DXM, 750mg, beyond this world and into.. Cyberspace? Tredje/fjärde platån.

Substans: DXM, 750mg på halvfull mage
Jag: 80kg, ~21 år, man och psykonaut
Sammanfattning: W-O-W!

Att övertyga de ofrälsta och leda dem mot ljuset +0h
Ett så kallat LAN-party var planerat att äga rum under mellandagarna och jag hade just kommit i kontakt med den väldigt mystiska och otroligt egendomliga substansen DXM. Jag hade nämligen provat 500mg DXM några dagar innan LAN-partyt och fått en relativt intensiv upplevelse där min kropp hade slagit på en autopilotfunktion och jag, min själ, var bara en åskådare som inte kunde påverka det som pågick. När jag sedan låg i sängen och blundade förvandlades min kropp i några sekunder till en helt annan där jag inte alls kände mig hemma. Men dessa alldeles otroliga upplevelser var bara piss i sjön jämfört med det som skulle komma att ske några dagar senare.

Jag smög med mig ett par stycken rosa tabletter till LAN:et med avsikt att ta dem tillsammans med någon annan. Dock var det av högsta betydelse att ingen fick reda på något, så jag sa istället att jag skulle supa ned mig något kolossalt. Detta hade jag dock en baktanke med, eftersom en av LAN-deltagarna enligt min kännedom tillhörde oss drogliberala. Så fort vi blev ensamma förtäljde jag mina planer och han blev som väntat väldigt intresserad. Han hade aldrig provat något förutom alkohol så jag bad honom läsa DXM-FAQ för att sedan avgöra hur kvällen skulle fortskrida. Hans beslut var i min favör, så vi begav oss ut på en promenad där jag svalde 750mg i doser om 250mg med 15 minuters mellanrum. Min tripkamrat hade just ätit en pizza, så vi förmodade att det inte skulle bli lika intensivt för honom. Han svalde således en rimlig förstagångsdos, 500mg med 30 minuters mellanrum.

Ett slag i huvudet, ett fall mot avgrunden +1h
Vi promenerade i kylan och pratade bort tiden för att försöka komma in på andra tankar. Dessvärre gick tiden väldigt sakta (kylan var nog en bidragande faktor) och efter att vi promenerat i vad som kändes som två timmar och undrade varför ruset uteblev, märkte vi att det bara hade gått en kvart. Vi begav oss därför tillbaka till LAN-lokalen och lyckades upptäcka ett rum vid sidan om, en bastu samt ett vilorum. Vi låste in oss där för att kunna isolera oss från omgivningen. Eftersom vi höll oss kvar i detta rum i flertalet timmar ledde det dessvärre till starka gaysex misstankar bland de som satt i lokalen intill, men hellre detta än att de ser oss som knarkande idioter.

Vi satte oss i vilorummet och hade med oss varsin mp3-spelare av anledningen att jag i min förra DXM-relaterade upplevelse hade upptäckt att musik var otroligt märkligt och underbart under det påverkade tillståndet. Vid det här laget kände jag mig ganska yr men min kompis var helt opåverkad. Vi satte oss ned i två solstolar, lutade oss tillbaka och lyssnade på musik. Jag kände att upplevelsen sakta kom krypandes och föreslog därför att vi istället tog med oss kuddar in i bastun (utan någon värme påslagen) där vi kunde lägga oss ned. Vi satte oss och pratade en stund varpå jag behövde göra ett toalettbesök. När jag ställde mig upp kände jag att allting var upp och ned, höger och vänster existerade inte och gravitation var något helt påhittat. Jag flög hårt rätt in i väggen och krälade längsmed, in i badrummet. Drack lite vatten för att friskna till och gick in i bastun igen. Min tripkamrat hade lagt sig ned på en av nivåerna och jag gjorde samma sak på nivån ovanför. Vi låg där, raklånga på träplankorna, med kuddar under huvudet och hörlurar i öronen. Innan jag slagit på musiken börjar jag höra ett bultande i båda mina öron. Det var ett starkt och högt upprepande ljud och det lät exakt som en puls. Jag sa det till min kompis, att jag hörde någons hjärta i mina öron och sedan uppenbarade sig sanningen för mig och jag insåg att det var Världens Hjärta som jag lyssnade på. Jag hade fått närkontakt med världens centrum. Nervös, men samtidigt väldigt förväntansfull vred jag på musiken och det gick endast några sekunder varfeter jag försvann fullkomligt och totalt kaos utbröt.

