Hur stor skada kan ske i Hansford?

Idag skedde en olycka i Hansford, USA, där radioaktivt avfall förvaras. Det verkar som allt gått bra, men hur stor skada skulle ha kunnat ha skett? Vilken magnitud på problemet där är det egentligen? Någon som ett begrepp?

https://www.usnews.com/news/best-sta...ses-at-hanford

Några uppgifter:
– Förvaret är i tunnlar, som uppenbarligen inte var bättre konstruerade än att en tunnel kollapsade.
– Det handlar om 56 miljoner gallon, 212 000 m3 avfall.
– Oklart hur mycket som skadats och hur det skadats av raset.
– Platsen är belägen ca 200 mile (320 km) sydost om Seattle.

Det framgår inte vad det är för typ av avfall, men det förefaller inte vara något som är i närheten av att vara så farligt som reaktoravfall.

Fler länkar:

Hanford Nuclear Site’s Collapsed Tunnel May Have Gone Unnoticed
http://www.nbcnews.com/news/us-news/...e-gone-n758191

Tunnel collapses at Hanford nuclear waste site in Washington state
https://www.washingtonpost.com/news/...=.c2783aae74ee

Nuclear Waste From the Cold War Is Being Stored in Unsafe Conditions. Time to Fix the Problem is Running Out
http://time.com/4775268/tunnel-colla...waste-hanford/

Kanske blir det inga åtgärder alls nu, när Trump är på väg att lägga ner EPA...

–

Tack för svaret. Vad jag förstått är det rester av kärnvapenindustri, alltså från den tid de byggde bomben i Hiroshima mfl. Men jag skulle vara förvånad om de inte även lagrade annat reaktoravfall, för det är en enormt stor anläggning och jag minns att i ett av nyhetsinslagen om detta nämndes det något om att detta hände i ett känsligt läge, då Frankrike planerat exportera sitt kärnavfall dit. Minns inga detaljer i skrivande stund, men det här är alltså inget litet kemilabb direkt. Fast mest troligt borde vi oroa oss mer för liknande ställen närmare oss. Jag känner att jag har dålig koll på ämnet, därav tråden.

Radioaktivt avfall är en het potatis. Det finns kärnkraftentusiaster som säger att dom kan sova bredvid 100 år gammalt avfall. Utgående från kärnfysik och kännedom om den strålning, de isotoper och de sönderfallskedjor som är inblandade är jag betydligt mer benägen att säga att avfallet måste förvaras säkert, utan risk för läckage, utan risk för rasade tunnlar, utan risk för terrorangrepp som sätter avfall i händerna på terroristrer, i alla fall i 100 000 år. Det finns ingen lösning för detta. Att exportera är väl bara att sopa under mattan, men på multinationell nivå. Om vi ser det som att vi behöver en frisk planet för att leva så är det kanske inte en ideal lösning att "dumpa soporna på grannens tomt".

–

Det borde kunna försena och försvåra ett redan omfattande upprensningsarbete, lokalt finns det säkert risk för att radioaktivitet kommer ut, men någon större spridning geografiskt borde det väl inte få.

Jag får fräscha upp mina kunskaper i fysik och kemi, känner jag... För jag tänker spontant att det inte finns någon empirisk kunskap i hur kärnavfall beter sig. Ja, jag fattar halveringstid och grundläggande radioaktivitet. Men är det helt säkert att avfallet bara kommer att ligga stillsamt i bergrummen och brytas ned, utan att reagera med andra ämnen eller sig själva över 100 000 år? Känns liksom lite outforskat.

Jag kan börja med en liten snabbis, utan att veta vad du vet...

Fission, som i atombomber och kärnkraftverk, skapar en hel del olika typer av skräp.

https://en.wikipedia.org/wiki/Fissio...s_(by_element)

Notera t.ex. #24 i listan, den fjärde cesiumisotopen, Cs-137

Om man tittar på periodiska systemet, t.ex. här:

http://www.ptable.com

Då ser vi där de naturliga, nästan alltid stabila, formerna av olika grundämnen.
Nästan allt som finns på jorden naturligt har stabila atomkärnor. Undantag är t.ex. kol-14 och Uran-235 som är radioaktiva isotoper som finns naturligt, men i låg halt, med långa halveringstider och därigenom med låg radioaktivitet.

