PKismen som en social psykisk sjukdom (försvarsmekanismer)

Det finns bara ett problem... Det politiskt korrekta är något kontinuerligt och rörligt och inte en statisk sak, för 70 år sedan så var pk något helt annat än för 30 år sedan osv.

Det som kommer att ses som pk om 10-20 år kommer troligen inte vara som dagens PK.

Det politiskt korrekta är det som ses som sociallt acceptabelt att säga och tycka idag under 2010-Talet och det kommer att ändras med tiden precis som alla tidigare gånger, den enda skillnaden mellan 2017 och 1987 är att man inte kallade folk för pk och annat sånt skit utan man kallade det för sunt förnuft, det enda riktiga problemet som finns med pk är att det finns de som bokstavligen springer runt och blir kränkta åt andra samtidigt som de okritiskt anser att de har rätt till en sådan nivå att de själva blir minst lika rasistiska som de riktiga rasisterna.

Det finns en sundhet i att faktiskt tänka på vad andra kan känna om man kastar ur sig vissa saker men extremism pk är så långt ifrån sundhet man kan komma och dessa individer är inte heller värda att argumentera med då de måste själva inse att de kliver över gränserna som inte skall klivas över

PK-ism är inget annat än godhetsmissbruk.
I grunden rimliga åsikter som upplysningsidealen överdoseras utan tanke på konsekvenserna för kortsiktiga kickar.
Det är som vilket annat missbrukarbeteende som helst. "Allt nu" utan tanke på konsekvenserna.
Överdoserar helt enkelt.

Jämför med bruk av alkohol och missbruk av alkohol. Missbrukaren tänker inte på konsekvenserna. Brukaren kan hantera bruket.

Precis samma psykologi och beteende för PK-missbrukarna.

Jag menar PKism, den form av PK som blivit ideologi i väst. Vanlig PK är inget större problem, även om det inte är något positivt. Det är när det blir den här sjukliga och förtryckande vanföreställningen till ideologi som det är livsfarligt.

Frågan kommer upp gång på gång där folk hävdar att det bara är vanlig PK. Om det beror på en önskan att vara på tvären eller i enstaka fall faktiskt folk som tänker så, är osäkert, men jag har börjat skriva på en text som beskriver PKismen. Den är låångt från klar, men jag tror jag ska posta den i alla fall för att ha något att peka på.

Pk-ism är en sorts artighet som jag ser det. Som ska skyla över konflikter som är kopplade till kön, ras och kultur. Alla amerikaner vet vad som är korrekt att säga på middagar eller i offentliga sammanhang om de svartas svårigheter i USA: Det beror på diskriminering. Inom skål och vägg och tillsammans med vänner kan man ha helt andra åsikter. Visst, några tar säkert den politiska korrektheten på allvar men för de allra flesta handlar det om konventioner. Ett väluppfostrat sätt.

När Expressen nu i en anonym ledare hyllar lottning till attraktiva skolor handlar det om att minska segregationen. Man ska stå på de svagas sida mot den stora och starka medelklassen. Det är en korrekt och väluppfostrad åsikt (medialogik också) som Expressen bedömer ska ge kredd åt tidningen. Privat har de anonyma ledarredaktörerna förmodligen helt andra uppfattningar som inte är lika korrekta. Så ser jag det. Det är en sorts hyckleri eller spel för galleriet bara.

Ja det stämmer. Evolutionen har specialiserat hjärnan att kategorisera och att upptäcka mönster, och evolutionen avlade också fram egot, filuren i våra huvuden som ständigt försöker kontrollera och bemästra den oundvikliga föränderligt tillvaron, och som blivit evigt dömd att leva i frustration och konflikt med att världen är vad den är oavsett hur hårt egot försöker kontrollera den.

Det är såhär människor fungerar som du säger, men vad jag syftade till var att inte falla för frestelsen att tänka i dessa autonoma nästintill insektsliknande mönster. För att människor ska kunna bli fria från detta så måste vi först bli medvetna om detta, först då kan vi undvika det. När vi vet vad för något vi måste behärska inom oss själva så är vi redo för nästa steg.

