Citat:
Ursprungligen postat av
Nakkvarr
Jag tror faktiskt att katolska kyrkan (ähum,
numera!) anser sig stå långt över världslig politik, och att JP II blev utnämnd på meriter, inte som en ideologisk motvikt. Men visst vore det intressant med en svensk påve (och ännu mer med en
laotisk eller
malisk)!
Men Johannes Paulus blev ju faktiskt vald just pga sin anti-kommunistiska praktik.
Det handlade inte om att han skulle ha varit nån slags "skicklig teolog" eller något sådant alls.
Utan han var, i Polen, en högst Aktiv anti-Sovjetisk (anti-kommunistisk) kraft.
Det var som sådan, i kraft av sin aktivism, han blev känd, blev uppmärksammad, av de övriga kardinalerna (som hade rösträtten alltså).
Det var något Sovjet var högst medveten om också. Du vet väl att Sovjet t.o.m. planerade att mörda honom?
Angående Katolska kyrkan och dess politiska liv, så är det ju en viss skillnad på Vatikanen och på resten av den katolska världen.
För Vatikanen sympatiserar då sannerligen inte med de latinamerikanska katolikernas sk frihetsteologi (vilken är en mkt politiserad form av katolicism).
och i Kina har katolska kyrkan sedan länge varit en påtaglig Politisk kraft, och är pga det inte direkt ... omtyckt. Iaf inte bland Partiets företrädare (eller säkerhetspolisen ...).
I vilket fall som helst, visst Är det ändå lite väl ... udda ... att Sverige fick sin Allra första Kardinal i stort sett direkt efter att Påven Fransiscus besökt Sverige?
Inte ens under alla de århundradena Sverige var katolskt fick någonsin Sverige denna stora äran av att ha egen kardinal.
Men nu, just efter att Påven fick möjlighet att med egna ögon se och uppleva det moderna Sveriges "religiösa nivå", just då kom han på dessa tankarna.
Kanske inte helt avlägset att han då kände att Sverige var i behov av en "motvikt" (som du skriver).
Jag tycker iaf att det ska bli lite spännande att se hur det offentliga Sverige kommer att reagera på denna, vår nya Kardinal.
Förr eller senare så kommer han ju att "säga något".
Något som kommer att bli "recenserat" ... av svensk media, av svenska partier, av svenska Kyrkan såkart.
Det kan kanske bli lite svårare att liksom "vifta bort" vad en Kardinal har sagt, men som man brukade kunna göra med "bara" en obskyr lite "sektliknande" biskop.
och grejen är ju att "all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet".
Dvs även om tex Feministiskt initiativ med Schyman i spetsen börjar rasa för något Kardinalen har sagt, och kräva drev och allmän rättning i ledet, och även om media ställer upp med ett drev - så kommer det ju egentligen bara att, särskilt i längden, att ge "gratis reklam" åt Katolska kyrkan i Sverige.
Ju mer de drevar, ju fler är det som kommer att bli intresserade av katolicismen och vilja konvertera.
och det är det jag tror att de är medvetna om (svensk media iaf).
Så hur ska de göra ...
Ska de "dreva", eller ska de ignorera?
Går det att ignorera en så pass hög representant som en Kardinal?
Vi får se, det är det jag menar med att det ska bli spännande att se.
Ps ... tänk på hur stark Polens katolska nyväckelse faktiskt blev.
Visst var det ett katolskt land redan före kommunismen, men utan en polsk Påve så nära i tiden som just uppbrottet från kommunism och Sovjetiskt överstyre, så hade polackerna nog inteblivit riktigt så starkt katolskt (på alla samhällsnivåer, topp till botten) som det ju är idag.
Det är Därför jag tog upp frågan om "svensk Påve".
För Hur hade svenskarna reagerat på något sådant?
Vi kanske får se en liten "föraning" av hur det hade kunnat bli nu med svenske Kardinalen?
Kommer det att leda till en starkare svensk katolicism?
Kommer katolicismen i Sverige att ta över svenska kyrkans gamla, numera självövergivna roll och plats, i Sverige, bland svenskarna???