta tid jag kört strikt diet - har aldrig tagit mig förbi anpassningstiden (bedrövligt, skyller på mina känslor i kombo med cravings efter tramadol och huvudsakligen smärtan i höften). När jag först läste om dessa individer tappade jag hakan, vilka lunatics. Men jag måste ge det chansen, vad händer om jag ger det 6 månader istället för 25 dar som är det längsta jag klarat av. Men vissa har blivit bättre med sina nervsmärtor. ex denna snubbe som har lidit ngt fruktansvärt tidigare i livet.

https://zerocarbzen.com/2015/09/16/h...e-by-jeff-cyr/

https://zerocarbzen.com/

De finns även på facebook. Vi är ett gäng svenskar i gruppen. Som sagt, denna gången ska jag hålla länge och se vad som händer. 7 dar nu.. tidigare är det efter 14-17 dagar som jag börjar känna en viss förbättring.
Citera
2017-05-25, 17:20
  #10
Medlem
[quote=HancocksBitch|60828326]
Citat:
Ursprungligen postat av sabrina56



Jag kontaktade vårdcentralen idag och har nu bokat tid hos en sjukgymnast, läkartider var det väldigt lång väntetid på men sjukgymnast blir nästa månad iallafall. Har inte varit hos en sjukgymnast i det här länet sen 2010 så ja, första steget taget antar jag.


Sjukgymnasten jag gick till 2013 gjorde att mina tillstånd gick från dåligt till mycket mycket dåligt. Det förrädiska va att allt blev mkt bättre inledningsvis. De första 4 månaderna, sen small det till och rakt ner i underjorden. Ändå höll jag på i 6 månader till, fastän det gjorde sjukt ont efter varje träning. Alla tjatade "du måste träna om det ska bli bättre" och jag köpte det. tyvärr. Hitta en bra sjukgymnast och va försiktig, vad dom än säger.
Citera
2017-05-25, 17:45
  #11
Medlem
[quote=draveldravel|60832379]
Citat:
Ursprungligen postat av HancocksBitch


Sjukgymnasten jag gick till 2013 gjorde att mina tillstånd gick från dåligt till mycket mycket dåligt. Det förrädiska va att allt blev mkt bättre inledningsvis. De första 4 månaderna, sen small det till och rakt ner i underjorden. Ändå höll jag på i 6 månader till, fastän det gjorde sjukt ont efter varje träning. Alla tjatade "du måste träna om det ska bli bättre" och jag köpte det. tyvärr. Hitta en bra sjukgymnast och va försiktig, vad dom än säger.

Jag håller med, många tror att sjukgymnastik, och rörelser är svaret på alla problem. Fast ibland, kan det som i detta fall, bara göra saken ännu värre. Det viktiga är vad man själv tycker och känner, för det är ju bara personen, med smärtproblematiken, som känner sin egen kropp - vad andra än säger, och anser vara rätt.
Vad jag själv märkte var till stor hjälp var det motsatta, avslappning. Inte att sitta i en soffa förstås, men att göra ex. andningsövningar, och annat som får musklerna att slappna av. Kom på mig själv med att, p.g.a. värken, hålla mina händer mycket hårt knutna, fick räta ut finger för finger. Och med ett konstant spänningstillstånd så kan det övergå till domningar och stickningar, förmodligen p.g.a. att man då får dålig blodcirkulation.

Så det svenska ordet "lagom" är nog bäst både vad gäller träning och avslappning, och i en kombination där det är lika mycket av varje.
Jag har tidigare plågats av svår kronisk smärta, vilket tog över hela vardagen, både i mina tankar och det jag gjorde. Men jag fick mycket hjälp av just andningsövningar (desto mer ont jag hade, desto längre höll jag andan). Men genom att få kroppen att komma ur detta konstanta spänningstillstånd så märkte jag att jag blev bättre. Och jag tror att det berodde på att jag fick bort själva spänningsvärken, den kan vara precis lika besvärlig som den underliggande.
Ibland hade jag så ont att jag blev illamående.
Citera
2017-05-25, 20:44
  #12
Medlem
Kaffemedaffes avatar
Vid långvarig smärta ökar opioider smärtan istället för att minska den. Detta är en sanning som nästan ingen med kronisk smärta kan acceptera. Kallas inte narkotika för skojs skull.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback