Citat:
Jag tror inte du behöver gå till de längderna nödvändigtvis...
Åklagaren måste bevisa vad denne framställer, alltså skulle en under en rättegång helt enkelt lägga fram ett hypotetiskt scenario i form av påståenden som då åklagaren blir tvungen att ta ställning till.
Det är möjligt att det finns något prejudikat som ger åklagaren rätt att totalt ignorera denna typen av försvar och om så är fallet så blir jag gärna utbildad kring det.
Någon som inte är jag planerar nämnligen att använda ett liknande försvar i ett liknande ärende och hoppas att det kommer att vara tillräckligt, arten av brottet är ringa och samtidigt är det inte ett brott mot person eller egendom varpå det förefaller sig som möjligt att såvida åklagaren inte kan bevisa vad denne faktiskt framställer bortom allt rimligt tvivel så bör ej den tilltalade kunna fällas.
Då den tilltalade attackeras med anklagelser i brottsmålsframställningen som låt oss säga påstår; Person X.X har under den begränsade perioden av dagarna A-B olovligen konsumerat narkotika i [ett givet geografiskt område], utöver det så presenterar Åklagaren blod eller urin med narkotika i samt en FUP där den tilltallade inte lämnar någon kommentar.
Under dessa omständigheter så skulle denne kunna ha varit i t.ex. Amsterdam och konsumerat den påstådda narkotikan och svarar därför: Jag har aldrig medvetet intagit dessa substanser olovligen, det må hända att dessa substanser har intagits på en annan ort där de är helt lagliga, under samma eller en annan tidsperiod...
Detta försvaret bör vara tillräckligt så länge åklagaren misslyckas med att bevisa bad denne påstår. Eller missar jag något?
Åklagaren måste bevisa vad denne framställer, alltså skulle en under en rättegång helt enkelt lägga fram ett hypotetiskt scenario i form av påståenden som då åklagaren blir tvungen att ta ställning till.
Det är möjligt att det finns något prejudikat som ger åklagaren rätt att totalt ignorera denna typen av försvar och om så är fallet så blir jag gärna utbildad kring det.
Någon som inte är jag planerar nämnligen att använda ett liknande försvar i ett liknande ärende och hoppas att det kommer att vara tillräckligt, arten av brottet är ringa och samtidigt är det inte ett brott mot person eller egendom varpå det förefaller sig som möjligt att såvida åklagaren inte kan bevisa vad denne faktiskt framställer bortom allt rimligt tvivel så bör ej den tilltalade kunna fällas.
Då den tilltalade attackeras med anklagelser i brottsmålsframställningen som låt oss säga påstår; Person X.X har under den begränsade perioden av dagarna A-B olovligen konsumerat narkotika i [ett givet geografiskt område], utöver det så presenterar Åklagaren blod eller urin med narkotika i samt en FUP där den tilltallade inte lämnar någon kommentar.
Under dessa omständigheter så skulle denne kunna ha varit i t.ex. Amsterdam och konsumerat den påstådda narkotikan och svarar därför: Jag har aldrig medvetet intagit dessa substanser olovligen, det må hända att dessa substanser har intagits på en annan ort där de är helt lagliga, under samma eller en annan tidsperiod...
Detta försvaret bör vara tillräckligt så länge åklagaren misslyckas med att bevisa bad denne påstår. Eller missar jag något?
Ja, framkommer det att man har spår av narkotika i urin eller blod får man en förklaringsbörda. Man måste alltså lämna en trovärdig förklaring till varför spåren finns i ens kropp. Hävdar man att man varit utomlands bör man kunna lämna en detaljrik berättelse om detta eller presentera något som styrker det, så som en biljett. Att bara säga att man varit utomlands eller att man inte intagit det frivilligt kommer inte att vara tillräckligt.
Hävdar man både att man inte har intagit det frivilligt samt att man har intagit det i Nederländerna så lär man inte bli trodd.
