Utbildningsinflationen i Japan

Är det någon som har en uppfattning om hur långt utbildningsinflationen har eskalerat i Japan?

Hör ofta om hur illa läget är för universitetsutbildade, att det inte är ovanligt att akademiker tvingas ta jobb på snabbmatsrestauranger och dylikt. Samt att man har noll chanser att få ett kvalificerat jobb om man inte har toppbetyg och ett antal relevanta jobb på CV:et redan som student.

Vad beror inflationen på? Samt hur ser det ut för mer kvalificerade yrken, typ ingenjör, jurist, vårdpersonal?

De statliga elituniversiteten leder fortfarande till jobb direkt efter examen (Todai, Kyodai, Handai, Shindai och kanske några fler säten från andra prefekturer än Tokyo, Osaka, Kyoto och Hyogo). Dessa alumner är hett eftertraktade i allt från statlig förvaltning till kommande toppositioner inom välkända företag.

Sen finns en väldig djungel av privata universitet som alla är mindre bra eller dåliga. De bästa kan i vissa fall mäta sig med de statliga. Men de flesta är långt efter och kostar dessutom mycket mer pengar i form av terminsavgifter. Här går majoriteten av studenterna.

Sen vet jag inte varför vissa med högskoleutbildning så ofta aldrig får ett riktigt arbete utan blir kvar i deltidsjobb (som iofs fortfarande kan innebära 40+ timmar i veckan). Efterfrågan på arbetskraft är väl inte lika hög längre?

Det är väldigt olyckligt för individen men även för samhället att mänskor inte får "riktiga" jobb och därmed ingen stabil grund att skapa familj och konsumera.

Vissa blir väl egna företagare inom restaurangbranschen och tjänar både dåligt och jobbar obekväma arbetstider.

Ledsen om jag hamnade utanför ämnet.

Utbildning och studier --> Utlandsstudier
/Moderator

Ok, men är det alltså bara de från sämre/halvbra skolor som får skitjobb trots utbildning?

Jag har inga siffror på det. Men folk man pratat med, bl a en professor på just ett sådant "sämre" universitet, verkar ha den uppfattningen.

De flesta av en kompis arbetskamrater på en stor klädkedja har pluggat på universitet innan.

Finns valdigt manga skolor som sagt, men att nyutbildade elr vad det kallas (heter sotsugyosei pa japanska) skulle haft svart att fa jobb har jag aldrig hort om, mojligt att det ar sa men att det inte uppmarksammas bara.

Att det skulle vara brist pa jobb eller att foretag i mindre utstrackning skulle rekrytera sotsugyosei iar jamfort med ifjol eller for tio ar sen har jag inga siffror pa men aldrig har media tagit upp det som ett samhallsproblem.

Lonen och arbetsvillkoren ar dessutom skit sa tror att vi har betydligt hogre siffra pa folk som slutar efter ett ar eller tva an vi haft tidigare daremot. (for att kanske ga tbk till sitt tidigare slappare deltidsjobb kanske) - skulle mao saga att om nagot ar det arbetskraften som minskae, inte jobben. Men det ar bara jag.

Hur ser lönen och arbetsvillkoren ut då, för nyexade?

Utbildningsinflationen är betydlig, det är klart. Just över hälften av ungdomar i Japan idag utbildar sig på universitetsnivå, och för en stor andel av dessa ger det inte någon vidare avkastning. Problemet är arbetsmarknaden är kraftigt segmenterad i två bitar: en liten kärna med mer traditionella, säkrare och fasta heltidsanställningar, ofta på större företag; och en stor perifer bit med sämre, osäkrare jobb, oftast bestående av korttids- och deltidsanställningar. I dagens Japan så skulle jag säga att de som går på ett bättre universitet och klarar sig genom massrekryteringssystemet lyckas ta sig in i kärnan, medan många andra, i synnerhet dem på mindre bra universitet, får nöja sig med den perifera sortens jobb istället. De som finner sig i den perifera arbetsmarknaden har det senare ofta mycket svårt att ta sig in i kärnan, då dessa jobb nästan exklusivt erbjuds till nyexade studenter som sedan kommer in i en intern arbetsmarknad inom företag. Att säkra ett jobb i kärnan, dvs en heltidsanställning i ett av de större företaget, är ofta på så sätt det stora målet med kandidatutbildningen för japanska ungdomar. Tyvärr, i takt med en svag ekonomi de senaste 25 åren, är denna möjlighet utom räckhåll även för många av dem som har en universitetsutbildning.

Ungdomars öde till stor del avgörs redan i grundskolan, eller junior high school, då det avgörs vilket gymnasium, eller high school, de kan börja på. Vilken high school de går på brukar sedan spela en stor roll i huruvida de kommer läsa vidare på universitet och vilken typ av universitet de kommer läsa på. Generellt kommer elever från de bästa high school till de bästa universiteten, de från sämre high school till sämre universitet eller direkt ut i arbete, osv. Trots att inträdesprov för det mesta avgör vilken high school likaså vilket universitet du kan gå till, så deltar inte alla på lika villkor. Under den meritokratiska ytan av det japanska utbildningssystemet så döljer sig en klasstruktur i nivå med den i USA eller Storbritannien, dvs med generellt sämre socioekonomisk mobilitet än i Sverige. Detta kan ses bland annat i hur elever från familjer av högre socioekonomisk status ofta kan fokusera helt på inträdesprov med hjälp av dyra resurser som kvällsskolor (juku) medan elever utan samma resurser istället ofta måste spendera tiden efter skolan med extrajobb (arubaito).

