Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-04-28, 10:19
  #1
Medlem
RazorJolts avatar
Hej!
Har sedan snart tre månader haft ett helt vansinnigt ångestframkallande symptom. Det är som att jag befinner mig i "en bubbla" med ett lättare tryck (inte egentligen smärta) i huvudet. Kom egentligen helt plötsligt från ett ögonblick till ett annat en lördagkväll. Sedan dess sitter det där hela tiden, när jag vaknar och när jag ska gå och lägga mig.

Blev första veckorna när det inte gick över livrädd och trodde jag hade en hjärntumör, varför jag efter några veckor träffade en neurolog. Hade vid det här tillfället sådan ångest att jag hade en samtidigt panikattack. Han undersökte mig neurologiskt och inga avvikelser fanns. Han trodde på någon form av paniksyndrom alt stress men skickade mig ändå på MR framförallt för att lugna mig, vad jag tolkade det som. MR-svaret var "sammanfattningsvis: intet patologiskt" det beskrivs att intet tumörmisstänkt finns, normala fåror och ventrikelsystem. Däremot står det också: "basalt dorsalt om vermis delen av cerebellum finns något till vidgat likvvorrum, cisterna magna, fynd utan patologisk betydelse."

Blev naturligtvis glad över detta, det senare får man väl tolka som det står, ett bifynd utan betydelse. Men saken är att det inte går över. Det är till viss del rörelsekorrelerat, tycker det är jobbigt att ruska huvudet och flytta huvudet i olika lägen. Men ingen egentlig yrsel.

Har nu iaf träffat en psykiatriker som ska utreda mig för ev stressyndrom. Objektivt har jag haft väldigt mycket med jobb och framförallt träning månaderna, och kanske t o m åren, innan det här började. Har däremot inte själv känt mig stressad alls egentligen (naturligtvis till och från men då har jag sovit lite mer eller tagit det lite lugnare) varför jag har så himla svårt att acceptera att det skulle vara psykiskt. Det är inte heller så att det kommer och går, utan det är verkligen där hela tiden. Absolut lite värre när jag jobbar osv, men det finns där hela tiden.

Har ingen tidigare kontakt med psykiatrin. Har ställt om mitt liv helt efter det här, jag jobbar fortfarande (vill verkligen inte sjukskrivas), men orkar inte träna längre. Är trött hela tiden. Mitt huvud vill hela tiden hitta kroppsliga förklaringar till det här.

Det är en sådan obeskrivlig känsla att vara i den här bubblan, det är som att hjärnan sitter i ett skruvstäd med ett lätt tryck, och skulle man ta bort skruvstädet skulle det försvinna. Har också fått "floaters" i ögonen dvs streck och krumelurer som med viss fördröjning åker med i synfältet, aldrig haft detta innan. Träffade också en ögonläkare som inte fann några konstigheter, såg ev något av dessa streck men sa att det var helt ofarligt.

Ingen skulle bli gladare än jag om detta var en stressreaktion och jag visste att denna mardröm skulle vara slut om 6 månader eller motsvarande.

Om någon har några tankar eller synpunkter, eller orkar skriva ett stödjande inlägg, skulle det göra mig glad!
Citera
2017-04-28, 10:42
  #2
Medlem
GekkoBleus avatar
Citat:
Ursprungligen postat av RazorJolt
(...)

Tog mig tid att läsa alltihop du skrev, för det här har jag varit med om - och i mitt fall var det fråga om stressreaktion. Eftersom du 'absolut inte vill sjukskriva dig' så stämmer bilden bara ännu bättre in på vad som kan komma att utvecklas till en utmattningsdeppresion - vilket blev diagnosen för mig - och då sjukskriver du inte dig själv, utan din läkare kommer att sjukskriva dig åt dig.

Om du inte tränar som du skriver, så börja med det igen, cirkelträning var till stor hjälp för mig.
Citera
2017-04-28, 10:51
  #3
Medlem
tomchis avatar
Det låter som att ditt kron chakra strular. Har du aldrig hört om detta så kolla upp det, kanske kan hjälpa dig
Citera
2017-04-28, 11:38
  #4
Medlem
Ukulele-Lelles avatar
Citat:
Ursprungligen postat av RazorJolt
Hej!
Har sedan snart tre månader haft ett helt vansinnigt ångestframkallande symptom. Det är som att jag befinner mig i "en bubbla" med ett lättare tryck (inte egentligen smärta) i huvudet. Kom egentligen helt plötsligt från ett ögonblick till ett annat en lördagkväll. Sedan dess sitter det där hela tiden, när jag vaknar och när jag ska gå och lägga mig.

