Behöver tips! Barnet vill inte gå på förskola.

Min son är snart 22 månader och har nyligen skolats in på dagis (pappan skötte inskolningen) men det har inte gått så bra. Han hann gå två dagar "skarpt läge" efter inskolningen då jag lämnade och hämtade och då skrek och grät han i fullkomlig panik under lämningen och var otröstlig hela förmiddagen och fick flera utbrott även under dagarna... Sedan blev han sjuk och var sjuk i över två veckor.

Nu är han frisk igen och idag har jag varit med honom på förskolan hela dagen idag för att göra om inskolningen lite, eftersom han varit sjuk så länge. Det gick inget vidare. Han började gråta i panik redan på parkeringen och grät och skrek i 30 minuter och vägrade gå in i lokalen utan klängde sig fast vid mig i järngrepp och vi stod i hallen under hela tiden tills vi slutligen kunde börja ta myrsteg in till de andra barnen. Han klängde sig fast vid mig hela dagen och fick flera utbrott som jag då fick hantera, alla pedagoger höll sig på avstånd och pratade inte mycket med vare sig mig eller sonen på hela dagen...

Hur brukar inskolningar gå till egentligen?? Är detta normalt? Jag frågade personalen hur de brukar göra om ett barn blir såhär ledset osv, men de visste inte riktigt.. "Ibland går det bra och ibland inte", typ...

Jag ska vara med imorgon också och eventuellt onsdag med men nästa vecka måste jag verkligen jobba. Är det någon som har några tips hur jag kan underlätta för honom eller vad personalen kan göra??

Oftast tycker inte barn om när man ska börja förskolan och något nytt.
Dom har typ vant sig med att ha mamma eller pappa hos sig hela tiden.
Hjärnan tror att man inte ska hämta dom igen.
Oftast är det tufft 2-3 dagar innan dom kommer in i det.
Tyvärr är det enda rådet att försöka stänga av gråten som gör ont.
Man vill barnen väl bara,efter 1 par dagar ska du se då längtar dom dit.

Barn ska skall inte gå i förskola så tidigt, först i femårsåldern är barnet moget för dagis/förskola.
Barn trivs bäst med föräldrar och syskon när dom är små. Myndigheterna vill dock ha barnen så tidigt som möjligt för att ju mindre dom är ju formbarare är dom.

Det är litet barn som inte ens har fyllt 2 år, för mig är det självklart att han hellre vill vara med sin mamma eller pappa. Du har skapat ett känslomässigt band till ditt barn som kommer att gå sönder i och med att du utsätter ditt barn för detta. Som du själv skriver får han panik när han inser att du tänker lämna över honom till - i hans ögon - främlingar. Detta är tyvärr ett trauma han kommer att bära med sig.

Vill du bibehålla en trygg anknytning med ditt barn rekommenderar jag dig att du inte tvingar ditt barn att gå i förskola. Stanna istället hemma med ditt barn tills han har mognat.
Vill du däremot skapa en otrygg anknytning till ditt barn och emotionellt skada honom kan du ju såklart lämna över honom till förskolan, sedan åka till jobbet och låtsas som ingenting har hänt. Ditt barn kommer såklart att ta smällen, men det kanske inte spelar någon roll för dig? Din karriär kanske är viktigare än ditt barns välmående?

Haha vilket komplett och totallt jävla skitsnack.
Det finns ingen som helst evidens eller forskning som kommer fram till det du sitter och skriver.
Så ta ditt jävla skitsnack nån annan stans din jävla pajas.

Läs på lite om anknytningsteorin, John Bowlby och Mary Ainsworth. Använd Google och läs böcker. Lycka till.

Min highlightning. Definiera "utbrott". Har ni anledning att misstänka någon form av diagnos?

Jag har helt problemfritt skeppat snart fyra barn genom förskolan vidare till skolan samtidigt som jag arbetat heltid.

Det låter på din text som personalen på din förskola brister en hel del i rutinerna kring inskolningen. Är ert barns utsedda inskolningspedagog förtrogen och erfaren med sin arbetsuppgift? Utifrån din text verkar det inte så. Låter nämligen ytterst märkligt att förskolepedagogerna inte tycks ha brytt sig om ett nytt barns ankomst, särskilt som att denne tydligt visar att den inte vill vara där. Eller är det månne bara din uppfattning om det hela?

Prata med personalen på förskolan och lägg fram din oro. Prata även med din chef och förklara att du måste vara föräldraledig en vecka till. En normalt funtad chef kommer att förstå dig fullständigt. Lycka till!

Då kan du ju läsa på själv lite om barn och tidig dagisstart.
Anknytningsteorier är något som gång på gång ändrats och stöpts om.
För några år sen så "visste" man att barn endast kunde knyta an till en person (mamman). Nu vet man att det är skitsnack och att barn inte har några som helst problem att knyta an till flera personen, där även pedagoger på dagis kan räknas in

Man har också sett qtt barn som började tidigt ofta gör bättre ifrån sig senare i livet i form av betyg och dylikt.

Anknytningsteorier är just det. Teorier.

Jag börjar undra om det inte hänt något som gör att han inte vill gå?

Det var det jag tänkte på först så jag läste om hur han beter sig.

Två saker:

1. Ja, det går att knyta an till flera personer. Men små barn som inte ens har fyllt 2 år behöver en primär anknytningsperson (vanligtvis föräldern) att knyta an till. Utöver detta kan barnet knyta an till flera, givet att det känslomässiga bandet fortfarande är intakt med sin primära anknytningsperson. Man upprätthåller ej en trygg anknytning om man lämnar över sitt barn i panik till en förskola i sådan tidig ålder.
Det märks att du vet väldigt lite om anknytningsteorin.

2. Du vet heller inte vad teori i vetenskapliga kretsar betyder. Gravitationsteorin är också "bara" en teori, men det betyder inte att den är mindre sann för det. Faktum är att teori inom vetenskapen är evidensbaserad och förankrat i verkligheten. En teori är så nära sanningen man kan komma. Du tänker på en hypotes, vilket är en gissning eller ett antagande.

Du kan lära dig mer om detta genom denna Wikipediaartikel:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vetenskaplig_teori

Jag är fullt medveten om vad en vetenskaplig teori innebär.
Men det du gör i det här fallet är att ta ut dom bitar som passar din åskådning och väljer bort det som inte passar.

Det finns ingenting i den teorin som motsäger att en 1-2 åring INTE kan knyta an till en förskolepedagog och där få den säkerhet barnet behöver.
För det är det som det handlar om och är den viktigaste delen när det gäller både inskomning och barns välmående på förskolan. Att barnen har förtroende för sina fröknar.
Och DÄR kan det absomut vara ett problem om dom inte ha det. Men det är med största sannolikhet inte det du menar.

Och det är möjligt att jag inte vet så mycket om anknytningsteorin. Men har skolat in ett gäng ungar så har kunskap om det. Vilket du uppenbarligen saknar. Men sitter man med näsan i boken och inte tittar på verkligheten så blir det lätt så.

Jag vill givetvis inte förstöra vår anknytning eller göra honom otrygg. Jag har läst mycket om anknytningsteorin och håller i princip med dig, det är därför vi har försökt pussla ihop och vara föräldralediga så länge som möjligt men nu är det ont om dagar kvar. Det är också därför jag skriver och ber om råd, för att jag bryr mig och för att det inte känns bra att lämna honom ledsen.

Han har säkert uppfattat sina två förskoledagar som traumatiska och det är förmodligen därför han reagerar så starkt. Det jag undrar är om det går att reparera på något sätt så att han kan komma att knyta an till personalen så småningom och ha roligt på dagis. Y