Låneord i det svenska språket. Hur många finns det?

Undrar om nån här har någon bra källa på ungefär hur många % av svenska språkets ord är låneord från andra språk osv.
Alltså hur många % av det svenska språket är ursprungligen inte svenskt?

Tack.

Det beror lite på hur man räknar. 40% säger man ibland, varav de flesta ord eller former då är inlånade från lågtyskan. T.ex. finns det översättningslån som strålkastare. Det är sammansatt av svenska ord fast efter tyskt mönster: Scheinwerfer. Ändelserna an- och be- är också inlånade från tyskan.

Hur stor andel är från medeltidslågtyskan av alla låneord, 90%?

Jag har ingen exakt siffra, men det borde vara majoriteten av alla lånord, trots engelskans påverkan de senaste 100 åren. Några exempel på ord som antingen är inlånade från lågtyskan eller är omformade efter tyskt mönster bara under yngre fornsvensk tid (1375-1526): bevara, bevisa, betala, bedröva, bekväm, fördel, kammare, skicka, spatsera, behov, koka, smaka, straffa, vandra, hantera, grov, ränta, skuldra, undkomma, korp, skön, berätta, försöka, tolk, behaga, pung, fäkta, tukt, förbarma, rock, förvärva, begära, slott, förfära, begynna, krans, socker, sakta, filt, tvist, beskärma, förtörna, försona, lärjunge, stövel, skomakare, frukost, medvurst, arbete, skräddare, skinka, bli, måste, dock, sådan... Flera av dessa känns ju ursvenska, men de allra flesta är inlånade helt och hållet och några är svenska ord som har ändrats genom lågtyskans påverkan. T.ex. fanns ett pronomen som hette swadana från början, men av medellågtyska sôdân blev det sådan.

Ja men, detta är ju trots allt bara den tyska delen, om jag inte minns fel ifrån grundskolan så hade vi 4-5 större låneperioder rent ordmässigt, latin, franska tyska och engelska(kanske glömmer nått)
Och jag är intresserad av hur många procent ALLA dessa utgör.
För om 40% är ifrån lågtyskan bör det vara minst 70-80% totalt sett.

Nej, nej, runt 40% allt som allt. Runt 80% är det i t.ex. engelskan.

Under den runsvenska perioden 800-1225 och i den äldsta fornssvenskan var det bara ett fåtal grekiska och latinska lånord, inklusive personnamn, som lånades in; i princip alla hade med kristendomen att göra. De flesta tyska orden lånades in i svenskan från slutet av 1200-talet till någon gång på 1500-talet, även om inlåningen aldrig har upphört. På 1600-talet började franska ord lånas in, vilket kulminerade under 1700-talet, även om också här inlåningen fortsatte långt in på 1900-talet. Engelska började komma med industrialismen i början av 1800-talet och ökade på allvar efter första världskriget. Sedan andra världskriget har man lånat in massor av engelska ord men ändå inte på långt när så många som de tyska.