Mohamed Omar grumsar i sin nya krönika om de märkliga ändringar som det klassiska Uppsala-spexet På Madagaskar genomgått. Spexet skrevs 1870 och handlar i stora drag om hur Rapp, en stereotyp överliggare från Uppsala, och A la Bonneheure, en stereotyp fransk botanist efter ett skeppsbrott hamnar på Madagaskar, där kannibaldrottningen Uschiameja och hennes folk gör sig redo att smörja kråset med dem.
En uppvisning präglad av "tidlöst" studentikost dårfinkeri, som aldrig någonsin var avsedd att ge en verklighetstrogen bild av Madagaskars folk och kultur.
Men det hindrar inte att 2017 års nyuppsättning försetts med ett tillägg utformat efter gängse PK-mönster.
Läs Mohamed Omars betraktelse här.
Överspänd antirasism kväver lust och glädje
https://detgodasamhallet.com/2017/04/29/7080/
När På Madagaskar sattes upp 2007 fick tjejer för första gången medverka, och stycket hade även "fräschats upp" genom "modernisering" av språket samt inslag av afrodans.
http://www.ergo.nu/scen/20070327-pa-...t-i-2000-talet
Det är bara att fantisera om vilken anpassning spexet har genomgått då ytterligare ett decennium förflutit ...
En uppvisning präglad av "tidlöst" studentikost dårfinkeri, som aldrig någonsin var avsedd att ge en verklighetstrogen bild av Madagaskars folk och kultur.
Men det hindrar inte att 2017 års nyuppsättning försetts med ett tillägg utformat efter gängse PK-mönster.
Citat:
I 2017-års version har de människoätande madagaskerna bytts ut mot svenskar! Trettio år innan A la Bonneheure och Rapp stiger i land har nämligen en zeppelinare med en grupp svenskar störtat på ön. Det är dessa svenskar som nu blivit förvildade, börjat dyrka den hemska gudinnan Rakka och fått smak för människokött. Så vi har alltså fått två skeppsbrott, ett med en zeppelinare och ett senare med fartyg.
Jag ser det som en dålig pk-nödlösning för att slippa anklagelser om rasism. Tidigare har nämligen madagaskerna spelats av vita skådespelare med så kallade blackfaces, det vill säga sminkade för att se ut som afrikaner.
För det första är det obegripligt hur den första gruppen svenskar på så kort tid skaffade sig en ny religion, nya seder och nya namn. För det andra gör redigeringen att mycket av humorn i originalet går förlorad. För det som gör att man skrattar är kontrasterna som uppstår när den stereotype upsaliensiske överliggaren, med sina cigarrer och sin punsch, och den stereotype franske, förfinade charmören, finner sig i ett barbariskt land, långt borta från civilisationen.
Det är till och med så att en del av dialogen blir obegriplig, som när Rapp talar om att upprätthålla civilisationens anseende i barbarernas land eller när man talar om madagaskernas annorlunda seder. De är ju svenskar!
Jag ser det som en dålig pk-nödlösning för att slippa anklagelser om rasism. Tidigare har nämligen madagaskerna spelats av vita skådespelare med så kallade blackfaces, det vill säga sminkade för att se ut som afrikaner.
För det första är det obegripligt hur den första gruppen svenskar på så kort tid skaffade sig en ny religion, nya seder och nya namn. För det andra gör redigeringen att mycket av humorn i originalet går förlorad. För det som gör att man skrattar är kontrasterna som uppstår när den stereotype upsaliensiske överliggaren, med sina cigarrer och sin punsch, och den stereotype franske, förfinade charmören, finner sig i ett barbariskt land, långt borta från civilisationen.
Det är till och med så att en del av dialogen blir obegriplig, som när Rapp talar om att upprätthålla civilisationens anseende i barbarernas land eller när man talar om madagaskernas annorlunda seder. De är ju svenskar!
Läs Mohamed Omars betraktelse här.
Överspänd antirasism kväver lust och glädje
https://detgodasamhallet.com/2017/04/29/7080/
När På Madagaskar sattes upp 2007 fick tjejer för första gången medverka, och stycket hade även "fräschats upp" genom "modernisering" av språket samt inslag av afrodans.
http://www.ergo.nu/scen/20070327-pa-...t-i-2000-talet
Citat:
Nytt för i år är att vi har frångått gammelsvenskan i manus och repliker. Vi har också fräschat upp karaktärerna. Det blir mycket afrikansk sång och dans för att befästa att det är i Afrika som handlingen utspelar sig. En stor förändring är att vi har med tjejer i huvudrollerna och i kören - det har aldrig gjorts tidigare. På Madagaskar har ibland haft en stämpel att vara förlegat och mossigt, det vill vi ändra på.
Det är bara att fantisera om vilken anpassning spexet har genomgått då ytterligare ett decennium förflutit ...
__________________
Senast redigerad av Ördög 2017-04-29 kl. 09:02.
Senast redigerad av Ördög 2017-04-29 kl. 09:02.