PKismen som en social psykisk sjukdom (försvarsmekanismer)

Jag hade tänkt skriva en text om hur vi kan genom självterapi av samhället bota det från PKismen, men det verkar bli ett lite väl stort projekt. Däremot hittade jag en lista över försvarsmekanismer på wikipedia och tänkte det kunde vara intressant att se hur de passar ihop med PKismen. Kom gärna med förslag på andra tolkningar eller fenomen som passar in. Genom att sätta ord på eländet blir det lättare att hantera det.

Exempel på försvarsmekanismer som PKismen använder:

• Förnekande - Invandrares kriminalitet, kostnaderna för invandringen, SCBs ovilja att föra statistik över invandrares brott
  
  
• Bortträngande - "Sverige har gått sönder" eller "ladorna är tomma", men orsaken är bortglömd.
  
  
• Intellektualisering - Byråkraterna som ordnar boenden för ensamkommande "barn" till hiskeliga summor, utan att beröras.
  
  
• Isolering - Sexuella övergreppen och terrordådet verkar hända i ett vakuum, och ingen ilska riktas mot förövarna. Ångesten skjuts på framtiden.
  
  
• Reaktionsbildning - Endast de positiva känslorna kring invandringen tillåts. Oro över kostnader, trygghet m.m. tillåts inte. Därav den hysteriska helleluljah-stämningen. Kärleksmanifestationen är nog det bästa exemplet.
  
  
• Rationalisering - Mångkulturens misslyckande kan man inte erkänna, så problemet måste vara att integrationen inte funkat. Det är inte kulturerna som är oförenliga, det är vi svenskar som gjort fel.
  
  
• Förskjutning - Istället för att lägga skulden på islam, så är det USAs bombande som är orsaken.
  Invandrarnas stenkastning mot ambulanser är för att de bor i ett "utanförskapsområde".
  
  
• Projektion - SD:are och kritiker anklagas för den rasism som man själv känner innerst inne, men inte kan erkänna.
  
  
• Identifikation - Man ser sig som en välgörande moder Teresa och kallar sig Humanitär stormakt.
  
  
• Annulering - Genom att byta ut ord till t.ex. "lastbilsolycka" så kan man släta över. Relativisering av den här typen är antagligen PKisternas paradgren. "Det är män", "Det har skett i alla tider"
  
  
• Verklighetsförvrängning - 1. Nedvärdering: "Vi har ingen kultur, alla är svenskar"
  2. Idealisering: "De är högutbildade" "kompetensregn"
  3. omnipotens: "Wir Schaffen das" "Sverige har råd"
  
  
• Självbestraffning - Fixeringen vid att det är vårt eget fel. "Vi har rasistiska strukturer" t.ex.
  
  
• Regression - Kanske den intressantaste. Barnsliga naiva resonemang kommer till uttryck.
  Strömstedts idiotiska krönika om att "kärlek övervinner allt" eller vad det var, som förklaring till att det var en bra idé med en kärleksmanifestation istället för något konkret. Eller kanske att regeringens ministrar kallar sig "smartaste bästa tjejgänget" och verkar se sig som ett busigt tjejgäng. tihi
  
  
• Klyvning Den här är jag osäker på innebörden, men Wikipedia skriver så här: "Klyvning är psykisk försvarsmekanism av fundamental betydelse för den oseparerade, mindre strukturerade personlighetsorganisationen, för vilken den är karaktäristisk; genom klyvning hålls konflikterande psykiska innehåll åtskilda på ett sådant sätt att dessa endast växelvis vinner fullt tillträde till medvetandet."
  
  
• Kompensation - Det är möjligt att "Humanistisk stormakt" är en kompensation för att Sverige i övriga avseenden är rätt betydelselöst.
  
  
• Eskapism - PKisterna har obefintlig kontakt med verkligheten och lever enbart i sina Berättelser.
  
  
• Somatisering - Kanske kan man säga att brinnande bilar i förorterna är ett förkroppsligande av samhällets psykiska PKism-problem?
  
  
• Sublimering -uhm... Ingen aning.
  
  
• Humor - Förekommer väl, men är väl mest av typen "brann julgranen upp?" Om något är det mer något som vi kritiker sysslar med. Försöker skämta bort all idioti, för att om man verkligen tänker på vad PKismen orsakar så blir ångesten för stark.
  
  
• Konversionshysteri - Det tycks som om samhället blivit blint för många problem med invandringen. Polisen kan inte gå in i vissa områden, det kan väl ses som ett förlamande symptom?
  

Har jag missuppfattat något? Visst är det lite skrämmande hur väl PKismen passar in på ett sjukligt beteende? Det är ju inte förvånande, men det väcker tanken på att de antagligen kan gå hur långt som helst om vi inte stoppar dom. De är sinnessjuka!

Du slösar din tid, det går inte att bota PK-ism.

Tiden är bara förslösad om jag ger upp. Och mitt motto är "enträgen som en rättshaverist". Jag ger inte upp.

Men det är inte de verkliga PKisterna jag vill bota, det jag vill åstadkomma är att väcka alla rationella men uppgivna människor till att börja agera för förändring. Om några börjar säga ifrån och bryta de mönster som PKismen tvingar in oss i, då kommer vändningen snart. Fler och fler börjar göra motstånd.

Men en annan sak är alla inlägg som ditt: "Du slösar din tid, det går inte att bota PK-ism."

