Provoceras ni av barnfria?

Många päron som man möter till vardags verkar otroligt upprörda över att man inte vill ha barn.

Nej, alla gör sina egna val. Har dock svårt att förstå hur man inte kan vilja då mina barn är det bästa som hänt mig själv.

Inte ett dugg. Dock blir jag rejält provocerad av folk som skaffar mängder av barn utan att kunna försörja eller uppfostra dem. Det är känslan av att vi är på väg mot något liknande "Idiocracy" som stör mig mest... Så visst borde då jag egentligen reta mig på vettigt folk som väljer barnlöshet också, men barn förtjänar föräldrar som vill ha dem.

Kort svar: nix!

En viss saknad för mängden kosing och friheten kan jag väl känna när jag umgås med de barnfria i kompisgänget.

Eller hur. Dom blir typ förolämpade och antar att man ser ner på deras livsval. Fattar inte. Jag tycker ju inte dom som har barn ser ner på mitt livsval så varför skulle det vara tvärtom?

Det går att argumentera väldigt bra både för och emot om det är själviskt att skaffa barn eller helt tvärt om att skaffa barn är själviskt. Beror bara på hur man ser det själv.

Det enda jag stör mig på är folk som har barn/vill ha barn och visar att dom tycker dom är bättre människor än dom som inte vill ha barn. Så jävla äckliga är ni, och klassikern är såklart att det är själviskt (drygt) att inte skaffa barn.

Nej, jag provoceras inte av barnfria. Det ar ju deras val att inte ha barn. Jag kanner mig inte avundsjuk på deras barnfria liv heller. Har en kompis som aldrig velat ha barn och hon verkar helt tillfreds med det. Varfor skulle det provocera mig.

Nej inte direkt. Jag vill ha barn i framtiden om jag har möjlighet men alla har ju inte samma förutsättningar. Däremot så är överbefolkningen inget stort problem i Västvärlden utan mer i andra delar av världen. Sedan stör jag mig på folk som säger åt andra att det är dåligt att skaffa barn pga miljön osv. Låt folk göra som de vill bara så blir alla nöjda.

Har mörkt att i många sådana här diskussioner när det kommer till oss barnfria så har de med barn ett väldigt starkt behov av att försvara sitt val att skaffa familj. De kan minsann leva som innan, de reser också och att vi utan barn inte förstår dem. De blir arga då folk anser att barnskrik och ouppfostrade ungar är jobbigt. Vi vet minsann ingenting, de kan vara barn med diagnoser och det är jobbigt för föräldrarna med. I många fall är det också väldigt svart eller vitt. Antingen familjeliv eller så är du en egoist som enbart tänker på karriären. Finns massor av barnfria som har vanliga jobb på butik eller vården men som av olika anledningar väljer bort familjelivet.

Är det för att de egentligen är bittra över sitt val att skaffa barn? Givetvis förstår de flesta av oss att man kan göra mycket som familj som man även kan göra barnfri, att det är jobbigt för föräldrar då ungar skriker och att en möjlig diagnos försvårar saker och ting givetvis. Jag personligen tycker det är mest jobbigt när föräldrarna inte gör nånting åt ungens skrikande eller beteende. Saker och ting förändras när en får barn, det krävs mer planering av saker och ting, ökade kostnader och ens frihet blir onekligen mindre. Jag har valt bort barn för att det helt enkelt inte lockar tillräckligt mycket, visst de kan va söta men där också riktiga skrik och grinmaskiner. Jag vill ha min frihet och förutom jobb inga direkta måsten inbokade. Vill jag och sambon gå ut och käka och lira lite biljard så kan vi göra det. Hade gärna velat rest mer också men har inte riktigt ekonomin än, ja det går att resa med barn men det ska anpassas efter dem och det ska bos på "familjevänliga" hotell. Nej tack säger jag.


Varför provoceras över någon annans val som inte drabbar en själv?

Det ligger nog en hel del i detta. Jag har själv barn men har märkt att många provoceras av barnfria människor och då särskilt barnfria kvinnor.

Blir inte alls provocerad av att folk inte skaffar barn. Det är mest bra tänker jag. Kanske lite undrande om skälet, men jag är själv en av dem som kanske aldrig skaffar barn. Jag blir istället mer provocerad av folk som skaffar ungar de inte kan ta hand om. Man satsar om man har upplägg för det, helst ett eller två, om man har desto bättre upplägg kan man skaffa fler. Men varje barn ska ha en bra bas att stå på, så "fattigdomsföräldrar" som inte verkar tänka sig för är inget jag förstår mig på (i Sverige iaf, jag gillar inte det i andra länder heller men kan iofs förstå det lite mer där).

Ap ap ap - rettelse. Øverbefolkning er ett problem i 3.e verden.

Ikke i Sverige, Norge, Skandinavia eller EU.