Vad är det som är så mycket friare i USA?

Jo, får samma känsla jag med varje gång man varit över. Vänner och grannar undrar "hur vågar du med barn och allt" men aldrig att det varit otryggt. Möjligen de gånger man kört fel i Miamis och SFs förstäder men dagtid är det ju hyfsat safe ändå.

Det är väldigt vänligt och trevligt men det kan ju också vara en effekt av att man är där som turist eller Europe. Jag tenderar att behandla amerikaner trevligare här i Sverige än vad man behandlar inhemska befolkningen. Möjligen för att det är intressant att lära sig om andra kulturer och att det är kul att träna engelska.

Har inte läst hela tråden. Men eftersom USA är så stort är de vanskligt att jämföra med Sverige.

Men rent generellt har man väl mindre av samhällsuppfostran i USA än i Sverige, typ vi har längre moms på böcker för att staten tycker att det är bra att läsa böcker osv.

Det är inte alltid bra heller, ta t.ex. vilda djur. I Sverige får man inte ha vilddjur, I USA får man; ibland är den svenska lagstiftningen bättre, som när knarklangare har tigrar. I bland är USAs syn bättre där man kan ta hand om ett rådjurskid.

Vi deklarerar med sms, i USA har man näst intill revisor.

Medelklassen i USA har det väsentligt mkt bättre ställt än dito i Sverige. Underklassen däremot har det betydligt sämre. Köpkraftskorrigerad inkomst för tex en lärare eller sjuksköterska är dubbel jämte emot Sverige. (och för att förkomma kritik kan jag säga att när man beräknar köpkraft mellan länder så tar man hänsyn till saker som betalas via skattsedeln.)

Men den stora skillnaden är nog att amerikaner normalt sätt är stolta över sitt land, medan i Sverige är vi normalt sätt ganska ljumma till vårt land. I USA utgår man i från att alla invandrare vill bli amerikaner, medan i Sverige tänker vi att utländskt är lite bättre. Men det är en falsk blygsamhet, för i Sverige anser vi att vi har sanningen; vi är den moraliska stormakten.

Suger fan, jag vill också ha en vit tiger i min trädgård, jävla Steffo som inte tillåter det.

Deklarationen beror kanske på vad man gör och tjänar. Men annars är det bara köra med nån gratis software som rekommenderas av IRS, knappa in några siffror från nån blankett, sen 30 minuter senare är det bara att skicka iväg det elektroniskt. Och några månader senare sitter skatteåterbäringen på bankkortet.

Men visst, erfarenheter kan nog växla, så jag vill egentligen inte bestrida det du säger.

Gillar också America, fuck yeah-mentaliteten. Dock ska man också veta att på alla liberalare plejs som NY och nästan hela östkusten finns det en nästan lika stark trend av Michael Moore-style amerikakritik. Vilket jag också gillar. Ständigt harvande om skulden gentemot de svarta och india... eh jag menar förstås ursprungsbefolkningen. Columbus day? Fucking genocide. Andrew Jackson? Indianslaktare per excellens -- let's get that psycho off the 20-dollar bill and get Harriet fucking Tubman on there instead.

Rätt betecknande på nått sätt är Brucans Born in the USA. På nått sätt tror man det där är en asball patriotisk hymn, tills man verkligen hör texten:

Jag tror vi har ungefär samma syn. Varför jag just tog upp vilt frågan, är för att den är rätt symbolisk; och enligt mitt förmenande illustrerar hur man ser på statens styrning; samtidigt som det finns pro's and con's på båda sidor, utan att gå in på särdeles ideologiskt komplicerade frågor.

Förvisso finns det ganska mkt kritik, internt; men det är väsensskilt från t.ex. Sverige. Ingen blir president utan att säga att USA är världens bästa land. I Sverige säger vi att: ingen är bättre än någon annan, men vi har rätt i allt. Typ, moralisk stormakt.

Jag läste en studie på affärsmän, som jag tycker är rätt talande; där konstaterades att i USA säger man att man är bäst, i Sverige hävdar man sej/skryter via proxy - jag har gått på världens bästa skola osv.

Ja kulturen (som Bruce t.ex) är ju vanligtvis kritisk. Kolla hela countryn, som dessutom verkligen inte är kust-liberala normalt, kritiserar samhället. Men även filmer och litteratur, som på olika sätt kritiserar olika aspekter på det amerikanska samhället. Tror att det ligger i kulturens natur att kritisera och peka på missförhållande man anser sej se. Så i USA, så i Sverige. Svenska verkar ju tycka att "staten och kapitalet" är djupsinnig, och att "jag trivs bäst i öppna landskap" är en nationalsång.

