Aspergern nämner jag först vid arbetsintervjun, dock inte det första man nämner utan en bit in på intervjun och då belyser ens starka respektive svagare sidor.
Jag har dock jobbat som försäljare av livsmedel på mobila plan och där har kundkontakten fungerat väldigt bra.
Dock håller jag inte med folk här som säger att det skulle vara till en så stor nackdel även om vi har problem med det sociala.
Om du är likt jag en högfungerande Aspergare som inte är av typen besserwissser så är det knappast något problem; oftast så inger vi ett förtroendeingivande intryck vid sociala kontakter. På mig t.ex. märks det inte att jag har Aspergers förrän efter en längre dialog då man drar ut på vissa samtalsämnen lite för långt och kan inte avläsa de här sociala normerna som finns.
Angående den sociala biten brukar det fungera såhär för andra människor man möter
--------
Korta integrationer = fantastiskt intryck
Lite längre (utan att veta om diagnosen) = lite sämre intryck
Lär känna en (Vet om diagnosen) = Fantastiskt och har överseende och "förstår" de konstiga sakerna som kan uppstå och ser det inte som något onormalt.
--------
Men snabba puckar som restaurang är det alldeles utmärkt och jag skulle snarare se det som en tillgång för arbetsgivare.
Här får du en lojal medarbetare som följer tider, hanterar kunder på ett bra sätt och har öga för detaljer.
Stressiga situationer är oftast inga problem om det inte rör sig om 20 OLIKA stressmoment; är det inom samma "område" kan vi bearbeta väldigt mycket information i taget och köra det rappt och snyggt med finkänsla.
Dock skulle jag undvika att nämna Aspergern på CV:et just för att arbetsgivare kanske hört talas om det men inte vet vilka för och nackdelar som kommer med diagnosen. Därför struntar de ofta i att följa upp och tar någon mindre "besvärlig person" (om de nu inte specifikt söker folk med Aspergers)
Sedan under intervjun bör du som sagt nämna det; och har de bara hört talas om det kan det se ut såhär:
---- Exempel på konversation ----
Arbetsgivaren: Jaha.. ja jag har hört talas om det; men vet inte riktigt vad det är? Skulle du kunna förklara vad det innebär?
Du: Jo, jag har då Aspergers och det kan se väldigt olika ut för varje person eftersom det tillhör det autistiska spektrumet och det kan vara väldigt brett. Men för mig som har en så kallad högfungerande Asperger innebär det att jag är lojal och väldigt duktig inom mina specialintressen och utvecklar specialkunskaper som kanske inte andra gör inom dessa områden (låter som skryt; vilket inte är bra. därför är det viktigt att poängtera nackdelar)
Sedan har jag det jobbigare än andra att ta in sådant som inte ligger i mitt intresseområde; t.ex. historia (för egen del)
Du: Sedan gemensamt för folk med Aspergers är att den sociala biten kan vara lite svår ibland. T.ex. vissa sociala normer kan vara lite svårare att tyda och så kallade "social ques"
(det här behöver du inte säga: men som exempel: när man ska avsluta ett samtal med en främmande människa man frågat om vägbeskriv och sedan ställer de följdfrågor.. Då vet man inte när man ska avsluta det eller hur länge man ska fortsätta konversationen eftersom de frågade mer)
Du: Men för mig t.ex. så brukar jag inge ett förtroendeingivande intryck och folk märker inte att jag har Aspergers till en början. Det är mer om man pratar en längre stund med mig då det blir mer uppenbart. Men sedan när man lär känna mig och man vet att jag har en diagnos så brukar det fungera väldigt bra och folk brukar komma bra överens med mig
(dvs du förklarar modellen ovanför)
Sedan innan arbetsgivaren tänker (men han ska ju hantera kunder.. hur ska det då fungera?)
Så kan du ju tillägga:
Du: Ja så t.ex. om jag skulle jobba som servitör skulle det fungera väldigt bra då det handlar om kortare samtal och då märker inte kunden något
OM arbetsgivaren säger något i stil med: Men ibland så vill kunder prata extra länge med en servitör och då stannar vi kvar och pratar. Hur gör du för att undvika att det blir för länge?
