Varför bryter vi mot vår egna moral?

Jag uppfattar ibland en del mindre vackra sidor hos mig själv, att jag inte beter mig som jag själv önskar. Jag bryter helt enkelt mot min egna moral. Oftast händer det här på fyllan men även i nyktrare tillstånd kan jag få för mig saker och agera på sätt som jag i senare skeden ångrar. T ex. när man blir förbannad och låter sin ilska spridas på sätt man i mer känslomässigt kontrollerbara situationer aldrig hade tillåtit hända. Det här får mig att undra hur instinktivt djurisk och opålitlig jag är mot både mig själv och andra. Är det så att man inte bör kunna lita på mig? I så fall är det en hemsk insikt jag måste ta till mig. Visst kan man göra misstag, men när de sker gång på gång på gång.. så finns väl anledning att ifrågasätta karaktären på människan?

Vad är det för kraft i er själva som balanserar upp er till att bli bra människor? Vart kommer er moral ifrån? Hur ser man till att inte då och då brista i svagare stunder och agera tveksamt/mindre tillförlitligt? Vad krävs för att stadigt hålla en nivå man kan stå för i alla väder och helt enkelt följa sin egna moral?

Vad är det för en människa som vet vad som är rätt men agerar fel gång på gång på gång?

Sanningen är den att du har två personligheter. Bokstavligt talat. Du är sammanfattningen av två olika personligheter. Två hjärnor.

https://www.youtube.com/watch?v=wfYbgdo8e-8
https://www.youtube.com/watch?v=UBVV8pch1dM

Det kan vara en förklaring till att du ibland kan göra motsägelsefulla saker. För att dina två hjärnor inte håller med varandra. De kan komma fram till helt olika slutsatser. De kan absolut ha olika favoritfärger, så vilken är din favoritfärg? Och om du får tänka efter? Är du säker?

Men hjärnan är intressant på flera sätt. Vissa delar i ena hjärnan kan komma fram till slutsatser före det att den andra delar har hunnit dra sin slutsats. Hjärnans processering är helt asynkron, vilket både skapar dess styrka och en del av dess problem. Inom programmering kallas det "race condition" (och är asjobbigt att felsöka)

Tänk dig att du begär svaret från två beräkningar samtidigt, varav ett är beroende av det senaste tidigare svaret. Men du vet inte vilket av svaren som kommer först. Det kan vara så att de kommer i rätt ordning. Men det kan också vara så att de inte gör det.

Typ:
A Beräkna antalet inlägg
B Hämta antalet inlägg

Så kör nu B så att det är sparat. För du vill ha det lättillgängligt (i minnet). Men du låt oss nu säga att du vill ha antalet inlägg uppdaterat när du skriver ett nytt inlägg. Du kanske vill att varje inlägg ska sluta med "Detta var mitt 1489:e inlägg!"

Så då kör du givetvis B och sen A. Men tänk dig att operationerna är asynkrona. Du vet inte vilket svar som kommer först.

Så det resulterar i att A kan hinna utföras innan B, vilket gör att din "signatur" blir fel, och du kommer att komma fram till en helt annan slutsats vid nästa beräkning. Helt plötsligt har den hoppat över 1 inlägg. Eller 2, eller 3, beroende på hur snabbt det går. Och i det stora hela kan det resultera i ännu större felaktiga slutsatser.

Det här finner du nog intressant om du inte har hört talas om det tidigare: https://sv.wikipedia.org/wiki/Detet,..._och_överjaget. Detet är starkare än överjaget gångerna då jaget sviker dig.

De flesta människor tror att de är bra människor för att de ständigt lurar sig själv. Folk gör saker för att tillfredställa sitt känslobehov, fly från negativa känslor och uppleva positiva känslor. Om det inte rimmar med synen om vem man är eller om man är en bra människa, så rationaliserar man för sig själv varför man gjorde på ett visst sätt och vipps så var det logiskt och rätt att göra det som var ologiskt och moraliskt fel.
Om man nu vill leva så rätt som möjligt så bör man göra det så mycket som det går, för visst finns det människor som är väldigt likstämmiga med moral och handling. Ingen är ett helgon dock. Om man kan göra rätt 80% av allt man gör så är det ändå bra för att vara en normal person.

Mitt eidetiska (nåja) minne erinrade sig om den här föreläsningen när jag läste din trådstart, om du vill skänka en dryg halvtimme åt att lyssna på en munk tala om ämnet:

The Importance of Meditation

I vilket fall tycker jag det verkar som att du redan har identifierat skälet själv: du bryter mot vad du anser vara moraliskt rätt när du agerar i vredesmod istället för utifrån förnuft eller vad du nu kallar det som du på normal basis manifesterar dina handlingar ur. Jag har aldrig varit åt det hetlevrade temperamentslaget själv, men däremot är det väl en universell åkomma att vi människor stundtals agerar på ett sätt som vi egentligen inte menade att göra och kanske råkar såra andra eller oss själva, som ur Moby Dick: "(...) and Heaven have mercy on us all – Presbyterians and Pagans alike – for we are all somehow dreadfully cracked about the head, and sadly need mending."