Själslig turbulens +2-3h
Jag visste inte vart jag var, jag visste inte om mina ögon är var öppna eller stängda och musiken i mina öron var omöjlig att känna igen. Jag såg ett stort mörker och det enda föremål som gick att urskilja var en gestalt som närmade sig med oroväckande hastighet. Det var Döden. Han stirrade på mig genom mörkret som skapades av hans huva och lyfte sin hand och pekade på mig. Bilden av honom upplöstes och en röd varelse med horn uppenbarade sig. Satan stod framför mig bland sina flammor och jag insåg direkt att det var en omöjlighet att klara mig ur detta levande om jag inte blev räddad av oväntade krafter. Jag hade turen med mig och Batman uppenbarade sig ur mörkret, och frigjorde mig från min trans. Jag fick mängder av olika visioner, men de som jag kommer ihåg är de som jag har berättat om under ruset och senare fått återberättade för mig.

Jag såg mig runt i bastun och absolut inget synintryck var begripligt. Jag hade ingen aning om hur lång tid det hade gått. Allting var en enda soppa, en stor gröt av otroligt suddiga färger. Jag kunde inte sätta mig upp, mitt balanssystem var rubbat och jag hade grava svårigheter med att stoppa handen i fickan. Jag fick kämpa mig fram och ha en brottningsmatch med mig själv för att till slut kunna få in handen i fickan, och vid det laget hade allting som låg där i ramlat ut. Så jag rullade runt och försökte hitta grejerna, men jag förstod ingenting av vare sig vad jag såg eller kände. Till slut fick jag tag i mp3-spelaren och stängde av den. Min kompis hade tagit in en solstol i bastun och satt sig ned. Jag sa till honom att jag skulle dö, att jag hade sett döden, satan och sedan blivit räddad av Batman. Jag berättade att döden hade valt ut mig och att han skulle komma för att ge mig till satan. Jag lät som ett litet barn när jag pratade. Min kompis var väldigt hjälpsam och lugnade ned mig och sa att jag hade legat och yrat och rabblat upp en massa pokerspel, olika kort som folk hade haft och vinster som de vunnit. Helt plötsligt känner jag att jag börjar rycka iväg, att jag sakta försvinner in i samma okända rymd som jag just kommit tillbaka ifrån. Snabbt satte jag på mig hörlurarna och hann bara få ur mig orden "Egna världen! Egna världen!." Jag menade, "Nu sticker jag! Jag åker in i min egna värld!", men det var helt omöjligt att bilda hela denna mening.

Musiken fyllde mina öron och jag kände hur jag flög iväg. Ljudet blev sakta tyst och musiken skapade istället till en hel värl framför mina ögon och jag fick mängder av olika intryck. Olika vänner uppenbarade sig och jag blev otrologt emotionell. Jag blev så ledsen för att jag inte visste allting om mina närmaste. Jag längtade efter dem och jag längtade efter att få lära känna dem bättre. Vid det här laget tappade jag ordentligt greppet om verkligheten. Jag såg en bild av några tabletter framför mig själva och jag förstod att det var dessa som vi tagit och som hade gett mig denna upplevelse. Men jag lyckades inte komma på vad detta var för tabletter och var de hade sitt ursprung. Orden "DXM" kom upp i min hjärna men de var betydelselösa. "Vad är DXM?" var en tanke som upprepade sig. När jag vaknade såg jag att min kompis stod upp och jag frågade hur han mådde. Han berättade att han kände sig helt nykter men sluddrade ut "Men det är lite svårt att gå rakt!", vinglade och såg allmänt förvirrad ut. Jag berättade om mina visioner, berättade återigen om döden, satan och Batman. Jag sa att jag visste allt, att jag hade fått se allting och eftersom jag visste så mycket skulle jag dö. Jag berättade för honom att jag visste meningen med livet, men jag kunde inte avslöja den för då skulle jag dö. När jag blundade var bilden av rummet kvar, bakom mina ögonlock. Jag kunde se mig omkring i rummet men det jag såg var en mörkare variant av rummet, utan några detaljer. Rummets konturer rann längs väggarna och lyste starkt.

Fantastiska fantasi +4-5h
"Egna världen, egna världen!" skrek jag och flög iväg igen. Musiken svepte en hel värld över mig. En helt otrolig värld. Jag såg ett grönt landskap med massor av varelser, mängder av små varelser som såg helt utomjordiska ut. Jag flög in mot dem i ett rymdskepp och landade på en slätt. Jag blev hyllad av en hel civilisation när jag klev ut. De såg på mig som en gud och jag var där för att rädda dem. Det kändes så otroligt overkligt och verkligt på samma gång. Det var ett slags datorrymd, för varelserna påminde väldigt mycket om de små pixelgubbarna i spelet Darwinia, så jag väljer att kalla denna upplevelse för min trip till cyberspace och det mest fantastiska som skett under hela min livstid. När jag var tillbaka i bastun upprepade jag bara "Jag måste rädda de små stackarna... de behöver min hjälp..."