Du: Ja om jag märker att situationen börjar bli obekväm eller jag inte vet vad jag ska säga kan jag ju säga "Ja ursäkta, jag måste tyvärr fortsätta jobba; men var trevligt att prata" och går vidare.
---- Slutexempel på konversation ----
Då har du på ett snyggt sätt förklarat diagnosen; dina styrkor och hinder samt hur du tacklar dem.
arbetsgivarna tycker ofta att det är rätt spännande nästan att ha med en Aspergers skulle jag tro; för det är många som är väldigt nyfikna på diagnosen och har hittills inte stött på någon som ser det som en nackdel om man förklarar allt på ett snyggt sätt
Du kommer oftast troligtvis också bli Aspergerns "ansikte utåt" för arbetsgivaren om de haft en närmre kontakt med någon med diagnosen tidigare. Lite krydda i vardagen för arbetsgivaren med andra ord
Skulle det mot förmodan inte fungera på arbetsplatsen och du känner att du mår väldigt dåligt; ta det snabbt med arbetsgivaren (kanske inte första dagen; utan ge det några dagar) och berätta som det är. Han eller hon lär ju vilja hitta något sätt att arbeta runt det hela. Kanske gå ner i timmar eller dylikt.
Fungerar det inte då heller så se till att sluta på god fot även om du inte trivdes; be om ursäkt för att det kanske inte fungerade som du hade trott och säg att du verkligen trodde att det skulle fungera (för den inställningen hoppas jag att du har)
På så sätt så ger du möjlighet att öppna upp dörrarna för andra med Aspergers som söker yrket vid senare tillfälle och arbetsgivaren kommer kanske att tänka "Ja han var ju väldigt trevligt Synd bara att det inte fungerade" och är villig att ge den nya personen en chans.
Nu är jag ingen arbetsgivare; men har försökt att se det ur arbetsgivarens synvinkel och utifrån egen erfarenhet
Jag har dock jobbat som försäljare av livsmedel på mobila plan och där har kundkontakten fungerat väldigt bra.
Dock håller jag inte med folk här som säger att det skulle vara till en så stor nackdel även om vi har problem med det sociala.
Om du är likt jag en högfungerande Aspergare som inte är av typen besserwissser så är det knappast något problem; oftast så inger vi ett förtroendeingivande intryck vid sociala kontakter. På mig t.ex. märks det inte att jag har Aspergers förrän efter en längre dialog då man drar ut på vissa samtalsämnen lite för långt och kan inte avläsa de här sociala normerna som finns.
Angående den sociala biten brukar det fungera såhär för andra människor man möter
--------
Korta integrationer = fantastiskt intryck
Lite längre (utan att veta om diagnosen) = lite sämre intryck
Lär känna en (Vet om diagnosen) = Fantastiskt och har överseende och "förstår" de konstiga sakerna som kan uppstå och ser det inte som något onormalt.
--------
Men snabba puckar som restaurang är det alldeles utmärkt och jag skulle snarare se det som en tillgång för arbetsgivare.
Här får du en lojal medarbetare som följer tider, hanterar kunder på ett bra sätt och har öga för detaljer.
Stressiga situationer är oftast inga problem om det inte rör sig om 20 OLIKA stressmoment; är det inom samma "område" kan vi bearbeta väldigt mycket information i taget och köra det rappt och snyggt med finkänsla.
Dock skulle jag undvika att nämna Aspergern på CV:et just för att arbetsgivare kanske hört talas om det men inte vet vilka för och nackdelar som kommer med diagnosen. Därför struntar de ofta i att följa upp och tar någon mindre "besvärlig person" (om de nu inte specifikt söker folk med Aspergers)
Sedan under intervjun bör du som sagt nämna det; och har de bara hört talas om det kan det se ut såhär:
---- Exempel på konversation ----
Arbetsgivaren: Jaha.. ja jag har hört talas om det; men vet inte riktigt vad det är? Skulle du kunna förklara vad det innebär?
