Citat:
Ursprungligen postat av
FranzXavierWernz
Det är möjligt att förberedelser fanns alltid för att invadera samtliga grannområden, inklusive Skytien.
Hur mycket eller lite romarna planerade har debatterats i mer i 100 år. Det finns mycket lite som tyder på att de hade något som liknade en modern generalstab eller avancerade strategiska planer, som många akademiker tidigare hävdat, men självklart hade de långsiktiga ambitioner.
De ofta bortglömda romerska handelshusen, som även hade stort politiskt inflytande, var en god källa till underrättelser liksom romarnas otaliga allierade. Romerska befälhavare var måhända överskattade som generaler i många fall, men de allra flesta hade politisk erfarenhet och de var påfallande ofta goda diplomater och förhandlare.
Citat:
Men det som gjorde avgörandet i erövringen av Britannia, var Kejsaren Claudius då han behövde hävda sig som ny Kejsare. Tydligen enda motiveringen som behövdes.
Man måste också komma ihåg det gigantiska avtryck som Caesars av allt att döma impulsiva äventyr i Britannien gjorde. Militärt var det ett halvfiasko, som trots att de brittiska stammarna var militärt efterblivna innebar stora risker på grund av havet och de skakiga förbindelserna. Men propagandamässigt var det en supersuccé! Rom var i extas över detta exotiska, vågliga fälttåg och senaten gav Caesar 20 dagars tacksägelse mot bara 15 för hans tidigare erövringar.
Eftersom Ceasar, stor nog i livet men på alla sätt gudalik efter sin död, var alla romerska kejsares måttstock är det inte konstigt att de försökte emulera honom för att ta poäng. Den enda antika figur med samma status var Alexander den store som också fick ett otal imitatörer. Sånt spelar givetvis roll även idag: se alla referenser till Churchill, Roosevelt, Thatcher, Reagan, Palme etc etc.
Citat:
Och sedan kan jag lägga till att till en början i alla fall, så var expansionen av Romarriket egentligen inte avsiktligt, utan hamnade oftast i konflikter efter allianser som i sin tur ledde till inblandning i storkrig. Och efter fredsavtalen vann man större och större markområden och på så vis expanderade något "oavsiktligt" till en början.
Helt riktigt, och så fungerar alla imperier av den enkla anledningen att händelser föder händelser och det alltid finns konkurrerande ekonomiska och politiska grupperingar som vill utnyttja dem. Det händer inte sällan att svansen viftar på hunden; både det brittiska imperiet och kalla kriget rymmer ett otal exempel.