Resten av synerna jag såg är antingen obeskrivliga eller bortglömda, men det kändes som att jag låg där i flera år. I själva verket låg jag där i sex timmar, men det hände så otroligt mycket under denna tid och min tidsuppfattning var helt rubbad att det kändes som en overkligt lång tidsperiod. Min tripkamat har berättat för mig att när jag hade börjat lugna ned mig så satte jag mig upp på plankorna, sa "Nu är jag vid medvetande!", berättade om alla mina visioner, om pokerspelet som jag såg och massor av andra saker, för att sen lägga mig ned igen. Efter ~20 minuter satte jag mig upp igen, gjorde och sade exakt samma saker som gången innan för att till slut lägga mig ned igen. Efter ytterligare ~20 minuter gjorde jag samma sak ännu en gång och detta upprepade sig ett par gånger. Jag har ett vagt minne av att jag sa dessa saker två gånger. Ena gången var min blick placerad bakom mig själv och jag vet inte ur vems ögon jag såg världen, det var åtminstone inte mina egna. Den andra gången var jag återställd och jag såg världen ur mina egna ögon.

Jag kände ett otroligt stort behov av att besöka toaletten och väntade ivrigt på att det skulle lugna sig och min balans skulle bli återställd, så att jag kunde ta mig till toaletten men detta verkade inte ske, så jag gjorde mitt bästa för att ta mig till toaletten i det tillstånd som jag befann mig i. När jag ställde mig upp kändes det som att jag låg ned och jag hade ingen som helst kontroll över min kropp. Jag beordrade den att gå, och den började marschera mot toaletten. Jag var så otroligt stel! När jag tog 500mg upplevde jag viss stelhet, men någon robowalk fanns inte närvarande. Nu var den så otroligt tydlig och jag blev väldigt rädd. Jag kunde inte sluta gå som en robot! Jag såg mig själv i spegeln och alla detaljer i mitt ansikte var bortsuddade, likaså i min kompis ansikte. Vi såg inte alls mänskliga ut. Mina ögon var helt uppspärrade på ett psykotiskt vis och vem som helst som hade sett mig hade blivit livrädd. Jag gick vidare till toaletten för att uträtta mina behov och där blev jag kvar en stund eftersom precisionsarbete i mitt dåvarande tillstånd inte direkt var det lättaste jag någonsin gjort. Jag stirrade ut över handfatet och såg att papperskorgen inte stod still. Det flög ut en massa kort, spelkort ur en kortlek, som flög ut från papperskorgen och mot mig. Detta var en fantastisk syn. Korten var väldigt detaljrika och löstes upp innan de nått fram till mig.

Härdsmälta i hjärnbarken +6-8h
Resten av upplevelsen bestod av att jag försökte somna inne i bastun men detta visade sig vara en omöjlighet. Min kompis bar in min sovsäck och ett liggunderlag från LAN-lokalen och jag försökte sova i vilorummet. Men istället för att sova låg jag och upplevde något i klass med en psykos och var livrädd för att titta mig runt, för jag vill inte veta vad som kunde tänkas dyka upp. Jag anade att hemska varelser lurade runt varje hörn. Alla ljud ekade och var ihåliga. Jag hörde skrik, skratt, konversationer och metalliska klang. Varje ljud fick mig att rycka till och höjde min puls till maxnivå. Det var en otrolig skräckupplevelse, men det var betryggande att min kompis kom och tittade till mig då och då för att se om jag fortfarande levde. Efter några timmar där mådde jag tillräckligt bra för att gå in i LAN-lokalen och bara bete mig som om jag vore bakfull. Avtändningen bestod, förutom galenskapen i vilorummet, av försämrad motorik, yrsel och typiska bakfyllesymptom.

Utvärdering
Under rusets gång var jag helt övertygad om att jag skulle dö. Jag såg framför mig hur mitt liv slets sönder och hur jag hamnade i helvetets avgrund. Jag fick panik, såg mina bästa kompisar framför mig och ville bara gråta för att de inte var där, vid min dödsbädd. Slängde ur mig, "Älskar du mig?" till min tripkompis i ren panik, bara för att få en gnutta trygghet. Jag har sneat tidigare på andra substanser, men detta var ren terror.

Trots detta vill jag inte gå så långt som att säga att detta var en snedtripp. Det var en fantastisk upplevelse som gav mig mer än jag någonsin hade kunnat förvänta mig. Jag kom till en plats som jag vill besöka igen, men inte på ett väldigt bra tag men då ska jag vara ytterst förskiktig och göra noggranna förberedelser.

Efter min upplevelse med 500mg förväntade jag mig en liten men märkbar upptrappning av samma sak. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att ytterligaer 250mg kunde ta mig till tredje eller fjärde platån. De upplevelser och de visioner som jag möttes av var fullständigt chockerande. Det är onekligen det konstigaste och mest otroliga jag någonsin varit med om. Det kommer alltid att vara helt obeskrivligt. Jag har försökt uttrycka mig så att denna rapport ger en så god bild som möjligt av mina upplevelser men jag känner direkt att ingen någonsin kommer att kunna sätta sig in i hur jag upplevde det och riktigt hur otroligt det var. Jag har lärt mig mycket om mig själv och min omgivning. Det finns ingenting som kan toppa det här för mig.

Kommentera gärna. Beklagar stavfel och grammatiska fel. Skrev den precis och det tog runt två timmar att försöka få något superflummigt att låta vettigt, så jag orkar inte korrekturläsa nu :P Redigerar posten om jag inser att det är något som jag har glömt (och det har jag garanterat)...

Ah härlig rapport men du, nästa gång kanske du inte ska ta hallucinogena droger på en LAN kalas med dina vänner. Ta det med en bra setting och kanske en sitter om du har känningar för att snea.
Det värsta som finns är när man har människor i sin närhet som man vet inte får veta det man själv vet, det gnager liksom i en undermedvetet. Då är det bättre att kunna flippa ur och kläcka ur sig skämmiga och dumma saker utan att behöva förklara dagen efter.

Tro mig, det var en läxa som jag verkligen lärde mig... Nästa gång ska jag vara 100% trygg i min miljö. Men grejen var den att jag trodde att 750mg skulle vara precis som 500mg, bara mer av samma. Och på 500mg skulle jag definitivt ha klarat av att vistas bland folk och bara bete mig som om jag vore full.

Jäkla fin rapport Känner igen det mesta du beskriver, men har ännu inte haft tillfälle att ta 750mg (har tagit 2,5 tabs). Som sagt, bra rapport och jag längtar tills jag iaf får känna av hälften av vad du gick igenom

Har hört exakt samma sak ett par gånger på DXM. Tycker det är obehagligt. Det måste vara sin egen puls man hör, väl?

Fyfan vad jag känner igen det där alltså, man glömmer typ bort drogen!

Jag blev nästan så skev som du beskriver när jag körde, men du verkar ha varit med om en del underbara grejer oxå. Känner igen mig otroligt mycket i det du skriver.

Hackade det för dig när du gick, alltså som när det laggar i ett data spel typ, man fattar ingenting, men har typ gått 5 meter helt plötsligt. Det var nästan det värsta tyckte jag, tiden blir typ helt cp.

Underbar rapport, intressant som fan!

Fan, det är läskigt, jag blev livrädd för min kompis när jag såg han. Såg ut som en karikatyr av en galning tagen ur nån skräckfilm. Polarn tänkte samma sak när han såg mig oxå, man tänkte typ "shit, han har blivit galen på riktigt"

Det skulle vara kul att se hur en vanlig människa skulle reagera på att se d

Tack!
Ja absolut, det hackade en hel del när jag gick och synen var också väldigt hackig. Overklighetskänslor på absolut max...

Musiken gjorde verkligen otroligt mycket... Ibland blev visionerna och overklighetskänslorna så intensiva att jag var tvungen att stänga av musiken och göra en realitycheck med min kompis...

Jävligt intressant rapport mannen.

När jag ändå skriver så får man fråga vad för musik herrn lyssnade på?

Infected Mushroom, Alice in Videoland och Led Zeppelin var det bara i princip. Hade också en låt med Red Hot Chili Peppers (scar tissue) som annars är jävligt skön, men den gjorde jag mig snabbt av med eftersom den lät gräsligt illa när jag var påverkad av DXM.

Jag tror det var slingan vid 02:40 i Alice in Videoland - Sweet Thing som jag lyssnade på när jag kom till "cyberspace"... Det känns helt sjuk när jag hör den slingan nu, den väcker riktigt märkliga känslor och jag associerar den direkt med den utomjordiska upplevelse och sjuka värld som jag hamnade i med DXM.

Det värsta är att när man frågar polarn nåt, får man sjuka svar som typ "allt är som pulver" eller liknande.