Lågproduktiv lönearbetare eller högproduktiv bidragstagare: Vem "försörjer sig"?

Föreställ dig två olika personer som har ungefär lika stora (skattefinansierade) inkomster.

Person 1
Jobbar som arbetsförmedlare. Förmedlar ett osubventionerat jobb i månaden. Kontrollerar att hundratals arbetslösa medborgare skickar in sina aktivitetsrapporter, går på sina praktiker eller gratisjobb och inte får för sig att stiga utanför ledet.

Person 2
Sjukpensionerad, svensk flerbarnsmoder. Jobbat som undersköterska men rygg och knän slets ut i förtid. Maken är avliden, så modern har fullt ansvar över barnpassning, matlagning, tvätt, hämtning och lämning till skola och fritidsaktiviteter. Tar dessutom hand om sina gamla föräldrar som inte vill bo på ålderdomshem.

* Är det verkligen så att Person 1 försörjer sig själv, medan Person 2 inte försörjer sig själv?
* Är Person 1 närande, medan Person 2 är tärande?

I min bok är person 2 den som ger det största bidraget iallafall. Kapitalismen är ett väldigt trubbigt instrument för att mäta bidrag till samhället i stort kan jag tycka.

Båda är värdelösa som människor eftersom de bara är en kostnad för samhället.

De enda som faktiskt räknas är folk som bidrar till sveriges export, resten är meningslösa parasiter.

Nu skojar du! Har ju förstås svårt att tro att en utsliten undersköterska skulle kunna få nåt från F-kassa!
J-a fascist organisation!

Det där är en grov missuppfattning. Export är bara värdefullt för att det möjliggör (framtida) import. Det är varor och tjänster som finns tillgängliga i Sverige som ger oss vår levnadsstandard, inte svenska prylar som konsumeras någon annan stans. Detta innebär att varor och tjänster som produceras och konsumeras direkt i Sverige förbättrar levnadsstandarden precis lika mycket (eller mer) än exporten gör.

Låt oss anta ett anarkokapitalistiskt samhälle utan skatt. Det med närande och tärande blir tydligare då.

Person 1 skall då överleva på ersättning denne får för att ha förmedla arbetssökande som anställdes. Dvs ungefär som dagens head-hunter-firmor. Folk betalar dom frivilligt för deras tjänster. I och med att Person 1 lyckas överleva på ersättnign som folk frivilligt betalar för utförda tjänster, så får denne ses som närande.

Person 2 verkar inte leverera något. Och får därför ingen ersättnign.
Enda sättet för person 2 att överleva är:
* att leva på besparingar
* att ha försäkrat sig tidigare och leva på dessa utbetalningar
* att KonungHonung arbetar dubbla skift och ger halva sin förtjänst till Person 2.

Så vi ska kanske bolla tillbaka frågan till KonungHonung, skulle någon som du måste arbeta 8 timmar extra varje dag för att försörja kallas närande eller tärande?

Om man sätter ett pris på allting som bidragstagaren producerar, så tillför hon naturligtvis väldigt mycket mer än den lågproduktiva lönearbetaren.

Det blir dyrt för hennes omgivning att köpa samma tjänster på öppna marknaden.

Jag säger att hon är närande och den lågproduktiva lönearbetaren tärande. Alla skulle bli rikare om den lågproduktiva lönearbetaren avskaffades och att hon istället bytte till samma tidsfördriv som den högproduktive bidragstagaren. Då har systemet 2 stycken högproduktiva, mot tidigare 1, och de som arbetar runt dessa 2 personer får mer "markservice" och kan bli effektivare.

Jag tycker ju att bägge två är bidragande till samhället om de sopsorterar och försöker handla svenskt.

Person 1 sköter faktiskt sitt arbete, att det är sjukt arbetsklimat är ju inte dens fel. Och dessutom förmedlar den 1 jobb i månaden vilket troligen är bättre än alla andra arbetsförmedlare i Sverige tillsammans.

Person 2 har ju faktiskt bidragit till samhället genom sina insatser i vården och nu fortsätter bidra genom att uppfostra nya bra individer. Barnuppfostran ska inte stickas under stolen med. I dagsläget är många barn jävulskt ouppfostrade och korkade.

Värre är om det skulle vara någon kriminell som inte alls ens försökt bidra till samhället.

Allt som är skattefinansierat är en belastning, bajs är alltid bajs även om båda kan lukta olika mycket skit.

Om man förmodar att du med "belastning" menar "onödig kostnad", eftersom det är närmare vad som diskuteras i tråden, så är det fortfarande mer komplicerat i verkligheten.

Det finns massor med till synes onödiga kostnader som blir stor synlig lönsamhet längre fram. Om man t.ex. med polis och militär kan leva i ett någorlunda stabilt samhälle fritt från ständiga anreppsförsök så är det inte en "onödig kostnad", det är en "nödvändig kostnad" för att slippa en större tärande kostnad som blivit konsekvensen av kaos.

Många av de tärande kostnaderna är struktur som håller samman det samhälle i vilket vi mäter de närande. Att önska bort dem är lika smart som bin som önskar bort bikupan de lever i, eftersom de tröttnat på drottningen.

Men exemplet är ju teoretiskt. I verkligen kan frågan vara: Vem är närande och tärande av en högproduktiv arbetare och en lågproduktiv bidragstagare. Fast den diskussionen är inte lika intressant.

Jag löste det problem flera år sedan flytta till ett land med 0% skatt som inte ens har några bidrag. Dom erbjuder deportering som lösning och ingen annans problem om du inte kan ta hand om dig själv.

Sedan är det normalt med eget säkerhetsfolk och vakter, polis finansieras så klart av staten men höga böter för allt så mycket pengar dom får in den vägen och fängelse är otrevligt så ingen vill sitta frivilligt. Sedan totalt övervakning och effektiv polis så risk undvika åka fast är så extrem liten så ingen vill ta risk.

Med effektiv hantering av saker kan saker vara nästan självförsörjande.

Det är under förutsättning att man anser att meningen med livet är att öka Sveriges export. Är vi alla bara en del i maskineriet som har till uppgift att göra Sverige rikt? Har vi ingen annan uppgift på jorden?