Alla trådar jag startar möts av sådana defaitistiska kommentarer. Antingen vill du/ni att jag ska misslyckas, eller också är ni fast i ett mönster av uppgivenhet. Man måste tro på förändring för att åstadkomma förändring. Börja med att bemöta dina automatiska tankar. Nästa gång du tänker "det går inte", stoppa den tanken och ta i lugn och ro och fundera om det verkligen är rationellt att tänka så.

Detta är en viktig punkt och kanske den mest kritiska av alla och som gäller för alla omständigheter och scenarion som gemene man måste lära sig behärska för att den sinnessjuka PKismen ska kunna botas.

Folk måste lära sig att motstå frestelsen att själv vilja ha rätt och tro att den själv ensamt besitter förmågan att avgöra vad som är vad. Detta måste upphöra till förmån för förnuftet och rationell tankeverksamhet där vi inte gissar oss till svaren utan istället opartiskt, osjälviskt och med noll egoism låter fakta tala.

Folk måste också lära sig att motstå frestelsen att dela upp människor i grupper och ta den parti för den ena sida medans andra sidan bekämpas. Detta måste upphöra till förmån för full individualism där varje person står på egna och och tar ansvar för sig själv, och för att all rasism ska kunna upphöra.

Så länge vi har nuvarande rösträtt så kommer det röstas fram politiker av dagens kvalité.

I en frisk västerländsk demokratisk rättsstat hade en kraftig opposition synts och hörts i en oberoende media. Vilket hade kunnat råda bot på förfallet vi nu kan konstatera. Dvs botemedlet.

Detta är ingen sjukdom, det är socialism och den kan du enbart motverka med det fria ordet och/eller våld.

Frihetsälskare ser detta styre som sjukt med all rätt. Men ingen läkare skulle våga sig på en diagnos på makteliten. Inte ens på Romson, Fridolin eller Gudrun.

Bra sammanställning med många träffande iakttagelser kring den samhällspsykos vi befinner oss i. Angående "klyvning" - kan det inte vara besläktat med kognitiv dissonans? Feminister som vurmar för islam, förnekar existensen av hederskultur och blundar för våldtäkter t.ex. Det blir kortslutning i deras hjärnor när feminism och antirasism visar sig vara inkompatibla. Av det följer förnekelse och klyvning.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_dissonans

Det är helt korrekt att kollektivet visar samma mönster som individen.

Klyvning är ju "vi mot dem". Man kan inte dela upp kollektivet i "psykiskt friska invandringskritiker" och "sjuka pk-iter". Gör man det är man en del av problemet.

Det är som att friskförklara den ena och sjukförklara den andra halvan av den personlighetsklyvda patienten, vilket är precis vad som åstadkommer klyvningen från första början.

En fin tanke, men jag tror inte det är så människan fungerar. Vårt tänkande är "designat" för att kategorisera. Men för den sakens skulle behöver man ju inte demonisera och avhumanisera människor, som PKisterna gör med SDare och andra rationella människor.

Detta har du helt rätt i, och det är avgörande för västvärldens överlevnad att man ersätter det nuvarande systemet med ett demokratiskt.

Det stämmer förstås. Man får se samhället som en helhet, där det finns en hel del sjuka tankar som dominerar, och även om det finns rationella tankar också, så är det dominerande mönstret sjukt. Även vi som ser oss som friska är delaktiga och bekräftar den sjuka uppfattningen.

Det ni kallar PK är i grunden det fundament upplysningsidealen kommer från.

Mänskliga rättigheter, Demokrati och yttrandefrihet.

I grunden är människan god och är det på grund av darwinistiska skäl, att överleva, är du god mot din medmänniska bondar du och bondar du bygger du civilisation.

Så jävla enkelt är det, utan detta dör civilisationen.

De värsta PK:isterna är bara en spegelbild av motsatsen, det vill säga Jimmie Åkesson, även han är PK, SD är det mest PK parti som finns, säger du motsatsen inom SD får du exakt samma behandling som inom vänstern.

Personer som Arnstad är redan passé, mycket av den typen av PK är idag helt död, lika död som 70-talets flumvänster, den stora backlashen mot detta är tydlig.

Jag har märkt det hos människor jag diskuterar dagligen med, idag får jag plötsligt gehör för min kritik mot integrationen jag har, jag kan utan att någon käbblar mot leda i bevis på vilket sett Kaplan var Islamist.
Förra året var jag i deras ögon SD:are, idag är jag klarsynt i deras ögon, så kort minne har vissa.

Den identitetspolitiska och genusstyrda politikformen är i sina dödsryckningar, MP är på väg ut, FI är på väg att gräva sin grav.
Massa vänstermänniskor jag känner har anammat Malcom Kyeyunes synsätt bara det senaste året, det är ute att vara identitetspolitiker, det är idag en snara runt ens hals.

Vad som är här för att stanna beror på att människan utvecklas och medvetandet höjs, det är rätten för alla mänskliga rättigheter, det är inte okej att vara homofob och trakassera människor, eller att avsky människor för att de råkar ha annan hudfärg, eller se ner på funktionshindrade.

Dessa frågor är det rätt att vara PK men inte för att bygga en identitet kring detta, utan bara för att man råkar vara född till detta och det går inte välja hur man är född.

Det är okej att vara en minoritet, men man måste alltid följa ett lands lagstiftning, inte minoritetens egen lagstiftning.

Hela kulturmarxismen är sublimering av naiv empatisk frustration.