Mordet på en 11-årig pojke i Hovsjö, Södertälje, 2001-05-30

Pojken som mördades var hälften svensk hälften finsk.

DN lyfter nu mordet i en seria artiklar där de kritiserar de många och långa förhören med den misstänkte och bristen på teknisk bevisning.

http://www.dn.se/om/saxmordet-i-hovsjo/

Att kritisera bristen på teknisk bevisning är inte konstruktivt. Finns det ingen teknisk bevisning i ett ärende så finns det inte. Jag tror alla poliser och åklagare vill att det ska finnas teknisk bevisning som gör att man på ett säkert sätt kan säga, eller anta, vem som är skyldig.

Visst är det så, men man bör ändå gå igenom det som finns och dokumentera varför den inte säger något eller kan avfärdas.

Tydligen inte, eftersom utredarna i det här fallet struntade i att beställa analyser av insamlat material från brottsplatsen. Endast en bråkdel analyserades.

De flesta rättsmedvetna anser säkerligen att kritiken är befogad. Och förhoppningsvis leder kritiken till konstruktiva resultat i framtiden.

Vi får se vad man nu kommer fram till men det börjar som sagt osa katt på allvar för vissa.

Tyvärr är allt om skulle ha kunnat falla under brott eller tjänstefel preskriberat sedan länge. Det man kan hoppas på är att andra fall som psykologen och polisen varit inblandade i granskas ordentligt.

Bara den små snuttar man såg på nyheterna från förhöret är ju helt horribla

Det är tvärtom väldigt konstruktivt och relevant att kritisera bristen på teknisk bevisning, i synnerhet där det handlar om fall där ett "erkännande" pressats fram under långa förhör.

Vuxna kan dock inte dömas enbart på erkännande - det krävs stöd för erkännandet för att fällas, samma krav skall man givetvis ha när det gäller barn.

Jag kan minnas fel men jag är ganska säker på att man pekade på kompisen redan samma dag som det hände. Det fanns liksom ingen tveksam, det var kompisen som hade gjort det. Om han själv hade sagt det eller om vittnen såg det hela ska jag låta vara osagt men inom familjen till den mördade pojken så var det självklart redan från dag 1.

Eftersom polisen inte sökte någon annan GM så gick man tidigt ut med att det var "uppklarat" - trots avsaknad av vittnesuppgifter, teknisk bevisning, erkännande eller något annat som stödde deras teori...

Och självklart figurerade både psykologen och polisen från Kevin-fallet i utredningen ....

Men det tog tid innan polisen fick ett erkännande. Enligt vad psykolog Sven Åke Christianson själv uppgett tog det flera månader.
– Det tog två månader innan den pojken berättade fullt ut vad som hade hänt, sa han i TV4 i förra veckan.
Åklagaren minns också att pojken inte berättade från början.
– Han hade svårt att minnas och berätta, säger hon.
[...]
En annan person som engagerade sig i Södertäljefallet var Rolf Sandberg – polismannen som ledde utredningen om mordet på Kevin i Arvika.
– Att barnen var vänner behöver inte spela någon roll. De som var inblandade i Arvika var vänner, sa han i en intervju med Aftonbladet och konstaterade två dagar efter mordet att polisen i Södertälje var ”nära en lösning”. Trots att ingen delgivits misstanke.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kr...1-kan-granskas

Ja, det finns uppenbarligen stora, stora brister här vad gäller hur erkännandet kom till och annat. Det finns skäl att rikta stark kritik mot det.

Samtidigt bör man komma ihåg att det finns skillnader i övrigt gentemot Kevin-fallet. "Jonas", som DN kallar den förmodade mördaren, erkänner redan från början i det första förhöret att han befattat sig med kroppen och mordvapnet, men att han hittat kroppen och försökt dra ut mordvapnet ur kroppen och då skall ha fått blod på sig från sina egna sår på sig, låt vara inget från "Daniel", som DN kallar det förmodade offret, om de uppgifterna är korrekta. Att skära sig när man hugger någon på det sättet är ju typiskt för brottstypen.

Detta vittnesmål verkar ha avgivits frivilligt och stämmer med att Jonas hade blod på sig, om jag förstår rätt.

Nu är detta då inga avgörande bevis på att Jonas i själva verket är den som inte bara försöker dra ut mordvapnet utan också den som utfört dådet, för i undantagsfall är det så att huvudvittnet och den som haft samröre med kroppen faktiskt bara råkar befinna sig på platsen och hittar kroppen, men statistiskt och erfarenhetsmässigt är förstås Jonas den självklare gärningsmannen i det läget. Så var ju inte fallet med bröderna i Kevin-fallet.

Ja, redan dagen efter verkade polisen relativt säkra: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10213895.ab

Jag minns att man samma dag, självklart, spärrade av stora delar av bostadsområdet och att rykte gick om att en man skulle ha mördat pojken varpå vännen sprungit hem för att berätta det för syster eller mor. Dock förstod man ganska tidigt sedan, precis som nämnt, att det var vännen. Minns möjliga namn, dock vet jag ej hur lämpligt det är att skriva dessa.

Såg klippen på Nyhetsmorgon, sjukt att det ska ha gått till på det viset.