Det är intressant med barnkultur. I USA har man ofta ett mycket otydligare narrativ vad gäller rätt och fel, vinnare/förlorare. Medan i Sverige har vi ett väldigt fascistiskt synsätt, den starke är moraliskt bra och driver igenom sin vilja med våld. (tänk kalle anka och the Muppet show och jämför med Pippi och bamse.)

Bamse håller jag med dig om - en obehagligt präktig vän av ordning, en Bror Duktig-typ som dessutom hyser tydligt sadistiska böjelser, som trakasserar Vargen med våld trots att denne bara är en simpel tjuv. Jag minns en tidig där Bamse torterar Vargen med skenavrättningar. Det finns en annan där Bamse käkat dunderhonung och krutar en fotboll i magen på Vargen så han flyger 100 meter också... Kolla:
https://twitter.com/vivocalle/status/855676379777708032

Men Pippi - där är vi inte överens. Hon måste väl ändå vara motsatsen till fascist, typ anarkist? Det kan väl inte finnas ett barn som är mer allergiskt mot regler och tvång än Pippi? Dessutom använder hon bara våld i självförsvar om jag minns rätt. Till skillnad från den där medborgargardisten Bamse...

Amerikansk barn- och ungdomskultur var ju lite speciell från och med kanske 30-tal till 90, då superhjälteserier vände sig till alla under 18. Det fanns inte så mycket ungdomslitteratur (barnböcker fanns det ju såklart), utan man läste serietidningar tills man var 18, varefter man fick rycka in i armén eller bygga skyskrapor. Superman och Batman läste i vart fall jag som 7-8-åring och dramaturgi, budskap och estetik kunde emellanåt kännas lite Preussisk. Särskilt Batman - han var ju detektiv som gick rätt långt i sin iver att rensa upp det kemiskt rent onda buset i Gotham. Och Hulken - vad var sensmoralen där? Om folk beter sig hotfullt mot dig så löser sig allt om du tappar din skit totalt!? He-Man var ju en halvnaken rymd-byggare med dala-page som slogs med ett skelett och var kompis med ett spöke. Ganska edgy.

Men det finns verkligen exempel på fredliga amerikanska barnalster - Maurice Sendak, Dr Seuss, Erik Linklater, Sesame Street, Familjen Addams (ironiskt nog), Byggare Bob, Fraggle Rock, The Muppet Show...

Var inte Elsa Beskow rätt stiff förresten? Alla skulle tituleras och färgmatcha och slikt.

Nä, den amerikanska barn- och ungdomskulturen är absolut mer eklektisk. Friare!

Japp, håller med. Kan gå fel med vilddjuren dock -- kommer ihåg en lady i Connecticut som fick fejset avslitet av en schimpans. Starka djävlar, de. Ägaren brukade dricka champagne i badkaret med schimpansen, och ge den antidepressiva. Annars tänkte jag mest på Scarface.


Haha, vilken jävla take-down av Bamse!! Kommer fan inte ihåg mycket från honom, men det där låter väldigt övertygande. Sen kan jag inte så mycket om de andra. He-man dock, en intressant uppfostran till en ren och stark manlighet där. Långt ifrån en Tintins feminiserade latinism, om man säger så.

Beskow kanske är lite som alla brukar skämta om den där tyska Struwwelpeter, där ett barn som stjäl en karamell typ får fingrarna avskurna.

Staten! Har dock baa grundskolan och de är ju obligatoriskt! Hurså?

Jag antar att du menar att jag borde va tacksam för skolgången jag fick men de får ju de faktiskt grundskolan i USA med!

Faktiskt inte, det är kommunerna som betalar din skolgång såvida du inte går på en privat skola men även de måste följa samma läroplan, samma gäller även under gymnasietiden då du inte kan ha två olika skolor med samma program som lär ut totala motsatser till varandra.

Det är inte förens på högskola och universitet som vi ser en friare utbildning i form av val av böcker och annat material.

Det som framför allt sticker ut jämfört med Sverige är yttrandefriheten, bredden på åsikter och den öppna debatten.

Det är "lättare" att leva i Sverige än i USA. Här är mycket redan ordnat såsom skolgång, läkarvård, pension etc. I USA måste man ta hand om och bekostade det själv med allt vad det innebä. Dvs mycket beslutande på individnivå, det är det som är frihet i USA.

USA är relativt ofritt egentligen.

• "dry counties"
• 1% sitter bakom lås och bom
• civil forfeiture
• du får inte dricka på allmänna platser
• poliser, väktare, och metalldetektorer på skolor är vanligt
• utegångsförbud efter en viss tid är vanligt

Som feminist upplever jag Sverige som betygligt friare och öppnare för femiinistiska åsikter än USA. Som kvinna upplever jag många amerikaner som machomän, och det kan ju vara sexigt - På fritiden, men inte på jobbet!