Du: Jo, jag har då Aspergers och det kan se väldigt olika ut för varje person eftersom det tillhör det autistiska spektrumet och det kan vara väldigt brett. Men för mig som har en så kallad högfungerande Asperger innebär det att jag är lojal och väldigt duktig inom mina specialintressen och utvecklar specialkunskaper som kanske inte andra gör inom dessa områden (låter som skryt; vilket inte är bra. därför är det viktigt att poängtera nackdelar)
Sedan har jag det jobbigare än andra att ta in sådant som inte ligger i mitt intresseområde; t.ex. historia (för egen del)
Du: Sedan gemensamt för folk med Aspergers är att den sociala biten kan vara lite svår ibland. T.ex. vissa sociala normer kan vara lite svårare att tyda och så kallade "social ques"
(det här behöver du inte säga: men som exempel: när man ska avsluta ett samtal med en främmande människa man frågat om vägbeskriv och sedan ställer de följdfrågor.. Då vet man inte när man ska avsluta det eller hur länge man ska fortsätta konversationen eftersom de frågade mer)
Du: Men för mig t.ex. så brukar jag inge ett förtroendeingivande intryck och folk märker inte att jag har Aspergers till en början. Det är mer om man pratar en längre stund med mig då det blir mer uppenbart. Men sedan när man lär känna mig och man vet att jag har en diagnos så brukar det fungera väldigt bra och folk brukar komma bra överens med mig
(dvs du förklarar modellen ovanför)
Sedan innan arbetsgivaren tänker (men han ska ju hantera kunder.. hur ska det då fungera?)
Så kan du ju tillägga:
Du: Ja så t.ex. om jag skulle jobba som servitör skulle det fungera väldigt bra då det handlar om kortare samtal och då märker inte kunden något
OM arbetsgivaren säger något i stil med: Men ibland så vill kunder prata extra länge med en servitör och då stannar vi kvar och pratar. Hur gör du för att undvika att det blir för länge?
Du: Ja om jag märker att situationen börjar bli obekväm eller jag inte vet vad jag ska säga kan jag ju säga "Ja ursäkta, jag måste tyvärr fortsätta jobba; men var trevligt att prata
" och går vidare.---- Slutexempel på konversation ----
Då har du på ett snyggt sätt förklarat diagnosen; dina styrkor och hinder samt hur du tacklar dem.
arbetsgivarna tycker ofta att det är rätt spännande nästan att ha med en Aspergers skulle jag tro; för det är många som är väldigt nyfikna på diagnosen och har hittills inte stött på någon som ser det som en nackdel om man förklarar allt på ett snyggt sätt
Du kommer oftast troligtvis också bli Aspergerns "ansikte utåt" för arbetsgivaren om de haft en närmre kontakt med någon med diagnosen tidigare. Lite krydda i vardagen för arbetsgivaren med andra ord
Skulle det mot förmodan inte fungera på arbetsplatsen och du känner att du mår väldigt dåligt; ta det snabbt med arbetsgivaren (kanske inte första dagen; utan ge det några dagar) och berätta som det är. Han eller hon lär ju vilja hitta något sätt att arbeta runt det hela. Kanske gå ner i timmar eller dylikt.
Fungerar det inte då heller så se till att sluta på god fot även om du inte trivdes; be om ursäkt för att det kanske inte fungerade som du hade trott och säg att du verkligen trodde att det skulle fungera
(för den inställningen hoppas jag att du har)På så sätt så ger du möjlighet att öppna upp dörrarna för andra med Aspergers som söker yrket vid senare tillfälle och arbetsgivaren kommer kanske att tänka "Ja han var ju väldigt trevligt
Synd bara att det inte fungerade" och är villig att ge den nya personen en chans.Nu är jag ingen arbetsgivare; men har försökt att se det ur arbetsgivarens synvinkel och utifrån egen erfarenhet
__________________
Senast redigerad av AspieLappen 2017-05-25 kl. 14:26.
Senast redigerad av AspieLappen 2017-05-25 kl. 14:26.
