Det finns tydligen vetenskapliga teorier kring hur så kallat vänsterfeministiska män, även kända som 'cucks', fungerar. Eller snarare inte fungerar. Det är fascinerande teorier som pekar ut den feminismintresserade mannen som det genetiska bottenskrapet bland män. Detta belägger alltså våra fördomar om män som exempelvis eXpos Alexander 'Alex' Bengtsson:
https://upload.wikimedia.org/wikiped..._Bengtsson.JPG
https://twitter.com/alexbengtsson
Vi talar alltså om män som är genetiskt förprogrammerade att välja specifikt vänsterfeminism för att kunna få en partner och ett leverne med gemenskap. Vi män som är genetiskt lyckade lever mer på våra utseenden, utstrålning och sociala förmåga. Vi vet helt enkelt undermedvetet att vi kan konkurrera om kvinnor i normala "raggningssituationer", där andra snygga/normala män också är med och konkurrerar. Vänsterfeministiska män, som ofta karaktäriseras av en onormalt klen kroppsbyggnad, tidig tunnhårighet och assymetriska ansiktsdrag, plus en bakgrund som socialt inkompetent och mobbad, söker sig till regelrätta "kvinnointressen' (feministiska möten/antirasism etc.) för att under mer avskilda förhållanden försöka hitta en partner av motsatt kön.
Vad tror ni flashbackvänner, kan vi diskutera sakligt hur politiska engagemang alltså tycks vara genetiskt förprogrammerat tillsammans med arvsmassans kvalitet hos en individ? Män som är utseendemässigt attraktiva, möjligtvis då kombinerat med socialt högpresterande, söker sig till högerkonservativa eller högerliberala sammanhang -eller är politiskt ointresserade-, medan genetiska losers söker sig till vänsterfeminismen och blir ofta extremt engagerade, bygger hela sina liv kring vänsterfeministiska "livsstilen".
Observera att detta alltså bara tycks applicerbart på män just nu. Så vi avhåller diskussionen till män i stil med eXpo-medarbetare som Alex Bengtsson.