Är ångest obotligt?

Hej. Jag lider utav kronisk ångest och undrar helt enkelt om det är en obotlig sjukdom? Jag äter antidepp just nu som funkar ok. Sen vet jag ju att det finns terapi och ångesthanteringskurser osv, men det är ju inget som tar bort ångesten permanent utan hjälper till att hantera bara. Så, är det någon som lidit av ångest som blivit av med den 100% eller finns det någon annan där ute som vet nån som faktiskt blivit helt kvitt skiten?

Peace out

Jag tror personligen att om man i längre tid lider av ångest och trots förebyggande knep och medicin, kan den vara kronisk och blir en psykisk sjukdom man får lära sig leva med och anpassa.
- träning
- samtal: Gå till GRUNDEN med vad som orsakar ångesten hos dig. oftast finns det en sådan, inte alltid medveten enkel orsak, kanske ifrån barndomen, något som ligger och narrar.
- göra det man mår bra av, umgås med människor som får dig att känna dig trygg, glad och stabil
- medicinering

mvh

Får den känslan att jag kmr få leva med skiten resten av livet. Aja de är som det är, tack för bra svaret

Jag har haft ångest. Och visst kan jag få ångest men jag kan mota olle i grinden.
Hur jag löste problemet? Lära mig att se tecknen på att nu får jag ångest, hur jag ska hantera det och sedan ge mig själv en klapp på axeln och gå vidare. Låter kanske dumt med en klapp på axeln, men bara för att säga till kroppen att det är över och det var inte farligt alls och nu var detta slut och vi går vidare.

Tar inga mediciner eller nått annat för det.

Så jag undrar om du fått terapi för detta.

Skulle du ge samma råd till någon som har kronisk värk? Att verkligen gå till grunden med vad som orsakar den? Hur skulle det hjälpa?

Ångest behöver inte "bero" på något alls. En del har ångest, det är ett symtom precis som yrsel eller illamående eller kramp. Man kanske aldrig blir helt av med den, men kan lära sig leva med det och hitta bemästrandestrategier som fungerar.

Ja jag har gått i terapi utan större framgång. Ska göra en utredning hos psykiatrin då det kan vara nån annan sjukdom som ligger bakom!

Ah. Ja då var det ju lite värre. Jag hoppas att det löser sig för dig

Finns ångest, så finns det också inte ångest. Vi är aldrig fast i någon av polariteterna. Det kan verka som vi är, men du kan komma ut ur det med rätt verktyg. Se till att ta eget ansvar om du inte redan gör det för ditt välmående, du kan inte förlita dig på vad andra säger till dig är sant alltid.

Vad tror du? Vad känner du om saken? Är du säker?

Om du ser en möjlighet ur det, hitta den. Om du inte gör det, försök hitta någon som ser den för dig och kan hjälpa dig.

Ångesten är obotlig om du accepterar det.

Du är starkare än den!

I vissa fall kan det säkert vara obotligt, om än hanterbart med medicinering, men i majoriteten av fallen så går det att bota.

Jag led av extremt grov ångest för några år sedan. Kunde vissa dagar inte gå till skolan, fick panikattacker, började gråta och fick dessutom för mig saker som inte stämde överens med verkligheten. Idag äter jag visserligen medicin (Abilify 10mg samt Sertralin 100mg), men jag är i princip ångestfri idag. I mitt fall så tror jag att hjärnan (säkerligen med hjälp av medicineringen) lärde sig att undvika ångesten av sig själv. Så du kan nog vara hoppfull. Hur länge har du mått dåligt, och finns det något som har triggat din ångest? Hur yttrar den sig?

Tack för de motiverande orden

Mått dåligt typ 8 år nu asså. Har ju social ångest och grov prestationsångest. Men har även ångest utan anledning typ nu när jag ligger och skriver dessa ord. Yttrar sig mest genom hjärtklapp, svettningar. Känns som adrenalinet pumpar dygnet runt. Har iallafall livsgnistan än så länge!

Det låter som att du lider utav ganska grov ångest i grunden som säkert förvärras av din sociala ångest. Har du testat bensodiazepiner? Du skulle säkerligen må bra utav lite Stesolid (diazepam). Har du pratat med din läkare om en medicin mot den sociala fobin? Vilken antidepressiv medicin äter du för tillfället?

Bra att du har livsgnistan kvar. Du är mer än välkommen att skicka ett PM om du vill prata, jag är här för att hjälpa dig