Som rubriken lyder så vill jag dö i krig/strid. Jag har sedan länge mått dåligt och sedan 12-13 års ålder ville jag verkligen inte leva och vill bara dö os.v. Mycket p.g.a av min familj (föräldrar) slängde ut mig redan vid den åldern och jag blev flyttat till olika ställen. Sedan den tiden har jag mått dåligt och vill heller inte bli gammal och bara invänta min död med tiden. Jag vill hellre ta medvetet/omedvetet självmord.
Nu kanske ni tror jag är någon emo unge som sitter och skär mig själv och bla bla bla. Tro det eller ej jag är ganska normal i sociala sammanhang. Om mina självmords tankar har jag inte berättat för någon och jag är mer eller mindre rätt frisk människa. Studerar sista året på gymnasiet och har bra betyg i allt, tränar och var och sprang toughets härom veckan. Är väldigt social av mig och allt det där, jag är den där roliga killen i klassen som alla gillar som ingen har något emot. Även om jag verkar vara glad och visst det är många sammanhang jag är glad också så det ät inte som att jag går runt är låtsas glad heller. Dock väger mina tankar om inte vilja leva mer än min glädje och glädjen vara bara tillfället.
Dock har den senaste tiden fått mig att må mer dåligt och varför vet jag inte. Det är någon inom mig som bara tynger mig mer än vanligt och jag vill har senaste gånger bara inte brytt mig att bry mig om mig själv. När jag är ute och springer så kollar jag inte vägen när jag springer över för jag tänker "blir jag påkörd så blir jag" likadant på gymmet så bänkar jag själv med tunga vikter och vill verkliga ta ut mig och bryr mig inte riktigt heller om jag inte skulle orka hålla stången mer.
Men jag vill inte ta självmord (sicket dilemma va?! ) och därför har jag överväga att joina militären för att kunna dö som en martyr för mig själv och ändå känna att jag gjorde något av mitt liv för att inte vara helt patetisk. Jag vill absolute inte heller döda någon heller utan mer hjälpa folk och nu när svenska försvarsmakten är mycket i fredsbevarande operationer så känner jag själv att jag gör någon god nytta. Så jag vill inte bli någon skjut gallen idiot som inte värde sätter andras liv.
Jag bara undrar om det är någon annan som har känt/känner så och hur ni har valt er väg att gå? Samtidigt undrar om försvarsmakten kan neka en att få tjänst vid i ett beteende som mitt? Jag riskerar bara mitt liv och kommer följa alla deras regler och om jag dör så dör jag. Så jag kommer inte bara gå iväg från basen för bli skjuten sådär. Utan en mer meningsfull död för mig själv så jag har någon värdighet kvar i mig efter detta livets slut. Drömmen är väl att bli soldaten som offrade sig eller något.
Nu kanske ni tror jag är någon emo unge som sitter och skär mig själv och bla bla bla. Tro det eller ej jag är ganska normal i sociala sammanhang. Om mina självmords tankar har jag inte berättat för någon och jag är mer eller mindre rätt frisk människa. Studerar sista året på gymnasiet och har bra betyg i allt, tränar och var och sprang toughets härom veckan. Är väldigt social av mig och allt det där, jag är den där roliga killen i klassen som alla gillar som ingen har något emot. Även om jag verkar vara glad och visst det är många sammanhang jag är glad också så det ät inte som att jag går runt är låtsas glad heller. Dock väger mina tankar om inte vilja leva mer än min glädje och glädjen vara bara tillfället.
Dock har den senaste tiden fått mig att må mer dåligt och varför vet jag inte. Det är någon inom mig som bara tynger mig mer än vanligt och jag vill har senaste gånger bara inte brytt mig att bry mig om mig själv. När jag är ute och springer så kollar jag inte vägen när jag springer över för jag tänker "blir jag påkörd så blir jag" likadant på gymmet så bänkar jag själv med tunga vikter och vill verkliga ta ut mig och bryr mig inte riktigt heller om jag inte skulle orka hålla stången mer.
Men jag vill inte ta självmord (sicket dilemma va?! ) och därför har jag överväga att joina militären för att kunna dö som en martyr för mig själv och ändå känna att jag gjorde något av mitt liv för att inte vara helt patetisk. Jag vill absolute inte heller döda någon heller utan mer hjälpa folk och nu när svenska försvarsmakten är mycket i fredsbevarande operationer så känner jag själv att jag gör någon god nytta. Så jag vill inte bli någon skjut gallen idiot som inte värde sätter andras liv.
Jag bara undrar om det är någon annan som har känt/känner så och hur ni har valt er väg att gå? Samtidigt undrar om försvarsmakten kan neka en att få tjänst vid i ett beteende som mitt? Jag riskerar bara mitt liv och kommer följa alla deras regler och om jag dör så dör jag. Så jag kommer inte bara gå iväg från basen för bli skjuten sådär. Utan en mer meningsfull död för mig själv så jag har någon värdighet kvar i mig efter detta livets slut. Drömmen är väl att bli soldaten som offrade sig eller något.