Ålder: 25
Kön: Kvinna
Längd: 163cm
Vikt: 58 kg
Substans: LSD
Dos: 100 ug (3 omgångar)
Tidigare erfarenheter: Ecstasy, Kokain, Cannabis
Jag träffade en man förra året som är nyfiken på livet, och jag är precis likadant. Han är en trygg och mogen person som läser på om olika substanser innan de testas, och är noga med set och settning. Tillsammans med honom har jag utforskat några droger och nu även LSD. Vi var tveksamma om detta var något för mig då jag är en klassisk övertänkare som kan lägga vikt vid dåliga känslor när de faller på.... men jag är en spirituell och kreativ person, och kände att jag kunde få ut mycket positiv från detta. Vi bestämde att jag skulle testa en mikrodos för att få en svag uppfattning om vad det handlar om, lite hallucinationer och kanske få känna på den ”dåliga” känslan som kan komma i vågor under ruset. Jag började med 50ug och gick ut på en promenad genom en park och ner längs havet. Jag märkte att färger blev starkare och jag såg hur fin naturen var... Kunde fastna i hur vackert hur solen sken genom träd och buskar, och hur fint det var när blommorna hade slagit ut på träden. Jag blev helt enkelt mer uppmärksam på ljud, ljus och färger, men jag kände mig klar i huvudet och hade inga hallucinationer. Vi bestämde oss för att ta lite till, 15ug, gick vidare.. och sen 1,5h efter första intaget så tog jag 35ug till för att även få till några hallucinationer.
Jag kände mig mer ur balans och lite trögtänkt, vi gick hem och låg i sängen och snackade. Eftersom det bara skulle vara en mikrodos så hade vi inte förberett med konst, musik eller liknande. Vi satte på en färdig lista på Spotify men jag tyckte musiken mest var läskigt.. trots att det var typiskt mysig chill musik.
Plötsligt så såg jag hur mannens ansikte ändrade karaktär... jag kunde fokusera på hans mun som var glad och det gjorde att hela ansiktet ändrade sig till att vara väldigt mycket glädje i sig. Hans ögon såg allvarliga ut, då ändrade ansiktet sig till att bli allvarligt osv. Jag tyckte också att jag såg honom för första gången, om och om igen. Jag tittade runt i lägenheten och kände också som att det var första gången jag såg det. Jag kände igen det, men allt kändes uppställt och jag kunde se allt med objektivt.
Peaken
Sen hände det häftigaste av allt... Jag kände till slut att min kropp inte längre var min kropp, jag kunde inte identifiera mig med den och kände en enorm distans mellan mig och min kropp. Jag kände mig väldigt lugn, trygg och harmonisk. Jag hade inte längre något ego som var i vägen, jag kunde se mig själv på riktigt. Jag tittade på min kropp och tyckte att det var väldigt konstigt att jag annars identifierar mig med den, att jag kan må dåligt över den, nästan komiskt att jag inte har förstått skillnaden på mig och min kropp. Allt kändes så självklart, allt materiellt, hela denna världen är totalt meningslös, inget spelar någon roll. Jorden hade kunnat gå under och vi hade knappt märkt det, för vi är något helt annat, som inte är kopplat till något materiellt. Det var inte ett dugg obehagligt, det kändes väldigt naturligt och jag mådde väldigt bra över den insikten.
Jag skrev ner mina tankar i ett block, och kan även hitta i mina anteckningar att jag refererade till världen som platt, att den är helt uppenbart platt. Men människor försöker desperat ge den dimensioner med att värdera bilar, jobb, bostäder, människor etc. I detta tillstånd kunde jag själv inte förstå hur en viss bil kunde ge högre status än en annan, det var så befängt. Att människor i sitt försök att ge världen dimension, lurar sig själva och tror sig se dimensioner. Vilket är väldigt tragiskt eftersom den är så uppenbart platt.....
Sen kom jag ner lite och allt kändes bra, vi pratade om våra olika upplevelser, och hur vi var besvikna över att hallucinationerna var så svaga. Sen flera timmar efter, när jag kände mig i princip nykter började dåliga tankar plötsligt komma. Jag tyckte det var så sorgligt med insikten att jag måste åter identifiera mig med den materiella världen och få tillbaka mitt ego för att bli nykter igen... Jag kände att denna världen var meningslös och inte en ”riktig” värld. Hade dock ändå insikten om att jag skulle tillbaka hit.. men jag hade lite svårt att acceptera det, och jag tror det utlöste dåliga tankebanor. Jag började tänka att min man kunde skada mig om han ville, jag har ju inte känt honom mer än ett halvår, så kan jag egentligen lita på honom? Han kan strypa mig eller våldta mig när som helst. (Han har absolut inga tendenser till detta och tankarna är helt obefogade). Jag blev lite rädd och kände mig illa till mods. Jag började även se svarta skuggor i ögonvrån som försvann så fort jag försökte titta mot dom. Jag insåg dock att det min hjärna börja bli i obalans och tog benzo direkt, vilket hjälpte.
Jag är dock intresserad av att prova en gång till i en högre dos...
- Var det en så kallad ”egodöd” jag upplevde tror ni? Eller på väg åtminstonde? Trodde nämligen det endast skedde vid mycket högre doser.
- Var hallucinationerna svaga eftersom jag tog det i 3 omgångar på 1,5h?
- Kan det finnas olika mycket syra på lappen? Och kan ha påverkat dosen jag fick i mig? Det var en cyklande Hoffman.
- Bör jag vara rädd att mina dåliga tankar som jag fick på slutet ska förstärkas och komma tidigare under ruset vid en högre dos?