Sen ska man skilja på kvantitet och kvalitet i utbildningssystemet. Det japanska utbildningssystemet fungerar i praxis så att universitetet man går på främst fungerar som en signal till potentiella arbetsgivare om ens intelligens och arbetsmoral, vilket gör att när du väl har säkrat en plats på ett universitet så spelar vad du gör där och hur bra du gör ifrån dig en mindre, sekundär roll. På grund av detta är ofta motsvarande kandidatutbildningar inte akademiskt utmanande och de flesta studenter spenderar tiden på universitetet, fyra eller två år beroende på utbildningstyp, med sociala aktiviteter, studentliv och i viss mån extrajobb. Betyg från universitet spelar därför generellt ingen större roll i jobbansökan. Dessutom, bör jag tillägga, råder det brist på vissa typer av arbetare, t ex ingenjörer, medan det finns ett överskott av andra, t ex vissa med mer akademiska utbildningar inom humaniora och samhällsvetenskap, likt situationen i många andra länder.


Löner i Japan är generellt uppdelade i en fast del och en stor något rörlig "bonus". Denna "bonus" är inte den typen av bonus som används i t ex Sverige eller USA, utan istället helt enkelt ett sätt för företagen att ha mer flexibilitet med att sänka total kompensation för anställda när företaget har motvind, något som görs istället för att göra sig av med anställda som generellt är mycket väl skyddade om de har ordinarie heltidsanställningar.

På grund av denna uppdelning så är fasta löner mycket låga i Japan jämfört med t ex Sverige. Enligt data från 2012 så var den genomsnittliga ingångslönen 200 tusen yen i månaden för de med en fyraårig universitetsutbildning. I svenska kronor, justerat för köpkraft, är detta mellan 17 och 18 tusen i månaden. Sen, som jag tidigare nämnde, tillkommer en bonus som innebär i regel mellan två till fyra extra månadslöner per år, vilket, om vi delar upp det månadsvis, betyder en lön på mellan 20 och 23 tusen svenska kronor i månaden. De som har en avancerad utbildning har i snitt en ingångslön på bara någon tusenlapp högre än de med en kandidatutbildning. Med en heltidsanställning i ett större företag så börjar din lön på den här nivån och går sedan stadigt upp i grad med hur lång tid du varit på företaget. Eftersom Japan fortfarande präglas av en högst intern arbetsmarknad så är flyttande från ett företag till ett annat ovanligt för heltidsanställda, och när det händer ses det ofta som en negativ sak och man kan dessutom förvänta sig en lönesänkning. En viktig skillnad mellan de bättre typen av heltidsjobb och de sämre typen av perifera jobb är att den första typen vanligtvis inkluderar försäkringar, pension och även en hög grad av jobbsäkerhet.

Arbetsvillkoren är, som sagt, ofta mycket dåliga och man förväntas jobba mycket övertid, ofta obetald, och vika sig efter företagets alla behov. Detta, intressant nog, är generellt sant både för de "bra" jobben på större företag och de "sämre" jobben. Traditionellt sätt så präglas arbetskulturen i Japan av att man som anställd ska underkuva sig företaget och sina överordnade på ett sätt som kan framstå som ohälsosamt med svenska mått. Den underförstådda regeln är, i synnerhet om du är heltidsanställd, är att du lever för ditt jobb och en sund balans mellan arbete och fritid ses som något sekundärt. Givetvis finns det undantag, men överlag så är dessa tankegångar fortfarande de vanligaste i japanska företag.

Ok, tack för ett utförligt svar. Vet du hur läget ser ut för de som inte är uppvuxna i Japan, utan som flyttar dit som akademiker utbildade utomlands? Hur gör japanerna när de inte har koll på skolornas status utomlands?


Ok, men hur går de två fetmarkeringarna ihop? Spelar det roll vad man läst på universitetet, eller är det enbart skolans namn som är avgörande (typ som i USA)? Eller tvingas studenterna att säkra sina karriärer genom att välja "riktiga" utbildningar (dvs. inte humaniora?)


Ok, men är de godtyckliga bonussystemen samt kraven på övertidsjobb mm ett generellt element på arbetsmarknaden, eller är det mer avskärmat till "B-jobben" du beskriver? Dvs. tvingas även de akademiker som läst på bra universitet och har bra CV:en, som kommer in i kärnan, till dessa villkor?

Okej, det är en annan femma. Det jag skrev rör japanska anställda som är uppväxta i Japan, vilket utgör nästan den hela japanska arbetskraften.

