"Ballistiska" missiler - det måste väl krävas oerhört avancerade beräkningar?

Att det finns avancerad och exakt styrning på dagens ballistiska robotar är väl ingen direkt nyhet.

Men det som är mer intressant för tråden är ju hur man gjorde "då".
Dvs under robotarnas gryning.

Vi har dels de tyska V-robotarna (1:an som en kryssningsrobot och 2:an som en mer "riktig" ballistisk raket).
Men även 2:an var ju tvungen att ta hänsyn till meteorologiska förhållanden.


Men, en sak jag alltid har undrat över berör artilleribeskjutningen.

För när man ser på filmer, och gamla journalfilmer (från både WW2 , ch Vietnamkriget) så ser man ju hur pjäserna Hoppar omkring efter avfyrning. Pga rekylen.

Men ... dessa kanoner användes ju till eldunderstöd åt patrull ute i skogen som fått fiendekontakt.
Dvs en "viss" exakthet var ju nödvändig.
Iaf för att undvika att spränga egna trupperna i luften.

Varför, undrar då jag alltså, var det lönt att beräkna var projektilerna skulle träffa - när kanonerna ju ändå kommer att hoppa runt och ha sig efter första skottet.

Hur kan det bli en samlad träffyta när kanonerna dansar omkring så ????

Jag har aldrig sett att man återställt kanoner efter första avfyrning tex.
och vadå liksom, när kanonen väl ändå inte är beräknad från mynningens punkt i rummet ...


Jag har missat något känner jag ...

Vad?
Kan någon hjälpa?

När artilleriet skulle användas fick trupperna i fronten se till att hålla sig långt borta från fronten, annars tog de risken att träffas. Under åtminstone slaget om Stalingrad hade ryske generalen Zjukov taktiken att hålla sin egen front så nära tyskarnas att man kunde kasta sten på tyskarna. Det var inte för att kunna kasta sten på tyskarna som han gjorde detta, utan för att med så kort avstånd mellan trupperna så blev tyskarnas artilleri meningslöst: de ville inte beskjuta sina egna trupper.

Kanske det ...
Men under Vietnamkriget så var det inte likadant.

Där pangades det ju dessutom livligt långt över trädkronorna så att artilleristerna inte kunde se var granaterna kreverade.
Utan de förlitade sig på den information de fick av gruppen ute i djungeln, som nått fiendekontakt.


Det är väldigt fascinerande, men helt omöjligt att egentligen förstå, hur de kunde använda bara koordinater från en karta och ändå kunna använda sig av rörliga pjäser för att pricka rätt.

Som jag skrev så hoppar ju kanonerna omkring efter varje skott.
Riktningen borde ju rubbas.

och just det att det är rörliga pjäser och inte fasta - hur kan de då egentligen veta var på kartan de ska komma att pricka.


Det är synd att artilleri så sällan - om ens någonsin - har blivit belyst genom tex filmer eller böcker.

Den största tekniska bedriften gällande artilleri och haubitskanoner var ju den hydrauliska rekyldämparen som möjliggjorde att man snabbt utan inriktning kunde avfyra direkt.

Vid rörliga pjäser så gissar jag på att man först sköt iväg ett inskjutningsskott som man sedan observerade, antingen genom kommunikation med soldaterna vid fronten eller speciella artilleriobservatörer som tillhör artilleriförbandet ifråga.

Det stämmer inte. Om det blåser 10 m/s sidvind och missilen spenderar 10 sekunder i denna vinden, kommer den utan kompensation att blåsa 100m ur kurs, oavsett om den rör sig i 100 eller 1000 m/s.

Jag ser två problem med detta:

- till att börja med förutsätter du att missilen kommer att accelereras till vindens fart ögonblickligen. Det lär inte hända i praktiken, varpå felet i sidled blir långt mindre.

- det kommer troligen att blåsa med varierande farter och riktningar på/omkring missilen på väg mot målet. Hur skall du kompensera för vindar du inte vet något om?

Min bild av en ballistisk missil är att man använder den mot mål stora som stadsdelar, inte mindre. Då spelar ett hundratal meters fel i sidled ingen större roll. Med kryssningsmissiler är det annorlunda, de använder man mot mål som är hur små som helst, det kan vara tex luftintaget till en bunker som du beskjuter. Men kryssningsmissiler kan styra sig själva längs banan, så de kan träffa sitt mål oavsett vind eller inte.

Det beror på om du vill använda din missil som counter-value eller counter-force. Ska du garanterat slå ut din motståndares andraslagsförmåga krävs en precision på högst några meter och dina vapensystem måste nå fram utan att skjutas ner eller störas. I ett större krig mot extremt hårdgjorda mål som silos och ledningsbunkrar (och inte små begränsade anfall mot enstaka semi-hårda mål) så duger bara ICBM som träffar princip direkt i målet. T.ex. har senaste generationen Trident en CEP på ca 1 meter. Som flottan säger, de träffar inte en baseboll-stadium utan slagmannens platta.

Under hela 1900-talet har nog eldrören varit monterade i lavetter där eldröret fjädrar tillbaka till utgångsläget efter att ha slungats bakåt av rekylen. När jag gjorde lumpen (före nedmonteringen av försvaret) så slog man ned spätt i marken för att förankra lavetterna så gott det gick. Men visst drev de ändå med några millimeter för varje skott, men huvudsakligen var förskjutningen horisontell så att nästa skotts riktning inte påverkades.

Njae, man använder korrigering under själva kastbanan. Du kan inte beräkna en precis bana från avfyringsrampen. Så de använder olika styrinstrument som tröghet å GPS för att korrigera sin bana kontinuerligt.

Med begreppet ballistiska missiler menar man att de inte använder vingar för att få sin huvudsakliga lyftkraft och därför flyger i kastbana snarare än som ett flygplan (till skillnad från kryssningsmissiler).Styrda är de så gott som alltid nuförtiden, och det var redan V2 på sin tid.

När jag har sett de stora haubitsarna i användning - alltifrån Vietnam till Gulfkriget - så har det alltid varit en sak som varit ständigt förekommande.
och det är att de Hoppar. Vid varje rekyl so hoppar de.


Jämför med en stridsvagn tex. Den är tvärtom väldigt stationär, väldigt stabil. Den är ju så fruktansvärt tung (och bred dessutom).
Men den rörliga haubitsen står på hjul.
Hoppar och har sig.

och det jag då tänker, det är ju att vid varje sådant hopp så borde ju hela beräkningen gå åt helsicke.
För även om det "bara" rör sig om någon millimeter åt ena eller andra hållet, så får det ju stor påverkan på långt avstånd.
och ju mer man skjuter, ju mer den hoppar, ju värre borde det ju bli. Efter en halvtimmes pangande hade det väl kunnat röra sig om en halvmeter eller så - och tänk den vinkel på 3 mils avstånd ...