Kön: Kvinna
Längd: 163cm
Vikt: 58 kg
Substans: LSD
Dos: 100 ug (3 omgångar)
Tidigare erfarenheter: Ecstasy, Kokain, Cannabis
Jag träffade en man förra året som är nyfiken på livet, och jag är precis likadant. Han är en trygg och mogen person som läser på om olika substanser innan de testas, och är noga med set och settning. Tillsammans med honom har jag utforskat några droger och nu även LSD. Vi var tveksamma om detta var något för mig då jag är en klassisk övertänkare som kan lägga vikt vid dåliga känslor när de faller på.... men jag är en spirituell och kreativ person, och kände att jag kunde få ut mycket positiv från detta. Vi bestämde att jag skulle testa en mikrodos för att få en svag uppfattning om vad det handlar om, lite hallucinationer och kanske få känna på den ”dåliga” känslan som kan komma i vågor under ruset. Jag började med 50ug och gick ut på en promenad genom en park och ner längs havet. Jag märkte att färger blev starkare och jag såg hur fin naturen var... Kunde fastna i hur vackert hur solen sken genom träd och buskar, och hur fint det var när blommorna hade slagit ut på träden. Jag blev helt enkelt mer uppmärksam på ljud, ljus och färger, men jag kände mig klar i huvudet och hade inga hallucinationer. Vi bestämde oss för att ta lite till, 15ug, gick vidare.. och sen 1,5h efter första intaget så tog jag 35ug till för att även få till några hallucinationer.
Jag kände mig mer ur balans och lite trögtänkt, vi gick hem och låg i sängen och snackade. Eftersom det bara skulle vara en mikrodos så hade vi inte förberett med konst, musik eller liknande. Vi satte på en färdig lista på Spotify men jag tyckte musiken mest var läskigt.. trots att det var typiskt mysig chill musik.
Plötsligt så såg jag hur mannens ansikte ändrade karaktär... jag kunde fokusera på hans mun som var glad och det gjorde att hela ansiktet ändrade sig till att vara väldigt mycket glädje i sig. Hans ögon såg allvarliga ut, då ändrade ansiktet sig till att bli allvarligt osv. Jag tyckte också att jag såg honom för första gången, om och om igen. Jag tittade runt i lägenheten och kände också som att det var första gången jag såg det. Jag kände igen det, men allt kändes uppställt och jag kunde se allt med objektivt.
Peaken
Sen hände det häftigaste av allt... Jag kände till slut att min kropp inte längre var min kropp, jag kunde inte identifiera mig med den och kände en enorm distans mellan mig och min kropp. Jag kände mig väldigt lugn, trygg och harmonisk. Jag hade inte längre något ego som var i vägen, jag kunde se mig själv på riktigt. Jag tittade på min kropp och tyckte att det var väldigt konstigt att jag annars identifierar mig med den, att jag kan må dåligt över den, nästan komiskt att jag inte har förstått skillnaden på mig och min kropp. Allt kändes så självklart, allt materiellt, hela denna världen är totalt meningslös, inget spelar någon roll. Jorden hade kunnat gå under och vi hade knappt märkt det, för vi är något helt annat, som inte är kopplat till något materiellt. Det var inte ett dugg obehagligt, det kändes väldigt naturligt och jag mådde väldigt bra över den insikten.
Jag skrev ner mina tankar i ett block, och kan även hitta i mina anteckningar att jag refererade till världen som platt, att den är helt uppenbart platt. Men människor försöker desperat ge den dimensioner med att värdera bilar, jobb, bostäder, människor etc. I detta tillstånd kunde jag själv inte förstå hur en viss bil kunde ge högre status än en annan, det var så befängt. Att människor i sitt försök att ge världen dimension, lurar sig själva och tror sig se dimensioner. Vilket är väldigt tragiskt eftersom den är så uppenbart platt.....
Sen kom jag ner lite och allt kändes bra, vi pratade om våra olika upplevelser, och hur vi var besvikna över att hallucinationerna var så svaga. Sen flera timmar efter, när jag kände mig i princip nykter började dåliga tankar plötsligt komma. Jag tyckte det var så sorgligt med insikten att jag måste åter identifiera mig med den materiella världen och få tillbaka mitt ego för att bli nykter igen... Jag kände att denna världen var meningslös och inte en ”riktig” värld. Hade dock ändå insikten om att jag skulle tillbaka hit.. men jag hade lite svårt att acceptera det, och jag tror det utlöste dåliga tankebanor. Jag började tänka att min man kunde skada mig om han ville, jag har ju inte känt honom mer än ett halvår, så kan jag egentligen lita på honom? Han kan strypa mig eller våldta mig när som helst. (Han har absolut inga tendenser till detta och tankarna är helt obefogade). Jag blev lite rädd och kände mig illa till mods. Jag började även se svarta skuggor i ögonvrån som försvann så fort jag försökte titta mot dom. Jag insåg dock att det min hjärna börja bli i obalans och tog benzo direkt, vilket hjälpte.
Jag är dock intresserad av att prova en gång till i en högre dos...
- Var det en så kallad ”egodöd” jag upplevde tror ni? Eller på väg åtminstonde? Trodde nämligen det endast skedde vid mycket högre doser.
- Var hallucinationerna svaga eftersom jag tog det i 3 omgångar på 1,5h?
- Kan det finnas olika mycket syra på lappen? Och kan ha påverkat dosen jag fick i mig? Det var en cyklande Hoffman.
- Bör jag vara rädd att mina dåliga tankar som jag fick på slutet ska förstärkas och komma tidigare under ruset vid en högre dos?
