Folk anpassar sig för samhället

Jag har alltid vart hundra på att ingen människa vill leva ett vanligt Svensson liv, för att slippa att bli ifrågasatt vad ett Svensson liv är så är de-VVV
Volvo,vovve och villa. Man skaffar fru som sedan leder till barn, båda knegar 07-16 för att sedan ha råd med en villa på landet. Jag tror att folk är alldeles för rädda för att göra de som dem verkligen vill göra.
Samma gäller barn, folk får panik om det är 25 o inte har en partner, för de blir allt svårare att hitta en partner o skaffa barn. Jag tror att folk stressar med barn etc pga samhället.

Vad tycker ni?

Antalet unga föräldrar har väl aldrig varit mindre?

Bara en av alla fördelar med att vara man är ju att vi är fertila dubbelt så länge som kvinnorna, så deras stress är ju lättare att förstå.

Det fetade har jag hört så otroligt många gånger, men vad betyder det ens?

Jag tror faktiskt inte att de flesta har något som de "verkligen vill göra". Även om de har det så vill det till man tjänar pengar på det som man "verkligen vill göra".

De som säger som du gör, lever ni i en värld där pengar inte är till?

Edit: eller där man inte behöver äta?

Det man vill göra förändras ju med åldern och vilka preferenser man har.
Själv sitter jag med Volvo, Villa, fru, barn, magisterexamen i ekonomi, hyfsat 9-17 kneg och det var något jag strävade efter när jag jag var runt 25 för att det var det liv jag så fram emot och jag fick det. Idag ångrar jag att jag inte strövade runt i syd ostasien t ex några månader och levde nomad liv.
Idag har jag inte råd eller tid att flumma runt pga huslån, billån, studielån, barn, fru.

Självklart ångrar jag mig att jag inte tog chansen men jag ville verkligen inte flänga runt som en nomad när jag hade chansen. Jag gissar att det beror på att jag kände ett stort ansvar för mitt liv och var motiverad till att gå en 4,5 årig utbildning och få en position i samhället istället för vagabond.

Dock har jag ett annat mål nu vilket går ut på att bli skuldfri till pensionen samt att kunna köpa en student etta till mina döttrar den dagen de börjar plugga. Samt behålla kneg och fru ett par år till

Så enligt din fru ( som lär lämna dig för nån mer spännande) och dina döttrar du knappt känner eftersom du jobbat har du gjport det alla vita män gör, flytt till jobbet och undvikit att ta ansvar för din del av det emotionella jobbet i relationerna. Slår vad om att ingen av dem kommer prata med dig om tio år(möjligen pratar de ut om vilket svin du var med Malou) , men du är välkommen i gänget på tensta krog. Men håll din bitterhet för dig själv, ingen orkar en bitterfitta.

Upp till var och en vad man vill. Men se det inte i svart och vitt. Du kan kombinera det mesta.

Vi gifte oss och skaffade barn när vi var 26-27. Flyttade till USA i samma veva för ett nytt jobb. Innan dess hade vi studerat samt rest en del. Tanken var väl att vänta med barn ett par år och resa än mer men så blev det inte. Istället kom första barnet och visst var det en omställning men ruskigt positiv och inte en dag att jag ångrar det. Jag reste en hel del i tjänsten men kunde ta med familjen.

Efter några år flyttade vi till ett nytt land och dags för barn #2. Här jobbade vi bägge men med lite pyssel så gick det med. Roliga resor med familjen både i jobb och privat.

Nu bor vi i Sverige sen ett antal år tillbaka. Ett barn utfluget och ett hemma men i vettig ålder. Hustrun och jag kan göra lite småresor själva utan dåligt samvete.

OK, en 20-åring lär tycka att vi är tråkiga men acceptera istället att man ser och söker nya saker i livet och på resor för att vara mer specifik. Skidåkning, segling men även stränder och större städer. Vi är mera allätare nu än vi var för 25år sedan.

Barnen åker fortfarande gärna med oss på olika resor vilket är underbart så kanske jag inte har fått min gubbstämpel riktigt ännu.