Välj "isotop"-fliken uppe och klicka på Cs (#55). Då hoppar det upp isotoper, tre till, utöver den naturliga Cs-133.
Om du klickar på Cs-137 så kan du se lite längre upp på skärmen att den faller sönder med β− (beta-minus)-strålning.
Här kan du se hur Cs-137 vid sönderfallet blir Ba-137, som lyckligtvis är stabil!
https://en.wikipedia.org/wiki/Caesium-137
Följ gärna en annan klyvningsprodukt och se vad som händer!

Skillnaden mellan grundformen och andra isotoper är antalet neutroner. Antalet protoner är samma, så länge det är ett grundämne.

En skillnad mellan en stabil grundform av en atomkärna och övriga isotoper är att de andra sällan är stabila. Dom faller sönder med någon form av radioaktivt sönderfall.
Sönderfallet sker med en viss halveringstid.
Den radioaktiva strålning som skickas ut är typiskt av typ alfa, beta eller gamma. Det kan också vara neutronstrålning.
Resultatet blir ofta en helt ny atomkärna som oftast även den är radioaktiv.
Så där fortsätter det i kedjor med olika halveringstider i varje steg.

Om man tar det som blir över från en kärnreaktor, så avtar intensiteten med tiden, men just genom alla dessa sönderfallskedjor så är skräpet radioaktivt väldigt länge, med alla möjliga typer av radioaktivitet som skickas ut.

Här beskrivs lite om sådana där sönderfallskedjor som jag skrev om ovan.
https://en.wikipedia.org/wiki/Decay_chain

Hoppas det bidrog lite...

Jag är fascinerad av fysiken och tekniken som utnyttjar den. Radioaktivt avfall från t.ex. kärnkraftverk är ändå bland det värsta jag vet.
Säker förvaring i 100 000 år? Det tror jag när jag har sett det och så gammal kommer jag inte att bli!

–

Ja, fast beräkningar på nedbrytningstiden måste väl bygga på antagandet att de radioaktiva ämnena inte reagerar med andra ämnen under lagringstiden? Att de är helt isolerade för sig själva... Eller bygger nedbrytningen på reagens med luft? Dessutom påverkar väl själva radioaktiviteten andra ämnen i närheten? Det kanske inte finns behov av att förvara skiten i vakum?

Det låter lite som om du tänker på kemiska förutsättningar?

Kemiska reaktioner påverkar inte atomkärnornas benägenhet att falla sönder eller hur dom faller sönder.

Atomkärnor är i huvudsak lyckligt ovetande om vad som händer runt omkring dom med t.ex. de elektroner som med "atomkärnemått" befinner sig ganska långt från atomkärnan.
Kemiska förutsättningar och händelser spelar med andra ord mycket liten roll när det gäller sönderfall och sönderfallskedjor och radioaktiv strålning som skickas ut från atomkärnor.
Däremot har ju de olika ämnen som kan bildas och försvinna under sönderfallens gång helt olika fysiska och kemiska egenskaper. Det kan i hög grad påverka hur ett radioaktivt ämne sprids, t.ex. om det är en gas eller kanske ingår i en förening som är vattenlöslig.

Det beror på vilken atom det är, men om en kärna är av storleksordningen 10^-15 meter så är en atom av storleksordningen 10^-11 meter.
Lite mer noggrant:
Atomkärnans diameter: 1,6 – 15 fm (1 fm = 10^-15 meter)
Atomens diameter: ca 30 000 – 300 000 fm

Dom är riktigt små, men samtidigt kraftfulla dom där små kärnorna mitt i atomerna...

Om man inte sätter igång kärnreaktioner eller beskjuter dom med något riktigt kraftfullt, som i en accelerator, så är dom allra flesta riktigt stabila också.

Skillnaden mellan olika isotoper av en och samma atom är antalet neutroner i kärnan.
Det påverkar kärnans vikt, men har ingen märkbar påverkan på atomens kemiska egenskaper.

På den allra minsta atomen, väte, märks det lite. En vanlig väteatom har en proton i kärnan. Väteisotopen deuterium har en proton och en neutron, så den är ungefär dubbelt så tung som en vanlig vätekärna. Därför är det relativt enkelt att skilja tungt vatten från vanligt vatten. De flesta andra, mer eller mindre radioaktiva isotoper, är svåra att skilja från den naturliga formen. Ett exempel är uran-235 som utgör ungefär 1% av naturligt uran. Det mesta är uran-238. Det krävs ganska speciella anläggningar för att skilja ut uran-235, som man har i atombomber och atomkraftverk, från naturligt uran. Vapenuran är ännu svårare att framställa än "kraftverksuran".

–

Ja, det var ju skönt att höra! Tack för svaret Ja, jag tycker extremt lång lagringstid på ämnen som har en påverkan på andra ämnen är lite läskigt. En massiv katastrof skulle inte behöva vara en stor smäll, sabbat grundvatten så jorden förlorar ännu mer drickbart sötvatten är något som verkligen skulle kunna vara rätt effektivt när det gäller att ta död på mänskligheten i längden. Tänker jag.

Detta handlar inte om Hanford, det handlar om faran för de ukrainska kärkraftsverken, men det är ju relaterat och jag hittade ingen mer allmän tråd.

I Ukraina-tråden har jag postat om Ukrainas hopplösa kärnkraftverk i kanske två år utan bra respons. Några verk behöver bytas ut om några år, men inga nya byggs. Andra behöver underhållas, men det verkar inte heller ske. Kontrollen är dålig. Ett verk i Kherson råkade nästan ut för en härdsmälta när ukrainska extremister sprängde kraftledningarna till Krim. Teknikerna gjorde det nästan omöjliga och stängde ned verket. Kärnbränsle från Westinghouse fungerar inte bra, eftersom verken byggdes för ryskt kärnbränsle. Jag minns Tjernobyl och ser faran. Ukraina har inga pengar. Det finns en video där en ukrainsk expert talar om faran, men Kiev lyssnar inte. Teknikerna har också protesterat. Gamla länkar har jag sorgligt nog inte kvar, men de finns någonstans i Ukraina-tråden. På annan plats sägs att kärnavfall ska lagras i Tjernobyl och det var en het potatis för en tid sedan.

Europe threatened with nuclear catastrophe as Ukraine’s reactors in dangerous condition (VIDEO)


http://theduran.com/europe-threatene...ous-condition/

Ukrainian corruption casts nuclear pall over Europe

http://www.washingtontimes.com/news/...ll-over-all-e/

Det man skall tänka på vad gäller radioaktiva ämnen är att ämnen med lång halveringstid, de som blir kvar efter en tid, automatiskt bara är svagt radioaktiva. Radioaktiv strålning får man när atomkärnan sönderfaller och sker det ofta så radioaktiviteten blir hög försvinner ämnet desto fortare. Ser man till olyckor med radioaktivt material är det just kortlivade isotoper som folk dör av. Jag hittar inte någon figur just nu, men ser man till radioaktiviteten från det långlivade avfallet så avtar det med flera tiopotenser första tusen åren och om jag mins rätt är det ungefär så långt fram tiden man får gå också för att det skall vara mindre total aktivitet än uranet man bröt när man började. På lite sikt minskar kärnkraft jordens radioaktivitet.

Det är lite lustigt. Säger man att plutonium är farligt i 100,000 år låter det extremt allvarligt och hur skall man göra för att lagra det säkert så länge. Samtidigt producerar vi en massa kvicksilver som blir kvar i all evighet eftersom det är stabilt, men är väldigt giftigt det också. Detta slutförvaras utan någon större uppmärksamhet. Man får intryck av att 100,000 år upplevs som längre än evigheten.