Blev första veckorna när det inte gick över livrädd och trodde jag hade en hjärntumör, varför jag efter några veckor träffade en neurolog. Hade vid det här tillfället sådan ångest att jag hade en samtidigt panikattack. Han undersökte mig neurologiskt och inga avvikelser fanns. Han trodde på någon form av paniksyndrom alt stress men skickade mig ändå på MR framförallt för att lugna mig, vad jag tolkade det som. MR-svaret var "sammanfattningsvis: intet patologiskt" det beskrivs att intet tumörmisstänkt finns, normala fåror och ventrikelsystem. Däremot står det också: "basalt dorsalt om vermis delen av cerebellum finns något till vidgat likvvorrum, cisterna magna, fynd utan patologisk betydelse."

Blev naturligtvis glad över detta, det senare får man väl tolka som det står, ett bifynd utan betydelse. Men saken är att det inte går över. Det är till viss del rörelsekorrelerat, tycker det är jobbigt att ruska huvudet och flytta huvudet i olika lägen. Men ingen egentlig yrsel.

Har nu iaf träffat en psykiatriker som ska utreda mig för ev stressyndrom. Objektivt har jag haft väldigt mycket med jobb och framförallt träning månaderna, och kanske t o m åren, innan det här började. Har däremot inte själv känt mig stressad alls egentligen (naturligtvis till och från men då har jag sovit lite mer eller tagit det lite lugnare) varför jag har så himla svårt att acceptera att det skulle vara psykiskt. Det är inte heller så att det kommer och går, utan det är verkligen där hela tiden. Absolut lite värre när jag jobbar osv, men det finns där hela tiden.

Har ingen tidigare kontakt med psykiatrin. Har ställt om mitt liv helt efter det här, jag jobbar fortfarande (vill verkligen inte sjukskrivas), men orkar inte träna längre. Är trött hela tiden. Mitt huvud vill hela tiden hitta kroppsliga förklaringar till det här.

Det är en sådan obeskrivlig känsla att vara i den här bubblan, det är som att hjärnan sitter i ett skruvstäd med ett lätt tryck, och skulle man ta bort skruvstädet skulle det försvinna. Har också fått "floaters" i ögonen dvs streck och krumelurer som med viss fördröjning åker med i synfältet, aldrig haft detta innan. Träffade också en ögonläkare som inte fann några konstigheter, såg ev något av dessa streck men sa att det var helt ofarligt.

Ingen skulle bli gladare än jag om detta var en stressreaktion och jag visste att denna mardröm skulle vara slut om 6 månader eller motsvarande.

Om någon har några tankar eller synpunkter, eller orkar skriva ett stödjande inlägg, skulle det göra mig glad!

Borrelia, som man kan får av fästingbett, kan bland annat ge "floaters", om man har burit på smittan under längre tid.
Borrelia märks först på huden - en röd ring runt bitstället. Ringen växer med tiden och avtar sedan. Om man ser en sådan röd ring, eller fläck, så har smittan bara hunnit infektera huden, och det är lätt att bota med en tio-dagars penicillinkur.
Om det inte åtgärdas så sprids bakterierna till nervsystemet och sedan till hjärnan.
Borrelia i det stadiet är svårt att påvisa eftersom bakterien har flera inaktiva stadier och växlar mellan sporer och bakterier och då inte ger något utslag alls på tester för bakterien.
Immunsystemet kan i regel hålla nere återbildningen från sporer till bakterier, men om det sviktar så påverkas hjärnan.

Googla på det. I Sverige är dock kunskapen bristfällig när det gäller borrelia i sent stadium. Sök även på utländska artiklar.
Citera
2017-04-28, 12:06
  #5
Medlem
RazorJolts avatar
Tack för svar! Uppskattas verkligen.

Ja sannolikt är väl detta en utmattning men har fortfarande så svårt att släppa att symtomen finns där hela tiden. Dvs att jag känner mig helt avkappslad, i en bubbla, och att huvudet är väldigt känsligt för huvudrörelser. Även ljus starka mönster är liksom påfrestande. Ärdet vanligt vid utmattning? Har ju ingen hjärtklappning eller sådant...

Angående borrelia har jag inte haft några utslag i somras eller någonsin vad jag vet om. Tror jag skulle märkt det då både jag och tjejen är observanta på fästingar och utslag m.m. Har inte heller haft någon feberperiod eller liknande.

