Citat:
Ursprungligen postat av
Hem_bränt
Maskinservicen, vilket leder till att grensletruckar och kranar går i sönder och står still.
Den kontinuerlig driften för både maskinkollen och kranmek är indragen, det leder till att när en kran eller grensletruck går i sönder när dom har rast, så kan arbetet stanna av helt tills dom har rastat färdigt istället för att dom åker ut med en gång och löser problemet som dom gjorde fram tills för några månader sen.
Kan skriva under på allt Hem_bränt skrev, men vill understryka detta citerade och lägga till egna reflektioner.
För några år sedan var produktionstakten 30-35 lyft per timma och kran på större oceanfartyg som Maersk och ACL. Den är nu ofta nere på ungefär hälften, sällan över 20 lyft per timme och det har väldigt lite med den pågående konflikten i sig att göra. Det pågår således inga maskningsaktioner, som det är populärt att anklaga hamnarbetarna för.
Innan år 2014 användes endast grensletruckar som kunde lyfta över tre containrar högt, så kallade trestaplare. 2014 anlände två nya kranar tillsammans med nya, högre truckar som kan lyfta fyra containers högt, fyrstaplare. På grund av den extra höjden måste de nyare truckarna hanteras med betydligt större försiktighet och varsamhet för att inte riskera att välta. Tester har utförts som visar att en produktionscykel för en hög grensletruck tar nästan 20% längre tid än med en låg truck.
Gällande de nya panamax fackverkskranarna så har de nu stått resta på kajen i snart tre hela år, men bara en av dem har ännu tagits i produktion. Den som används i produktion får dessutom fortfarande ofta driftstopp vilket orsakar frekventa produktionsstörningar av varierande grad.
Ovanpå detta används ett nytt, relativt nyligen implementerat operativsystem i terminalen; ett system som knappt medger något utrymme alls åt föraren att lösa ett problem utan inblandning av trafikledaren på kontoret.
Med tidigare operativsystem kunde föraren själv lösa många problem, han hade tillgång till listor och grafiska gränssnitt som visade exakt och tydligt vilka containrar som stod var och i vilken ordning de skulle lastas. Detta var synnerligen användbart i fartygsdelen av produktionen, då kranteamen kunde göra undantag och avsteg i lastordningen för att få jobbet gjort snabbare. Det kan vara så att man åsidosätter lastordningen för att kunna lasta alla containrar på en position direkt och minimerar antalet kranförflyttningar i sidled vilket sparar mycket tid i längden.
Idag är inga sådana initiativ möjliga för förarna, som på sina datorer i regel numera bara ser en enda container i taget. Alla undantag från lastordningen eller problem som uppstår måste avhandlas med stressade trafikledare över radio, och radiotrafiken har ökat så till den grad att "telefonköer" uppstår...
Tanken är att systemet självt skall planera trafiken intelligent så att produktionen rullar, men många problem kvarstår, och hamnarbetarna kan idag inte göra något åt det annat än att ropa på radion och vänta på sin tur.