Uppstickarpartiet Medborgerlig Samling ger rätt rejäla svador för att vara ett mer normalt borgerligt parti. Nedanstående är ändå ovanligt hårt uttryckt om den gedigna besvikelse och ilska många ändå känner.
Fråga: Tror ni att detta är för hårt för genomsnittliga svenssons ute i stugorna, eller är det precis vad en stor del knutna nävar vill höra? Jag gillar det, men vi lever alla i olika bubblor. Men går de över gränsen? Rubriken är ju "Hur hårt kan ett seriöst parti uttrycka sig idag? " men kan också ändras till hur svagt ett parti kan uttrycka sig.
Fråga: Tror ni att detta är för hårt för genomsnittliga svenssons ute i stugorna, eller är det precis vad en stor del knutna nävar vill höra? Jag gillar det, men vi lever alla i olika bubblor. Men går de över gränsen? Rubriken är ju "Hur hårt kan ett seriöst parti uttrycka sig idag? " men kan också ändras till hur svagt ett parti kan uttrycka sig.
Citat:
I och med att ID-kontrollerna avskaffats så tätt inpå terrordådet i Stockholm står det klart att politikerna fullkomligt struntar i vad som förr var en av deras främsta uppgifter: att värna om det svenska folket. Gårdagens politiker var sällan moraliska föredömen, men de var nästan alltid ansvarsfulla vuxna som agerade utifrån bestämda planer och långsiktiga mål, med fötterna förankrade i partiideologisk mylla och ett stadigt getöga på folkets bästa. Även om det ibland skar sig lyckades de alltid hitta en balans mellan parti och folk.
Detta gjorde att Sverige under stora delar av 1900-talet var ett av världens bästa länder – kanske till och med det bästa landet att leva i. Politikerna var sådana för att det var andra tider då, men också för att vi hade media (och i viss mån ett folk) som ställde dem till svars om de misskötte sig. De hade även respekt för sitt ämbete, något som bottnade i insikten om att de arbetade för något större än de själva.
Istället för ansvarstagande vuxna utgörs dagens politikerskrå av barn som agerar impulsivt utifrån spelteoretiska modeller, mediala åsiktskorridorer och en personlig jakt på moralisk njutning grundad i en på Södermalm hopsnickrad moralfilosofi. Vi ser det inte bara i beslutet om gränskontrollernas avskaffande, vi såg det även i Stockholms stadshus häromveckan, där en enkel kostnadsfråga fick fullvuxna människor, arvoderade av skattebetalare att använda förnuftet, att låta sina känslor flöda i en primalterapeutisk session.
Det första är att acceptera att vi för tillfället styrs av människor som inte vill oss väl. Det är en besk medicin, särskilt för oss som länge trott att politiker är rationella vuxna, men den måste ner. Ner måste också insikten att staten inte längre är vad den varit. Oavsett hur mycket skattepengar vi öser ner i den försämras de statliga funktionerna en efter en, ett direkt resultat av emotionella politiker och aktivistiska tjänstemäns längtan efter mening i sina tomma liv. Staten är i grunden en god företeelse som möjliggör fred, frihet och lycka, men i nuvarande tillstånd tar den vår frihet och försvårar vår väg till lyckan.
Fortsättningsvis måste vi inse att det är upp till oss själva om något ska ske. Vi, alla tänkande vuxna som vill att våra barn ska växa upp i ett samhälle som åtminstone bitvis påminner om det vi själva växte upp i. Vi som drivs av kärlek till den västerländska civilisationen, som kan skilja på sak och person, som vördar förnuftet och respekterar känslan, som tycker om andras åsikter eftersom de får en att utveckla ens egna, som älskar yttrandefrihet och personlig frihet men erkänner behovet och nyttan av hierarkier, som blickar framåt med historien som bas.
Att engagera sig politiskt är en bra början. Det är bara vi själva som kan ersätta barnpolitikerna med vuxna dito.
https://medbloggen.se/2017/05/19/bar...ttas-av-vuxna/
Detta gjorde att Sverige under stora delar av 1900-talet var ett av världens bästa länder – kanske till och med det bästa landet att leva i. Politikerna var sådana för att det var andra tider då, men också för att vi hade media (och i viss mån ett folk) som ställde dem till svars om de misskötte sig. De hade även respekt för sitt ämbete, något som bottnade i insikten om att de arbetade för något större än de själva.
Istället för ansvarstagande vuxna utgörs dagens politikerskrå av barn som agerar impulsivt utifrån spelteoretiska modeller, mediala åsiktskorridorer och en personlig jakt på moralisk njutning grundad i en på Södermalm hopsnickrad moralfilosofi. Vi ser det inte bara i beslutet om gränskontrollernas avskaffande, vi såg det även i Stockholms stadshus häromveckan, där en enkel kostnadsfråga fick fullvuxna människor, arvoderade av skattebetalare att använda förnuftet, att låta sina känslor flöda i en primalterapeutisk session.
Det första är att acceptera att vi för tillfället styrs av människor som inte vill oss väl. Det är en besk medicin, särskilt för oss som länge trott att politiker är rationella vuxna, men den måste ner. Ner måste också insikten att staten inte längre är vad den varit. Oavsett hur mycket skattepengar vi öser ner i den försämras de statliga funktionerna en efter en, ett direkt resultat av emotionella politiker och aktivistiska tjänstemäns längtan efter mening i sina tomma liv. Staten är i grunden en god företeelse som möjliggör fred, frihet och lycka, men i nuvarande tillstånd tar den vår frihet och försvårar vår väg till lyckan.
Fortsättningsvis måste vi inse att det är upp till oss själva om något ska ske. Vi, alla tänkande vuxna som vill att våra barn ska växa upp i ett samhälle som åtminstone bitvis påminner om det vi själva växte upp i. Vi som drivs av kärlek till den västerländska civilisationen, som kan skilja på sak och person, som vördar förnuftet och respekterar känslan, som tycker om andras åsikter eftersom de får en att utveckla ens egna, som älskar yttrandefrihet och personlig frihet men erkänner behovet och nyttan av hierarkier, som blickar framåt med historien som bas.
Att engagera sig politiskt är en bra början. Det är bara vi själva som kan ersätta barnpolitikerna med vuxna dito.
https://medbloggen.se/2017/05/19/bar...ttas-av-vuxna/
) Jag gillar oxå att man betonar att det är upp till oss själva etc. man bör använda lite från libertariankittet eftersom nannystate-sverige blir alltmer parodiskt. De borgerliga partierna har ju släppt det där helt, till och med L.
