Fästmö skriver att hon önskar att jag var död

Hej,

Jag kommer att citera ett meddelande som min fästmö skickade till mig för ett tag sedan. Hon har aldrig följt upp detta igen utan har skämts för det där vid senare tillfälle.

Är det någon som har teori om vad detta kan handla om hos henne? Hon har borderline och är detta hon skriver förekommande för borderliners? Jag tror verkligen att hon vill bra och att jag ska må bra egentligen.

"Du missförstår, det här är inte vad jag vill! Men det känns som du tar bättre på det här, jag upplever det så. Kanske beror på hur jag varit..
Det absolut sjukaste är, att jag önskar att du var död. Om du var död skulle jag inte behöva leva med vetskapen om att du inte vill leva med mig. Att jag har förstört ngt som jag trott ska vara livet ut. Helt sinnes o du får tycka vad du vill. Men det är så jag känner."

"Skillnaden hade förmodligen vart att jag inte känt att jag misslyckats. Att jag inte känt ångest för att inte kunnat ge det som egentligen ska ges i en relation.
Det negativa, förutom din död, hade nog vart att jag inte gått vidare med mig själv. Hade förmodligen stannat o fortsatt i samma spår som innan.."

"Jag hade aldrig förlovat mig om jag inte trodde på att du var den jag ville vara med för alltid. Ångesten över separation kommer främst vid bråk, när jag är i panik över att inte styra. Man kan tycka att det här är samma sak. Men du har redan tagit steget ut. Jag är införstådd med det. Smärtan som jag känner är inte separationsångest, den är nåt helt annat som jag aldrig upplevt förut."

Nån av er verkar inte vilja gifta er överhuvudtaget. Så varför fortsätta?

Så hon var otrogen mot dig eller vad?

Bådas känslor gör att vi själva vill bli bättre personer som man vill leva med och vi har rätt känslor för varandra (hoppas jag hon har för mig), så vi försöker.

Nej, ingen har vart otrogen. Hon har så stort kontrollbegär som inte jag klarade av, jag behövde utrymme... och den insikten verkar det som att hon fått utefter vad hon nu säger kring det.

Verkar vara ett psykfall, varför försöka förstå sig på en galning?

Så hon är inte din fästmö längre alltså? Och varför spelar då detta roll? Du lämnade henne för att hon betedde sig som en "idiot" i förhållandet, och sedan frågar du "vad betyder den här idiotin, nu i efterhand?".

Du svarar ju själv på din fråga när du beskriver att hon är borderline-person. Den här diagnosen innebär ju de här tvära kasten i sinnesstämningar. Läs på olika forum om borderline så hittar du svar på alla dina funderingar.

Jag tror inte folk föds som psykfall. För att jag älskar henne... dels kan det vara för den gränslösa utmaningen och det verkar som att hon gör framsteg. Hon pratar med psykolog varannan vecka... försöker se till sitt undermedvetna och sin uppväxt... hon försöker se saker utifrån andras synvinkel med mera. Sedan faller hon tillbaka till dåliga tendenser där hon kräver att styra mig, men hon har i sina bra stunder sagt att jag ska göra som jag vill... så det känns som borderline-problematiken ligger alltid kvar... men att hon kämpar allt hon har, för att faktiskt bli bra.

Jag kanske inte heller är frisk. Jag känner mig lite manodepressiv och så vidare... det kanske beror på henne, jag vet inte. Vi alla kommer till nya insikter och jag har min världsbild relativt löpande - men det kommer jag självklart inte orka hur länge som helst.

När jag läst det, så verkar saken glasklar... att det är som dött lopp - men jag vill ju så gärna tro... trots att man tyckt andra är så fruktansvärt naiva och så vidare, så har jag hamnat här. Jag tror att hon faktiskt kan botas och så vidare.

Den vårdande egenskap hon faktiskt har sådant starkt inflytande på mina känslor - och som man även känner igen hos borderline ifall man googlar.

Ja exakt... för att hon var en idiot - men min största önskan nu, även ifall jag är naiv... så är det ju att hon inte ska vara idiot framgent, utan att hon får en balans i sina känslor. Saker är svart på vitt, men i sina bra tillstånd nu - så håller hon även sin världsbild flytande väldigt ofta.

Man är bara människa

I relationer är det viktigt att veta att man kan inte ändra på människor. Det är bara de som kan ändra sig själv. Hon kommer vara borderline hela sitt liv för hon har inget alternativ. Du måste ställa dig frågan om du vill leva med en sådan människa resten av ditt liv. Ditt ansvar för ditt liv och din livsmening kommer alltid vara större än att ta ansvar för hennes liv.

Exakt... man har alltid ägandeskap för sitt eget öde. Det är däremot genom att jag tog mig upp ur min destruktivitet som jag lämnade det destruktiva förhållandet och det har ställt krav på att hon faktiskt vill förändra sig själv. Hon fungerar faktiskt oftare bättre nu och man hör att hon verkligen kommer till liknande insikter som både du och jag har.

Det som gör att jag velar är just att inget har bevisat någonsin, att borderline blivit botat... men jag är ofta elak mot mig själv genom att vara naiv, medan jag faktiskt omprövar saker.

Jag är säker på att ifall hon förblir borderline och jag väljer att vara med henne, så kommer det leda till min död på riktigt genom att jag blir destruktivt och letar ditåt(är om tur medveten när jag hamnat så djupt), vilket är väldigt komiskt. Jag vet att det är värt att leva i slutändan och i längden - men jag har uppenbarligen själv separationsproblematik och jag har en stark vilja att hon ska bli frisk.