Utbrändhet är numera en "folksjukdom". Enligt min cyniska mening så är orsaken oftast att halvtaskigt utbildade personer placeras på jobb och positioner som de inte är lämpliga för. De klarar sig alltid ett tag på det som de alltid klarat sig på. Nämligen ordbajseri. Detta går bara till en viss bestämd gräns. I offentlig sektor (kvinnoarbetsplatser) går det att klara en stor del av yrkeslivet på detta sätt då alla andra på arbetsplatsen fungerar på liknande sätt. Så fort det ställs krav på konkreta resultat av oförstående överordnade, eller av kunniga och välutbildade underordnade faller dessa personers positioner samman som korthus. Tänk på alla dessa höga kvinnliga chefer som befordrats till generaldirektörer e.dyl. endast för att de varit kvinnor eller ännu hellre kvinnor med invandrarbakgrund. Att Alice Bah inte avskedats beror ju uteslutande på att hon... ja ni vet. Så, här har vi en dåligt utbildad (utgår jag från) karriärpolitiker som för första gången i sitt liv förväntas prestera något som andra faktiskt kan bedöma och betygsätta. Vad händer?" BUUHU dom andra är dumma, jag vill inte gå till skolan idag, för jag är sjuk!"