Nu till barnen. Det du får uppleva genom att ha barn är fantastiskt och unikt. I stort sett varje hörn har något nytt för dig samt ett tillhörande skratt. Inser klart och tydligt att det var bra att första barnet kom när det gjorde. Att det sen kan gå upp och ner är bara en del av livet.

Handlar nog mest om hur man är som person. Är glaset halvfullt eller halvtomt? Det blir vad du gör det till är en gammal klyscha men som de facto stämmer riktigt väl.

Och nej, jag har ingen Volvo och ingen hund. Har villa och sommarhus. Helt OK om du vill kalla det svenssonliv. Det enda jag skulle vilja byta är färgen på villan.

Så gör vad du känner för men acceptera att samma även gäller andra.

Jag finner att min tid nu är den bästa i livet.

Bor i en bra villa i ett tryggt och välmående område. Jag har ett jobb som jag trivs med och som jag erhåller en skälig lön för. Vidare så har jag en underbar hustru och en fantastisk son. Till hösten ämnar vi införskaffa en hund. M.a.o. ett levande exempel på "kärnfamiljsklyschan".

Vidare så reser vi utomlands flera gånger per år och vår familj har boenden i skärgården och utomlands som vi också frekventerar.

Att få följa vår sons resa från foster till en pojke är otroligt berikande och stimulerande. Han trivs på förskolan, utvecklas väl och har flera goda vänner redan. Ja, jag har otroligt mycket att vara tacksam för. Tack Gud!

Varför de flesta lever ett Svensson-liv är för att det är vad de flesta tycker är skönt att leva. Det kanske inte är något som folk erkänner eller inser att de vill leva, men med hjälp av eller på grund av minsta motståndets lag så hamnar de flesta där med tiden. Det handlar inte om att anpassa sig till något utan det handlar mest om att inte göra annorlunda och att inte aktivt söka sig till ett annat liv.

Det är skönt att ha en ordnad och lätt vardag där man vet vad som ska hända. Människan är ett vanedjur som helst gör saker på samma sätt hela tiden. Det krävs energi för att gå utanför det invanda och att hela tiden utsätta sig för nya saker.
Det är absolut inte negativt att utsätta sig för nya saker utan det är snarare positivt, men det är skönt att kunna landa i tryggheten regelbundet och ladda batterierna.

När den grundläggande strukturen sitter så kan man fokusera sin energi på göra annat roligt.

Vad är det för märkvärdiga saker som man annars skulle ägna sig åt då?

Jag är gift och har barn och hus på landet, två bilar, ingen hund men katter och andra djur och 8-17 jobb och jag är helnöjd

jag är 29 år idag och innan jag träffade min make så hann jag bo utomlands i flera år, plugga in en kandidat och en master i de ämnen som intresserar mig, hann resa och festa med kompisar och ha x antal pojkvänner och romantiska äventyr osv. Det finns ingenting jag saknar eller ångrar att jag inte gjorde. Livet är ju inte slut för att man skaffar barn och gifter sig, vi har många resor inplanerade och massor av drömmar kvar att uppfylla tillsammans som familj.

Jobba måste man ju. Idealiskt skulle jag slippa jobba och vi jobbar aktivt för att minska behovet av att jobba så mycket i framtiden samt på att få jobba med saker som vi verkligen vill.

Tror du har missuppfattat mig. Jag är inte bitter på något sätt. Varför skulle jag vara det. Jag lever ett underbart liv med en vacker intelligent fru, två underbara döttrar, Villa, Volvo, Audi och Saab och har förmånen att arbeta med precis det som intresserar mig.

Nej fortsätt du och sup ner dig på Tensta krog bland dina trash polare eller gå hem till din lilla etta och rök på tills du dör så vi andra skattebetalare slipper bidra till din försörjning och vård.

Det som är förvånande är att alla människor lever likadant i vuxen ålder.

Jag skulle aldrig kunna leva utan "vvv-tänket".

Men du verkar ju ha kommit på något eget. Go for it och berätta hur det går sen när du gör det som du vill göra!