Nå, vilken princip faller vi tillbaka på, vilken inre källa finner vi till det goda handlandet och varför vill vi sträva efter det? Svåra frågor! När vi inte är fångade av vrede eller avundsjuka eller dylik last, skulle jag säga att det faller ut rent naturligt att vi behandlar varandra med den mänskliga värme som håller universums kyla bortom jord.

Äh, eller förresten, jag vet inte! Det är för mig ett stort mysterium hur människor kan vara så illasinnade mot varandra.

Jag hade en väldigt strikt moralisk kod när jag var yngre, och följde den till punkt och pricka. Jag var precis så som vuxenvärlden förväntade sig att jag skulle vara.

Sedan gick åren, jag hamnade utanför eftersom jag var "tråkig". Inget spännande hände i mitt liv då jag alltid gjorde det som var rätt. Jag blev mobbad och en person som fick ta all skit och upplevde att de som betedde sig dåligt var de som det gick bra för.

Så, i något slags försenat tonårsuppror så började jag dumpa min moral. Jag blev öppen för alkhol, drogbruk, prostitution. Jag började hata utlänningar, se fattiga personer som misslyckade människor, började hata människor i allmänhet och fick en nihilistisk världsbild där det inte spelade nogon roll vad jag gjorde eftersom allt är ändå är meningslöst.

Varför denna dekadens? Jag insåg att livet är ett spel, där man inte tjänar något på att spela snyggt. Jag trodde att om jag bara skötte mig väl så skulle bra saker hända mig. Men tvärt om var det de som struntade i reglerna som blev vinnare, och ingen hade någon respekt för "töntar" som jag.

Så om jag nu ändå skulle vara en loser, då tänkte jag att jag lika gärna kunde löpa linan ut, och få lite saker att hända, moraliska eller omoraliska.

Jag var som dig. Likt många andra losers. Nu har jag växt ur det, och mår bättre än någonsin.

Saken är ju den att när man beter sig som du gör så mår man ju väldigt dåligt. Nåja, jag har bara min egna och mina bekantas erfarenheter, men jag satsar min öl på att du antingen mår jävligt dåligt just nu eller också kommer att må dåligt i framtiden om din livsstil fortsätter oförändrat.

På vilket sätt är du vinnare? Jag tror (men vet givetvis inte) att mina erfarenheter slår dina, i alla fall sett till den karriärsmässiga aspekten. Berätta om gärna om din månad. Min personliga erfarenhet är att ansvar, lojalitet och effektivitet lönar sig, jävligt saftigt. Under april månad så har jag haft personliga möten med VD:s av några av Sveriges två största företag (utöver annat), i erfarenhet av att de är mina kunder.

Har du erfarenhet av drogmissbruk? Det frågar det inte för att nedvärdera dig, jag har själv varit missbrukare av GABA-stimulanta. Men jag frågar det för att få veta om du verkligen har varit i den misär du så starkt förespråkar. I ärlighetens namn – är du hög just nu?

Jag har aldrig påstått att jag är någon vinnare.

Min karriär är helt ok. Jag har ingen anledning att klaga. Nyligen har jag bytt jobb och fått rejäl löneförhöjning. Detta tack vare att jag inte var lojal mot min arbetsgivare, utan spelade ut denne i en budgiving som uppstod om mig.

Och jag har knappast haft ett "drogmissbruk", däremot har jag rökt weed och flummat på Immovane + Alkohol. En gång vaknade jag upp med minnesförlust, och en krossad mobiltelefon bredvid mig.

Sedan såg jag att jag skickat sms med typ "blööggjs jevligt naassjs" till alla vänner och även några till nån tjej.

Och så har jag köpt prostituerade, med motiveringen att, mitt liv är ändå skit så jag kan liks gärna ta mina chanser. Jag visste vid tillfället att jag kanske aldrig någonsin skulle kunna ragga upp en sådan kvinna. Så då blev ju valet, göra detta nu, eller åka hem och för evigt undra vad som kunde ha hänt.

Och nej, jag är inte hög. Har varit nykter hela dagen.

Z-analoger och GABA-stimulanta var en del av min vardag under de värsta åren av mitt liv. Skulle inte rekommendera det för ens min värsta fiende, och tycker inte heller att du borde förespråka sådant. Det är ett jävla gift. Hatar det av hela mitt hjärta.

Jag hör att du är ung. "Nu eller aldrig"-mentaliteten. Nåja, det är inget fel med det i 20-årsåldern, men om ett par så kommer prefrontala cortex att vara färdigutvecklat hos dig och din förståelse kommer att vara helt annorlunda. Var försiktig med dig själv i alla fall, och lås inte in dig i en "dekadens är problemfritt!"-mentalitet.

Om några år kommer jag antingen vara rik eller död. Den som lever får se.

Så sa min polare med. Han är död. 26 år. Opiater, benzo och alkohol. Hans mamma berättade för mig eftersom hon visste att vi var barndomsvänner.

Och det spelar ingen roll. Två av mina kusiner har redan dött innan 30. Vem fan bryr sig? Det kan hända mig i morgon.