Hade haft så mycket lättare att acceptera att det inte är något kroppsligt om den här bubblan kom och gick på ett annat sätt... men som sagt är den där hela, verkligen hela, tiden. Obeskrivligt vilken ångest det genererar efter snart tre månader.
Citera
2017-04-30, 12:25
  #6
Medlem
RazorJolts avatar
Ledsen för spam av tråden men kan detta verkligen vara stress.

Vaknar på morgonen (sovit till halv12) och det känns tjockt i huvudet, upplever världen som i en bubbla och möjligen en diskret tinnitus. Huvudet känns lite yrt och ringt varje gång jag rör det. Med flyter ovan beskrivna "flottets". Samma fruktansvärda känsla i nu snart tre månader.

Mornarna är värst på så vis att man vaknar till en mardröm, kroppen tror att allt ska vara normalt men får en chock.

Någon som har en idé? Får inte ihop att allt detta kan bero på stress ...
Citera
2017-04-30, 13:59
  #7
Medlem
Kaffemedaffes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av RazorJolt
Ledsen för spam av tråden men kan detta verkligen vara stress.

Vaknar på morgonen (sovit till halv12) och det känns tjockt i huvudet, upplever världen som i en bubbla och möjligen en diskret tinnitus. Huvudet känns lite yrt och ringt varje gång jag rör det. Med flyter ovan beskrivna "flottets". Samma fruktansvärda känsla i nu snart tre månader.

Mornarna är värst på så vis att man vaknar till en mardröm, kroppen tror att allt ska vara normalt men får en chock.

Någon som har en idé? Får inte ihop att allt detta kan bero på stress ...
Det låter som stress. Tänk efter nu, "diskret tinnitus". Är detta ett symtom som någon människa söker för en akutmottagning för? Nej. Det är ett symtom som du märker när du går runt och "lyssnar" hela tiden på kroppen för att du tror att något är fel. Det sättet du beskriver allt på får mig omedelbart att tänka på stress. Det skiljer sig helt från hur någon som har en kroppslig sjukdom beskriver sina symtom. Vilken sjukdom ger alla dessa skilda symtom för övrigt?

Du har dessutom gjort en MR som var blank. Det är rimligt att gå vidare på stresspåret i nuläget. Ovan med antagande om att blodprover tagits.
Citera
2017-04-30, 14:41
  #8
Medlem
RazorJolts avatar
Tack för svar.

Det känns uppmuntrande att höra. Man har ju läst folks beskrivningar av utmattning men till skillnad från kroppsliga sjukdomar är det så svårt att relatera till. Känns bara så sjukt att jag inte haft en vaken stund på tre månader utanför den här bubblan. Känns som huvudet är inpaketerat i bomull. Extra svårt att acceptera när jag inte känt mig stressad men antar att det kan vara en del av bilden.

Prover har tagits och det som stack ut var Hb 177 (dock hade jag 173 redan för fyra år sedan och både far och farfar har över 170). Glukos 6,7 (men HbA1c 32). Krea 95: doktorn säger att det är lite högt men sannolikt pga muskelmassa (är rätt tränad) och att proverna lämnades på fastande mage (lätt intorkning). TPK och LPK normala. SR 1.

Nåja, ångesten är alltid värst morgonen när kroppen tror att man ska vakna normal men man vaknar i den här bubblan.

Tack igen för svaren, känns ändå uppmuntrande att höra att det är stress som man ju ändå någon gång i framtiden kan ta sig ur.
Citera
2022-07-20, 14:50
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av RazorJolt
Tack för svar.

Det känns uppmuntrande att höra. Man har ju läst folks beskrivningar av utmattning men till skillnad från kroppsliga sjukdomar är det så svårt att relatera till. Känns bara så sjukt att jag inte haft en vaken stund på tre månader utanför den här bubblan. Känns som huvudet är inpaketerat i bomull. Extra svårt att acceptera när jag inte känt mig stressad men antar att det kan vara en del av bilden.

Prover har tagits och det som stack ut var Hb 177 (dock hade jag 173 redan för fyra år sedan och både far och farfar har över 170). Glukos 6,7 (men HbA1c 32). Krea 95: doktorn säger att det är lite högt men sannolikt pga muskelmassa (är rätt tränad) och att proverna lämnades på fastande mage (lätt intorkning). TPK och LPK normala. SR 1.

Nåja, ångesten är alltid värst morgonen när kroppen tror att man ska vakna normal men man vaknar i den här bubblan.

Tack igen för svaren, känns ändå uppmuntrande att höra att det är stress som man ju ändå någon gång i framtiden kan ta sig ur.
Hur gick det då?
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback