Mordet på en 11-årig pojke i Hovsjö, Södertälje, 2001-05-30

Han hade säkert problematik i botten, svår eller inte tycker jag är svårt att svara men baserat av det vi vet skulle jag inte klassa den som svår., tics i form av blinkningar ser jag inte som svår problematik.

Jag vet inte riktigt vad du menar med ditt första inlägg som är en kommenterar till ett inlägg jag svarade på att någon skrev "på beskrivningen om hans turer inom rättspsyk så låter det i alla fall inte som att vi hade att göra med den allra friskaste av killar". Allt det som skedde under hans tid som frihetsberövad kan ses som ganska extrema symptom är jag med på men om man ser på hur det utvecklades så tycker jag inte att det tyder på att så mycket problem i botten.

Det började med svår ångest som gav symptom som kräkningar, skakningar och panikångest. Detta ser jag inte som särskilt konstigt med tanke på vad han varit med om, hade han varit helt oberörd hade det snarare varit ett symptom på bakomliggande problematik. Lägger man dessutom till otrygg uppväxt som du nämner så blir det annu mer naturligt.
Att han sedan reagerade med att bli aggressiv är inte heller direkt ovanligt eller konstigt vid svår ångest och samtidigt frihetsberövad. Det är väldigt vanligt hos tvångsomhändertagna barn och ungdomar. Problemet här tror jag var att han var hans ålder och att han var "dömd" för mord på ett annat barn. Hade han varit där av mer normala saker som allmän stökighet tror jag ingen hade tagit hans aggressivitet och hot på allvar, hade han varit några år äldre hade han nog också setts som en mer "normal mördare". Men nu tror jag personal blev väldigt rädda av situationen och man hade en bild av sig som någon djupt störd blivande seriemördare. Vilket egentligen inte är fel eftersom han var "dömd" för mord i väldigt ung ålder och aggressiv och hotfull.
Här visste man nog inte helt vad man skulle göra, men man tog för givet att killen var "lost forever", vad annars är att räkna med när det rör sig om en sån ung mördare? Därför började man medicinera rätt hårt.

När medicinerna sedan kommer in i bilden så börjar han få kraftiga biverkningar och då kommer dom här mer extrema symptomen in. Som tvångstankarna och självskadebeteendet. Detta är absolut inget unikt när man medicinerar med neuroleptika. Detta verkar sedan ha lugnat ner sig för at sedan sluta helt när man slutade medicinera honom mot schiziofreni.

Idag verkar han leva ett rätt normalt liv utan kontakt med psykiatrin. Så om man ser till hur det började, eskalerade och sedan slutade så kan jag inte hålla med om att citatet jag kommenterade från början stämmer:
"på beskrivningen om hans turer inom rättspsyk så låter det i alla fall inte som att vi hade att göra med den allra friskaste av killar".
Han låter faktiskt relativt frisk tycker jag, hade han varit så störd i grunden som "på beskrivningen om hans turer inom rättspsyk" så hade han fortfarande varit kvar inom vården idag, antagligen med en schizofrenidiagnos.

Du får gärna utveckla vad du inte tycker är troligt.

Han hade säkert problematik i botten, svår eller inte tycker jag är svårt att svara men baserat av det vi vet skulle jag inte klassa den som svår., tics i form av blinkningar ser jag inte som svår problematik.

Jag vet inte riktigt vad du menar med ditt första inlägg som är en kommenterar till ett inlägg jag svarade på att någon skrev "på beskrivningen om hans turer inom rättspsyk så låter det i alla fall inte som att vi hade att göra med den allra friskaste av killar". Allt det som skedde under hans tid som frihetsberövad kan ses som ganska extrema symptom är jag med på men om man ser på hur det utvecklades så tycker jag inte att det tyder på att så mycket problem i botten.

Det började med svår ångest som gav symptom som kräkningar, skakningar och panikångest. Detta ser jag inte som särskilt konstigt med tanke på vad han varit med om, hade han varit helt oberörd hade det snarare varit ett symptom på bakomliggande problematik. Lägger man dessutom till otrygg uppväxt som du nämner så blir det annu mer naturligt.
Att han sedan reagerade med att bli aggressiv är inte heller direkt ovanligt eller konstigt vid svår ångest och samtidigt frihetsberövad. Det är väldigt vanligt hos tvångsomhändertagna barn och ungdomar. Problemet här tror jag var att han var hans ålder och att han var "dömd" för mord på ett annat barn. Hade han varit där av mer normala saker som allmän stökighet tror jag ingen hade tagit hans aggressivitet och hot på allvar, hade han varit några år äldre hade han nog också setts som en mer "normal mördare". Men nu tror jag personal blev väldigt rädda av situationen och man hade en bild av sig som någon djupt störd blivande seriemördare. Vilket egentligen inte är fel eftersom han var "dömd" för mord i väldigt ung ålder och aggressiv och hotfull.
Här visste man nog inte helt vad man skulle göra, men man tog för givet att killen var "lost forever", vad annars är att räkna med när det rör sig om en sån ung mördare? Därför började man medicinera rätt hårt.

När medicinerna sedan kommer in i bilden så börjar han få kraftiga biverkningar och då kommer dom här mer extrema symptomen in. Som tvångstankarna och självskadebeteendet. Detta är absolut inget unikt när man medicinerar med neuroleptika. Detta verkar sedan ha lugnat ner sig för at sedan sluta helt när man slutade medicinera honom mot schiziofreni.

Idag verkar han leva ett rätt normalt liv utan kontakt med psykiatrin. Så om man ser till hur det började, eskalerade och sedan slutade så kan jag inte hålla med om att citatet jag kommenterade från början stämmer:
"på beskrivningen om hans turer inom rättspsyk så låter det i alla fall inte som att vi hade att göra med den allra friskaste av killar".
Han låter faktiskt relativt frisk tycker jag, hade han varit så störd i grunden som "på beskrivningen om hans turer inom rättspsyk" så hade han fortfarande varit kvar inom vården idag, antagligen med en schizofrenidiagnos.

Du får gärna utveckla vad du inte tycker är troligt.

Jag invänder inte mot din beskrivning av hur hans vård och att han sågs som skyldig till mord förvärrade hans tillstånd, utan när du skriver att hans psykiska problem var en direkt följd av han frihetsberövades etc.

Om han begick mordet, så kan han ju ha haft en psykisk problematik redan innan dess, som gjort att han även utan eventuell felbehandling i tonåren fått en ännu svårare psykisk problematik som behövt omfattande behandling. Det vet vi inte. Men vi kanske är ense om det?

– Jag tar inte ställning till om han (tolvåringen) är misstänkt eller inte. Men den bevisvärdering jag gör och det faktum att händelseförloppet inte kunnat klarläggas ytterligare påverkar hela bilden av utredningen, och det innebär också att jag inte kan slå fast vem som kan vara misstänkt gärningsman. Och jag ser inte att vi kan komma vidare, säger Erika Lejnefors.
https://www.svd.se/hovsjofallet-foru...ngen-laggs-ned

Vad säger hon egentligen åklagaren? Misstänker hon att han fortfarande kan vara misstänkt?

Jag antar att det inte räcker med att Sven Å Christianson varit inblandad för att man ska vara säker på att "Jonas" är oskyldig, även en blind höna sägs ju kunna hitta ett korn ibland. Men visst känner man igen mycket från Kevinfallet, så här skriver Stefan Lisinski i DN:

"Utredningen om mordet på 11-årige Daniel i Hovsjö, och även fallet Kevin i Arvika, visar att polis och åklagare har gått emot barns rättigheter. De som gjort det har ofta varit personer som själva säger sig arbeta för barnen. I båda fallen har många och långa förhör hållits med misstänkta minderåriga. Det har varit svårt att skilja förhören från terapisamtal, förhörsledaren har fått en mycket nära relation med barnen, man har kramats, lekt och försökt hjälpa de misstänkta att komma över sina minnen. Lösningen skulle vara att barnen erkände att de har mördat."

/..../ Han pekar ut ett antal platser - fyra - där mordvapnet kan finnas och i samband med dessa vallningar hittas den halva saxen. /..../

Det är en bra fråga. Men utredningen måste ju fortfarande vara öppen då mordet är olöst och inte preskriberat. Principiellt misstänkta kan ju många vara, de flesta okända. Pojken som var utpekad är förmodligen fortfarande misstänkt av då utredande poliser och andra, men så brukar ju ofta vara fallet när det har beviljats resning eller man tittat på utredningar av det här slaget igen.

Låter som att S-Å Christianson kan ha varit med vid vallningen. Var kan man läsa om det här?

Tyckte jag läste någonstans att Polisen inte kunde undersöka kläder och liknande då man gjort sig av med dessa, känns väldigt amatörmässigt. Svårt att se hur man ska komma framåt i den här utredningen om den fortfarande är öppen.

Låter som att S-Å Christianson kan ha varit med vid vallningen. Var kan man läsa om det här?