Hej!
Har sedan snart tre månader haft ett helt vansinnigt ångestframkallande symptom. Det är som att jag befinner mig i "en bubbla" med ett lättare tryck (inte egentligen smärta) i huvudet. Kom egentligen helt plötsligt från ett ögonblick till ett annat en lördagkväll. Sedan dess sitter det där hela tiden, när jag vaknar och när jag ska gå och lägga mig.
Blev första veckorna när det inte gick över livrädd och trodde jag hade en hjärntumör, varför jag efter några veckor träffade en neurolog. Hade vid det här tillfället sådan ångest att jag hade en samtidigt panikattack. Han undersökte mig neurologiskt och inga avvikelser fanns. Han trodde på någon form av paniksyndrom alt stress men skickade mig ändå på MR framförallt för att lugna mig, vad jag tolkade det som. MR-svaret var "sammanfattningsvis: intet patologiskt" det beskrivs att intet tumörmisstänkt finns, normala fåror och ventrikelsystem. Däremot står det också: "basalt dorsalt om vermis delen av cerebellum finns något till vidgat likvvorrum, cisterna magna, fynd utan patologisk betydelse."
Blev naturligtvis glad över detta, det senare får man väl tolka som det står, ett bifynd utan betydelse. Men saken är att det inte går över. Det är till viss del rörelsekorrelerat, tycker det är jobbigt att ruska huvudet och flytta huvudet i olika lägen. Men ingen egentlig yrsel.
Har nu iaf träffat en psykiatriker som ska utreda mig för ev stressyndrom. Objektivt har jag haft väldigt mycket med jobb och framförallt träning månaderna, och kanske t o m åren, innan det här började. Har däremot inte själv känt mig stressad alls egentligen (naturligtvis till och från men då har jag sovit lite mer eller tagit det lite lugnare) varför jag har så himla svårt att acceptera att det skulle vara psykiskt. Det är inte heller så att det kommer och går, utan det är verkligen där hela tiden. Absolut lite värre när jag jobbar osv, men det finns där hela tiden.
Har ingen tidigare kontakt med psykiatrin. Har ställt om mitt liv helt efter det här, jag jobbar fortfarande (vill verkligen inte sjukskrivas), men orkar inte träna längre. Är trött hela tiden. Mitt huvud vill hela tiden hitta kroppsliga förklaringar till det här.
Det är en sådan obeskrivlig känsla att vara i den här bubblan, det är som att hjärnan sitter i ett skruvstäd med ett lätt tryck, och skulle man ta bort skruvstädet skulle det försvinna. Har också fått "floaters" i ögonen dvs streck och krumelurer som med viss fördröjning åker med i synfältet, aldrig haft detta innan. Träffade också en ögonläkare som inte fann några konstigheter, såg ev något av dessa streck men sa att det var helt ofarligt.
Ingen skulle bli gladare än jag om detta var en stressreaktion och jag visste att denna mardröm skulle vara slut om 6 månader eller motsvarande.
Om någon har några tankar eller synpunkter, eller orkar skriva ett stödjande inlägg, skulle det göra mig glad!
Har sedan snart tre månader haft ett helt vansinnigt ångestframkallande symptom. Det är som att jag befinner mig i "en bubbla" med ett lättare tryck (inte egentligen smärta) i huvudet. Kom egentligen helt plötsligt från ett ögonblick till ett annat en lördagkväll. Sedan dess sitter det där hela tiden, när jag vaknar och när jag ska gå och lägga mig.
Blev första veckorna när det inte gick över livrädd och trodde jag hade en hjärntumör, varför jag efter några veckor träffade en neurolog. Hade vid det här tillfället sådan ångest att jag hade en samtidigt panikattack. Han undersökte mig neurologiskt och inga avvikelser fanns. Han trodde på någon form av paniksyndrom alt stress men skickade mig ändå på MR framförallt för att lugna mig, vad jag tolkade det som. MR-svaret var "sammanfattningsvis: intet patologiskt" det beskrivs att intet tumörmisstänkt finns, normala fåror och ventrikelsystem. Däremot står det också: "basalt dorsalt om vermis delen av cerebellum finns något till vidgat likvvorrum, cisterna magna, fynd utan patologisk betydelse."
Blev naturligtvis glad över detta, det senare får man väl tolka som det står, ett bifynd utan betydelse. Men saken är att det inte går över. Det är till viss del rörelsekorrelerat, tycker det är jobbigt att ruska huvudet och flytta huvudet i olika lägen. Men ingen egentlig yrsel.
Har nu iaf träffat en psykiatriker som ska utreda mig för ev stressyndrom. Objektivt har jag haft väldigt mycket med jobb och framförallt träning månaderna, och kanske t o m åren, innan det här började. Har däremot inte själv känt mig stressad alls egentligen (naturligtvis till och från men då har jag sovit lite mer eller tagit det lite lugnare) varför jag har så himla svårt att acceptera att det skulle vara psykiskt. Det är inte heller så att det kommer och går, utan det är verkligen där hela tiden. Absolut lite värre när jag jobbar osv, men det finns där hela tiden.
Har ingen tidigare kontakt med psykiatrin. Har ställt om mitt liv helt efter det här, jag jobbar fortfarande (vill verkligen inte sjukskrivas), men orkar inte träna längre. Är trött hela tiden. Mitt huvud vill hela tiden hitta kroppsliga förklaringar till det här.
Det är en sådan obeskrivlig känsla att vara i den här bubblan, det är som att hjärnan sitter i ett skruvstäd med ett lätt tryck, och skulle man ta bort skruvstädet skulle det försvinna. Har också fått "floaters" i ögonen dvs streck och krumelurer som med viss fördröjning åker med i synfältet, aldrig haft detta innan. Träffade också en ögonläkare som inte fann några konstigheter, såg ev något av dessa streck men sa att det var helt ofarligt.
Ingen skulle bli gladare än jag om detta var en stressreaktion och jag visste att denna mardröm skulle vara slut om 6 månader eller motsvarande.
Om någon har några tankar eller synpunkter, eller orkar skriva ett stödjande inlägg, skulle det göra mig glad!