Fast ingenting av detta är egentligen någonting nytt. Filosofer har pekat på detta under hundratals år, Kant bland annat.

Jag ser godhetsmissbruket som bara en enskild komponent i helheten. Att hålla armkrok på kärleksmanifestationer och deltaga i kampanjer är bara en liten del.

Medias politikers, myndigheters och privatpersoners lögner och mörkanden är något helt annat. Det är en tydlig psykisk störning, av vanföreställningar och liknande.

Om man jämför med en spelmissbrukare så kan den absolut ha vanföreställningar och ljuga tills han tror sig själv, men den nivå det sker på i samhället är något helt annat imo. Kanske ska man iofs se det på ett annat sätt på samhällelig nivå, då kanske sexövergrepp, våldtäkter attackerade ambulanser m.m. ska ses som mindre allvarliga i det stora hela. Ok.

Men jag tror inte källan till allt galenskap är ett missbruk. Snarare tror jag att det är skadliga tankar som smugit sig in i samhället. För de allra flesta agerar inte som de gör för att vara god, utan för att inte stämplas som ond. Något har hänt med samhällets psyke, och min förklaring är att det är social konstruktivism eller, om man så vill, kulturmarxism.

Men man kan också fundera om det är något trauma som drabbat samhället. Om man istället för samhälle talar om hela västvärlden så kanske världskrigen och judeutrotningen traumatiserade oss. PKismen skulle i så fall kunna vara en psykos till följd av det traumat, och en fanatisk fixering vid att vara god. Det skulle kunna förklara den fullständiga fixeringen vid nazister och rasister som målas ut som det värsta hotet någonsin, samtidigt som islamister härjar i landet. Friskt är det inte.

Kanske är det en kombination, och jag vill inte helt avskriva ditt förslag om missbruk. Det kan ju ses som ett sätt att hantera den stress som samhället utsattes för. Det är välkommet att spinna vidare på den tråden.

Som jag skrev ovan så är det här något helt annat än vanlig PK.

Utveckla gärna. Vad har Kant sagt?

Nu när du säger det så låter det ganska vetenskapligt och korrekt, men man skulle säkert kunna göra en liknande lista fast med "sverigevänner" så jag ställer mig nog emot din diagnos.

Gör en sån lista du så kan vi jämföra.

Kan definitivt rekommendera att du postar texten eller åtminstone dina grundläggande idéer om du inte vill posta ett ofärdigt verk.

Och rörande extrem PK så håller jag helt med dig i att den är skadlig, problemet är att vissa överdriver PK och säger att allt är dåligt medan andra faktiskt kan peka mot en gräns för det bra och det dåliga och jag anser själv att extrem PK är enbart skadligt.

Känner mig träffad här, och jag är knappast ensam. Jag blir sällan så ställd att jag saknar ord, men när det gäller PK-klyshor, så är jag i 9 fall av 10 helt handfallen. Hur förklarar man att 1+1=2, för någon som inte vill förstå att 1+1=2?

Det skrämmande är ju när man försöker göra en analys av hur denna ovilja/oförmåga hos oss förnuftiga människor kommer att påverka oss, och samhället i längden. Kommer vi att bli lika knäppa som PK-fanatikerna? Kommer Löfven och co. kunna fortsätta härja fritt, för att vi andra är upptagna med att nypa oss i armarna, för att vi har svårt att tro på tramset vi ser framför oss?

Du har uppfattat saker rätt. Tyvärr. När jag har filosoferat kring hur detta har kunnat hända, så når jag slutsatsen att "vi" som människor helt enkelt inte klarar av den grad av välstånd vi uppnått. Vår överlevnadsinstinkt, har blivit arbetslös, och behöver desperat ett hot att freda sig från/bekämpa. Ingen ifrån ett fattigt, eller krigshärjat land ser på världen genom PK-filter, då de vet skillnaden på ett riktigt hot, och det som våra svenska fåntrattar kallar för "hot".