De som kommer från utlandet har två alternativ. Det första alternativet är att assimilera dig in i det japanska systemet jag beskrev tidigare, och då försöka konkurrera med japaner som en japan. Detta innebär generellt måste kunna använda japanska och förstå arbetskulturen, osv. Många från andra östasiatiska och sydostasiatiska länder gör detta, ofta med fördelen att de kan kinesiska och därav har mycket lättare för sig att lära sig japansk skrift, dvs kanji. Många som går den här vägen har inte möjligheten att ta det andra alternativet som jag beskriver nedanför.

Det andra alternativen är att ta sig in i den nischade externa arbetsmarknaden som fungerar mer som vi känner till arbetsmarknaden i Europa och USA. Här finns det jobbmöjligheter i synnerhet för dem med en hög nivå av kompetens eller erfarenhet, faktorer som rättfärdigar att en person anställs vertikalt snarare än horisontellt som annars är normen i Japan. Dessa jobb har bättre löner, mindre jobbsäkerhet och kräver generellt att man har något konkret som företaget vill ha i stil med specialistkunskaper som färdigheter inom ett specifikt programmeringsspråk eller värdefull kunskap inom en nischad industri, i kontrast till de "generalister" som ofta anställs i det vanliga japanska systemet. Denna arbetsmarknaden är för det mesta dessutom betydligt mer konkurrenskraftig, i synnerhet om man inte bemästrar det japanska språket. Välutbildade japaner och utlänningar tar ofta det här alternativet, och generellt måste de erbjuda något som företag inte kan få från det traditionella systemet jag beskrev tidigare. I den här kategorin så kan det hjälpa en att ha läst på toppuniversitet eller att ha jobbat på toppföretag utomlands som det japanska företaget skulle kunna känna till.

Ett "mellanalternativ" många utlänningar tar är att jobba som språklärare, då främst engelskalärare. Detta hör, på ett sätt, till den andra kategorin då engelskakunskaper ses som specialistkunskap, men är samtidigt en jobbtyp med hög arbetskraftstillgång och dåliga utvecklingsmöjligheter. Många utländska språklärare fastnar i det jobbet och har inte tillgång till den resterade nischade arbetsmarknaden då de inte har tillräckligt mycket ett erbjuda till företag vad beträffar erfarenheter eller specialistkunskaper.


I det vanliga japanska massrekryteringssystemet så spelar vad du läste på universitetet ingen markant roll, möjligtvis med undantag för vissa tekniska områden. I den nischade externa arbetsmarknaden jag beskrev ovan kan vad du läste spela en större roll, likt i Sverige, i synnerhet om det ses som representativt för någon konkret färdighet som gör dig attraktiv till företaget.


Detta är normen i japanska företag överlag, men det kan finnas undantag i utländska företag som har kontor i Japan. Jobb som inte har lika dåliga villkor brukar oftast enbart kunna nås genom den nischade externa arbetsmarknaden då företag ofta tvingas anpassa sig för att konkurrera om värdefull arbetskraft som har högre krav på bättre arbetsvillkor.

OK, förstår, men antar att det handlar mer om ledarerfarenheter mm. än vad man har för utbildning? Dvs. att man jobbat upp sig till en hyfsad chefsposition och sedan växlar till ett japanskt kontor?

Samt om en nyexad akademiker skulle vilja etablera sig i Japan, antar att man då hamnar i den sämre kategorin med dåliga villkor/löner?


Ok, men är det mer likt det amerikanska systemet i så fall, att man tex. kan ha läst filosofi eller liknande för att aspirera på tex. attraktiva bankjobb? Dvs. motsatsen till arbetskulturen i Europa, där man kräver specifika utbildningar för respektive bankposition?


Ok, men utgår alltså från att även detta är riktat mot chefer/specialister och inte mot "vanliga" / nyexade akademiker?

Stannar japanerna kvar i Japan med så dåliga villkor?

Ofta är det så. Sen kan du ju ha konkreta färdigheter från en utbildning som är attraktiva för företaget, inte enbart ledaregenskaper.


Inte om du har någon spetskompetens eller liknande som gör dig så pass värdefull till ett företag att de tar in dig utifrån. Det du erbjuder måste ju i princip vara värt så mycket för företaget att det kompenserar för bristande språkkunskaper (om vi nu antar att det är fallet när kommer från utlandet) och de risker företaget tar på sig med att ta in dig från utlandet, fixa arbetsvisum osv. Med detta sagt vill jag betona att du givetvis är mer konkurrenskraftig i den här kategorin om du kan japanska på en hög nivå eller redan har arbetstillstånd i landet, t ex medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd.


Vad du har läst spelar ingen större roll, utan det är som sagt mer vad du konkret erbjuder som kan vara attraktivt till företaget. Just bankjobb kräver i min uppfattning nästan uteslutande att du behärskar japanska på högsta nivån, med undantag möjligtvis i fallet att en multinationell bank flyttar dig internt till Japan. Det är precis som i USA inte nödvändigt att du läst ekonomi, finans eller dyl., men det kan hjälpa i vissa fall.


För de flesta så finns det inget alternativ pga språkbarriärer och andra hinder som gör det svårt att göra karriär utomlands. Välutbildade japaner med internationell bakgrund brukar ofta etablera sig på den tidigare beskrivna nischade marknaden med bättre jobb eller bege sig utomlands.